”Vi vill att alla ska med – från slott till koja”

Ulrika Wilhelmsson från Askim kom först i kontakt med klimatriksdagen år 2013, när hon var engagerad i Naturskyddsföreningens klimatgrupp i Göteborg. Klimatriksdagens initiativtagare Annika Elmqvist höll ett infomöte och väckte Ulrikas nyfikenhet.

– Jag tyckte att det lät så himla kul, så jag ringde upp henne och frågade om jag fick vara med.

Sedan dess har Ulrika lagt mycket av sin lediga tid på att arbeta med klimatriksdagen. I dag är hon ledamot i föreningens styrelse och ansvarig för praktiska och tekniska frågor inför arrangemanget i maj, såsom lokal- och matfrågor.

Det är stor skillnad på att arbeta med 2018 års klimatriksdag jämfört med premiärarrangemanget för fyra år sedan, säger Ulrika Wilhelmsson.

– Det finns en större medvetenhet hos en större bredd av människor än vad det gjorde sist. Allt från advokatfirmor till reklambyråer och restauranger har skrivit under på att de stödjer klimatriksdagen och vår värdegrund. Det är det mest givande med det här arbetet, att se hur många som faktiskt är engagerade. Det är då det börjar hända någonting.

Hur nå de unga?

Samtidigt är det ett stort arbete att sprida initiativet. När Syre Göteborg pratar med Ulrika i början av december 2017 ligger mycket fokus på hur man ska nå ut till den huvudsakliga målgruppen: första- och andragångsväljarna.

– Alla är naturligtvis jättevälkomna till klimatriksdagen, men undersökningar visar att det är de unga som är mest oroliga och att de har en ganska dyster framtidstro vad gäller miljö- och klimatfrågorna. Vi vill försöka synliggöra dem helt enkelt, och ge dem en plattform, säger Ulrika och fortsätter:

– För att lyckas få genomslag gentemot politikerna tror vi att de unga är en viktig målgrupp att ha med oss. Det är ju deras framtid vi pratar om.

Det är en utmaning som nästan gör arrangörerna lite kallsvettiga, eftersom ingen av de nu aktiva i klimatriksdagsarbetet är några första- eller andragångsväljare själva. Därför försöker de nu få ihop en referensgrupp av 18–26-åringar för att förstå vad som lockar dagens unga.

– Vi tror inte att det är samma garde som gick ut och skanderade på gatorna på sjuttiotalet, utan det är en annan mobilisering som krävs i dag. Om vi får med oss till exempel youtubers och bloggare som kan hålla seminarier kanske det kan locka den här målgruppen.

Testar nya koncept

Just att gå utanför de traditionella ”miljörörelseramarna” är något klimatriksdagen arbetar mycket med.

Att tänka nytt för att locka fler. Visst kommer de klassiska inslagen att finnas där – till exempel ett föredrag med den framstående klimatforskaren Kevin Anderson – men utöver det vill man också testa nya koncept.

– Vi spånade på vårt senaste styrelsemöte om vi ska bjuda in Dima Litvinov (Greenpeaceaktivist som 2013 satt två månader i fängelse i Ryssland för att ha deltagit i en aktion mot rysk oljeborrning i Arktis, reds. anm.) för att prata om civil olydnad och om sina äventyr i Greenpeaces namn. Vi har också pratat om att köra konceptet från radioprogrammet Spanarna och bjuda in en panel som får spana in i framtiden, säger Ulrika.

Sedan 2014 har man också arbetat mycket med den grafiska profilen och kommunikationen, för att inte uppfattas som politiska.

– Det spelar ingen roll vilken politisk tillhörighet eller ekonomisk situation du har. Vi vill att alla ska vara med, från slott till koja. Klimatfrågan i sig har varit, och är i viss mån, politisk, men vi tycker inte att den ska vara det. Och jag tycker att vi ser en viss skillnad nu; frågan är inte lika fast i en politisk färg längre.

”Jätteroligt arbete”

Ulrika Wilhelmsson har redan tidigare medverkat i Syre Göteborg, i ett reportage om klimatångest som publicerades sommaren 2017. Då berättade hon om hur hennes oro inför världens tillstånd ledde till att hon började engagera sig i miljöfrågor. Så hur har arbetet med klimatriksdagen påverkat hennes eget mående?

– Det är avgörande för ångesten, faktiskt. De senaste åren har jag inte orkat läsa om alla hemska rapporter som kommer, utan jag koncentrerar mig på att jobba istället. Jag skulle definitivt säga att klimatriksdagen är som bomull för ångesten.

Självklart finns det baksidor med att driva så stora projekt på ideell basis – man har ju ett annat liv också, säger Ulrika. Men fördelarna väger klart tyngre.

– Det är ett jätteroligt arbete och vi har ganska fria händer. I klimatriksdagen finns ingen strikt företagskultur som sätter ramar, utan här kan man komma med en idé och alla säger ”Vad bra, kör på det!”. Jag rekommenderar det varmt.

När du läser det här är det knappt fyra månader kvar tills Sveriges andra klimatriksdag går av stapeln. Ulrika Wilhelmsson ser fram emot att bidra till att klimatfrågorna kommer upp på bordet inför riksdagsvalet i september.

– Förra året räknade vi inte med hur mycket jobb det var att arrangera själva eventet, så när det var slut var alla helt slutkörda. Den här gången ska vi driva och lyfta upp motionerna från klimatriksdagen ända fram till valet.

Och målet är tydligt: – Det ska märkas att folket har sagt sitt.