Det sjuder lite varstans i Göteborg. Som jag skrev om i Syre Göteborg #46 har många boende i Rannebergen protesterat mot kommunens planer på att sälja ut hyreslägenheterna. I Kortedala har en ganska stor grupp på kort tid organiserat sig för att bevara biblioteket vid Kortedala torg och i samma stadsdel har också många engagerat sig för att få en lokal simhall.
Göteborg har en lång historia av lokalt engagemang, från kampen mot rivningarna i Haga på 70-talet till de boende på Pennygångens protester mot kraftigt höjda hyror för några år sedan. Men frågan är om inte det lokala engagemanget just nu är större än på länge. Det visar inte bara de här protesterna i Göteborg utan också protester i andra delar av landet som den mot nedläggningen av BB i Sollefteå eller Tillsammansskapet som samlar aktivister på en rad olika orter.
Till viss del har vi nog sociala medier att tacka för det här. En kan säga mycket negativt om Facebook, men det är trots allt lättare än någonsin för människor med liknande åsikter att mötas och organisera saker ihop. Det märktes under den arabiska våren, det märktes med Occupy Wall street-rörelsen, men det märks också här och nu.
Men för att engagemang ska kunna växa räcker det inte med bara digitala plattformar, det krävs också fysiska mötesplatser som Folkets hus, fritidsgårdar och bibliotek. I många stadsdelar finns det nästan inga mötesplatser som inte är köpcentrum. I Kortedala till exempel är biblioteket en av ytterst få icke-kommersiella mötesplatser och det är bland annat därför som hotet om att flytta det till sämre lokaler och dra ner på servicen är så allvarligt.
Mycket av det som händer sker i förorterna. En anledning till det är den enorma ojämlikhet som finns i Sverige i allmänhet, och i Göteborg i synnerhet. Nyligen släppte Göteborgs kommun Jämlikhetsrapport 2017 där en kan se att ojämlikheten i staden bara har fortsatt att öka, trots allt vackert tal från partierna om att skapa ett jämlikt Göteborg. Inkomstskillnaden mellan dem som bor i östra Bergsjön och dem som bor i Långedrag är nu nästan svindlande 600 000 kr. Många av de boende i förorterna har med rätta slutat att lyssna på politikerna och känner att de måste ta sakerna i egna händer om det ska hända något. Ett bevarat stadsdelsbibliotek eller en ny simhall kommer inte att råda bot på inkomstskillnaderna. Men det skulle i alla fall betyda att de boende här skulle få känna att de blir sedda och tagna på allvar.
Det ska sägas att kommunen trots allt har gjort en del satsningar även i de fattigare delarna av Göteborg på senare år. För något år sedan invigdes till exempel Angereds närsjukhus och i år kommer enligt planen ett nytt kulturhus att byggas i Bergsjön. Det planeras många nya bostäder i bland annat Bergsjön och Gårdsten och kommunen jobbar också med många trygghetsskapande insatser. Mycket av detta är bra, men de här områdena har varit nedprioriterade under så många år att det behöver göras väldigt mycket för att de ska komma ikapp resten av Göteborg. Det räcker till exempel inte med att bygga nya bostäder, man behöver också se över de bostäder som redan finns och höja standarden på dem (utan att hyran skjuter i höjden). Jag har själv delat ut post i de flesta hyreshus i nordöstra Göteborg och kan intyga att många av dem har sett sina bättre dagar, både på utsidan och insidan.
Det behövs alltså en hållbar upprustning av miljonprogramsområdena, en jämnare inkomstfördelning och platser där de boende i stadsdelarna kan mötas. Så kan vi skapa en stad som både är jämlik och där alla människors engagemang tas tillvara.
