Glöd · Debatt

Miljödebatten har gått i stå!

Pontus Lundahl/TT | Jan Bergsten tycker att det talades för lite om hur svenskarnas konsumtion påverkar klimatet i partiledardebatten.

DEBATT. Våra politiker har lyckats lyfta sig över blockpolitiken inom diverse områden, såsom energi, pensioner, försvar och tidigare även inom ett så känsligt område som migration. När det gäller klimat och miljö däremot har de politiska blocken grävt ner sig i sina åsiktsgravar. Söndagens partiledardebatt i SVT visade med all önskvärd tydlighet hur låst läget är när det handlar om vilka konkreta åtgärder som vi i Sverige måste vidta för att bidra till att de globalt långsiktiga målen nås.

Från vänster till höger är alla överens om att uppfyllandet av dessa mål är en ödesfråga för världen. När det gäller de lite högre ställda inhemska målen råder däremot inte full enighet. SD vill ha all fokus på åtgärder utanför Sverige, själva har vi redan gjort nog för miljön tycker de. Denna åsikt verkar inte helt främmande för allianspartierna heller.

Debatten hade tyvärr slagsida åt produktionsperspektivet på CO2-utsläppen. Om konsumtionsperspektivet, som bidrar till mer än hälften av svenskarnas utsläpp talades det knappast om. Detta är ett känsligt ämne för politikerna över lag eftersom det handlar om vår livsstil. Därför försöker man undvika problemet genom att hänvisa till den tekniska utvecklingen som man hoppas ska leda till att vi slipper ändra livsstil. Detta blir särskilt tydligt när det gäller privatbilismens framtida omfattning. Underlåtenhet att planera för nya transportlösningar leder i värsta fall till fler bilar i våra städer än idag – en negativ utveckling oavsett energikälla.

En blocköverskridande överenskommelse om verkningsfulla åtgärder som även inbegriper konsumtionsperspektivet och omfattningen av våra internationella miljöinsatser skulle förmodligen ha stor betydelse för svenskarnas syn på allvaret i miljökrisen men också göra avtryck internationellt då Sverige anses ligga långt framme inom området. När man från visst håll ifrågasätter det meningsfulla med de inhemska ansträngningarna bortser man helt från just detta.

Kan inte vi svenskar, som i dagsläget ligger på en konsumtionsnivå som skulle kräva drygt fyra (4) jordklot om alla levde som vi, sansa oss hur kan vi då kräva av andra att de ska hålla igen?