När Julia Taube inte kunde hitta några verklighetstrogna dockor på marknaden bestämde hon sig för att skapa dem själv. Det visade sig vara lättare sagt än gjort – och oväntat provocerande.
– Den första leveransen skulle ha kommit igår, men ett verktyg på fabriken gick sönder. De ska komma idag istället, jag väntar på att de ska ringa snart.
Klockan är tio på förmiddagen, en torsdag i april 2018. Julia Taube sitter på kontoret och väntar på en leverans som hon sett fram emot i sju år – ända sedan hennes barn fick barbiedockor i julklapp första gången. Strax därefter kom sonen ner från övervåningen och skulle göra volter, – “Kolla vad jag kan!” – medan dottern tog på sig en fin klänning och sade “Morfar, titta på mig!”.
– Det blev så tydligt på en gång. Jag kände att nej, det här går jag inte med på. Vi är så medvetna om hur skönhetsideal påverkar oss vuxna, och så exponerar vi barn för exakt samma sak i både teve och leksaker. Det är så himla konstigt, säger Julia Taube.
Dockorna lades undan och efterfrågades aldrig av barnen, men hos Julia själv hade det tänts en låga. Efter att fruktlöst ha letat runt på hela internet efter mindre könsstereotypa dockor bestämde hon sig för att skapa dem själv. Med tiden fick hon också med sig sin man och sin bästa vän på tåget, och snart föddes konceptet Myidolls: dockor med realistiska kroppar.
"Barbie är la snygg?"
Men det var lättare sagt än gjort att ta fram en docka med naturliga former. De göt egna modeller som de tog med sig till fabrikerna, bara för att få höra att det inte skulle fungera.
– Man kan bygga upp alla möjliga modeller i 3D och cad (digitala ritprogram, reds. anm.), men den här mänskliga formen var jättekrånglig. Vi hade också många krav som industrin inte ville ta i, till exempel att använda bioplast.
Och projektets art har knappast minskat skepsisen hos fabrikerna, tror Julia Taube. Hon har fått lära sig att ignorera jargongen på alla de möten med äldre män som hon suttit i.
”Vad är det för fel på barbie då, hon är la snygg?”.
“Om det är något vi vet om tjejer, så är det att de gillar rosa.”
“Ja du Bosse, tänk om vi skulle ta och lägga ut en bild på dig nu när du sitter här och leker med dockor?”
– Många har blivit provocerade, eller så ska det skämtas om det hela tiden. Det är tröttsamt, säger Julia.
Dockor med putmage
Till slut hittade de en svensk tillverkare som vågade ta sig an projektet och nu har den första dockan kommit till världen. Den har höfter, bröst och kön och finns i en ljus, en mellanmörk och en mörk variant. De ligger överallt på kontoret; med eller utan kläder, vissa med peruk, andra utan ögonen ditmålade ännu.
Julia Taube tar upp en docka och böjer den framåt. Magen putar ut. Det här är dockor som ser ut som folk gör mest, och det har visat sig sticka i ögonen på många. Folk har kallat dem fula, äckliga; sagt att Julia måste vara pedofil.
Att dockorna har könsorgan och ditmålat könshår har fått även Myidolls största supportrar att tveka – inklusive Julia själv.
– Flera nära vänner har frågat “Ska ni inte ha trosa på ändå?”, och jag har själv tänkt att det kanske blir för vulgärt ändå. Ska busken vara så där stor? Jag blev väldigt förvånad över att jag själv kände så, för vi vill ju att de ska vara naturliga. Samtidigt vill man inte att folk ska bli stötta. Det är jättesvårt.
"När kommer det en rödhårig?"
Men även om det har funnits motsträvighet har de positiva reaktionerna varit mångdubbelt fler. Vänner har varit stöttande och återförsäljare har hört av sig och velat ha dockorna i sitt sortiment, trots att de ännu inte genererar någon stor vinst.
– För inte så längesen skrev en 16-årig tjej från USA till oss att det här har gjort så mycket för henne. Det är värt så mycket. Och igår var ett av mina barns kompisar och frågade “När kommer det en rödhårig?”, för hon har själv rött hår. Man märker verkligen att det är viktigt med representation.
Barbie: bra på att shoppa
Myidolls-teamet har också samarbetat med psykologistudenter i Göteborg, som i sitt examensarbete jämförde hur flickor lekte med Barbie- respektive Myidolls-dockor. Resultatet var inte helt oväntat: Barbie var snygg, bra på mode och bra på att shoppa, medan den andra dockan var bra på att rädda djur och var både doktor och mamma. Barbies utseende beskrevs ofta med värderande ord, som snygg, gullig och vacker, medan Myidolls-dockan “ser ut som min kompis mamma.”
– Det var mycket fantasi i berättelserna om Myidolls, med både mörka och ljusa inslag. Det kunde handla om döden och allt möjligt. Det är det vi vill komma åt, att dockan ska vara ett redskap för barnen att hantera världen, livet och känslor. Och samma docka ska både kunna sitta hemma i soffan med fredagsmystofflorna och vara ute och rädda världen.
– Jag hade nästan velat ge ut den här allra först. Men det är kanske bra att mjuka upp folk, för många blir ju provocerade av det här, säger Julia Taube.
Ska inte vara en lyxprodukt
Dockorna är gjorda i bioplast av ett svenskt företag, de är ekomärkta, veganska, livsmedelsgodkända, till stor del handgjorda och handmålade och kommer i en komposterbar förpackning. Men de kostar också över 500-lappen styck.
– Jag tycker att till exempel oljebaserad plast är helt oförsvarbart att använda. Samtidigt vill vi inte att det ska vara en lyxprodukt, utan att alla ska kunna köpa den. Ska man då tumma på miljön eller tillgängligheten?, säger Julia Taube och fortsätter:
– Vi hoppas att vi kan få igång en produktion som säljer, så att vi så småningom kan få ner priset.
När Syre Göteborg besöker Myidolls kontor har alltså inte de första dockleveranserna skickats iväg än.
– Det är lite nervöst. Man vet ju inte vad folk förväntar sig, säger Julia Taube.
Men målet är klart: dockfamiljen ska bli större, och många frågar redan när nästa modell kommer.
– Vi vill göra en hel uppsättning. Manliga kroppar, stora kroppar. Det hade varit väldigt kul om det kunde bli mer naturligt med kroppar och olikheter.
