Att förändra beteenden och normer är ytterst en social fråga som sker mellan människor som litar på varandra. Demonstrationer kan ofta öka polariseringen och skapa större klyftor. Det menar professor Winnifred R Louis från Queenslands universitet, som är en av Vetenskapsfestivalens huvudtalare.
– Kollektiva handlingar förändrar världen, men inte alltid på det sätt vi tror eller önskar.
Det säger Winnifred R Louis, professor vid Queenslands universitet i Australien, som forskar kring identitet och beslutsfattande. Hon är en av huvudtalarna på Vetenskapsfestivalen som pågår i Göteborg just nu.
“Att vilja ha fred på jorden har blivit en slags nidbild av att vara naiv,” står det i programpresentationen av föreläsningen. Och på många sätt kan man tolka det hon säger som att aktivister borde lära sig mer om vad som faktiskt skapar förändring. Winnifred själv, som utöver sitt professorsämbete är en aktivist för fred och mänskliga rättigheter och definierar sig som “leftie”, gräver djupt i sina försök att förstå vilka som engagerar sig och varför de lyckas. Men framförallt försöker hon förstå vad som gör att aktivister inte lyckas med att uppnå det de vill uppnå.
Förändring tar tid
Winnifred menar att förändring av normer och åsikter ytterst är en social fråga och att det tar tid. Försök att förändra positiva normer attraherar beteendeförändring, medan att belysa negativa normer riskerar att ge en backlash. Hon exemplifierar genom att berätta hur demonstrationer ofta får motsatt effekt mot vad aktivisterna vill uppnå. De fungerar stöttande inom gruppen, som kan känna sig stärkt efteråt, men ökar också polariseringen gentemot dem som inte håller med demonstranterna. De får istället en ökad känsla av utanförskap.
– Samma sak gäller med hälso- och hållbarhetsfrågor. Kampanjer som visar på hur många som slarvar med tandborstning, eller hur många som slänger skräp i naturen, ökar snarare acceptansen för beteendet vi vill få bort. Vi tenderar att göra som andra gör, säger Winnifred.
Hon förklarar att om vi får höra att många andra äter för mycket godis eller flyger för ofta förstärker det en norm som tenderar att öka det beteendet även hos oss.
– Det är viktigt här att skilja mellan vad folk vill göra och vad de faktiskt gör.
Budbäraren viktig
– Dessutom; vi förändrar inte våra beteenden på grund av ett budskap från någon vi inte identifierar oss med. Det kan snarare leda till en motsatt ståndpunkt, fortsätter Winnifred.
Hon berättar att media i USA har börjat använda sig av alternativa budbärare av viktiga meddelanden – “Doktor X varnar för global uppvärmning” – för att nå grupper som inte lyssnar på miljörörelsen. Kommunikation av åsikter och fakta förutsätter tillit, för vi lyssnar inte på en människa som vi inte litar på. Det kan till och med skapa starka motsatta åsikter, såsom klimatförnekelse.
– Vi har ett socialt immunsystem som gör att vi kan gå igenom livet utan att ständigt ändra våra åsikter om olika saker. Det gör att vi bara ändrar åsikt när vi får informationen från en grupp vi litar på.
Aktivister finns inom alla olika läger. Ofta pratar vi om dem som “vänster”, men aktivister kan bestå av demonstrerande abortmotståndare, människor som skriver under en namninsamling mot Västlänken eller ett bensinskatteupprop. Det är människor som twittrar om #metoo, såväl för som emot, och som går i nazistiska såväl som antinazistiska demonstrationer.
Det viktiga är att ett demokratiskt samhälle låter alla röster komma till tals – då kan samhället utvecklas snarare än radikaliseras, menar Winnifred, som också uttrycker en oro över att stödet för demokrati är på väg nedåt.
– 2005 var “peak democracy”, säger hon. Sedan dess har stödet sjunkit världen över, även i Sverige.
