Sveriges modebransch växer för varje år som går. Med drygt 60 000 heltidstjänster år 2015 är industrin Sveriges största ”kreativa näring”. Och det är inte bara Hennes & Maruitz som gett upphov till begreppet ”det svenska modeundret” som vuxit fram under 2000-talet.

Även i Göteborg är modebranschen den största kreativa näringen, med mer än en tredjedel av alla anställningar inom sektorn. För att kartlägga stadens modebransch genomförde den lokala branschorganisationen Ada en undersökning med syftet att skapa utrymme vidareutveckling.

– Vad vi hittade är att det finns en väldigt stor modebransch i Göteborg men de har lite svårt att se varandra och har heller inga naturliga mötesplatser i staden, säger Victoria Cleverby som genomfört undersökningen

Svårt att synas

I rapporten framgår det att Göteborg både i nutid och historiskt sett spelat en viktig roll för Sveriges modebransch. Staden är hem åt flera stora namn på marknaden, exempelvis Lindex och Kappahl, och det finns dessutom en uppsjö av mindre företag som växer fram.

Men trots sina historiska anor uttrycker flera lokala modekreatörer i rapporten att de upplever sig som ”underdogs” i jämförelse med andra närliggande modestäder.

Inte minst jämte Sveriges modehuvudstad, Stockholm, som har modeveckor, modemässor och en stark media- och pr-representation – något som Göteborgs aktörer känner att de saknar.

– Pr-byråer är instrumentet för modebranschen att nå ut med sina plagg. Men alla stora pr-byråer ligger i Stockholm vilket gör det svårt för Göteborgs aktörer att synas, säger Victoria Cleverby.

Nytt branschnätverk

En delförklaring till det lokala missnöjet tros ligga i bristen på organisation och branschens knappa integrering i stadens verksamheter generellt. Därför startade Ada under förra året upp Göteborgs modebranschnätverk. Med nätverket vill man sammanföra stadens modeaktörer och skapa en gemensam plattform för att främja den lokala branschutvecklingen.

– Från Göteborgs stads håll har det inte gjorts någon klusterbildning tidigare och man har nog inte heller insett vilken stor näring stadens modebransch faktiskt är, säger Victoria Cleverby och fortsätter:

– Som modebranschnätverk skapar vi mötesplatser för kompetensutveckling och kunskapsspridning då vi kan se en tydlig trend av att modebranschen är intresserad av lokal produktion.

Under onsdagskvällen anordnade det nystartade nätverket ett event med fokus på stadens samtida och framtida lokala mode- och textilproduktion. Fokus låg på nuvarande verksamma aktörer och hur lokal produktion kan bedrivas och utvecklas.

– I det här fallet har vi framförallt vänt oss till modebranschen men i förlängningen är det så klart jätteviktigt att jobba upp medvetenheten även på medborgarnivå, säger Rasmus Heyman, huvudansvarig på Ada.

Minska klimatpåverkan

I nuläget är nio av tio klädesplagg som svenskarna köper tillverkade i Asien, ofta i fabriker med tvivelaktiga arbetsförhållanden vilka i stor utsträckning drivs av fossila bränslen.

Att knyta textilproduktionen närmare distributörerna är en viktig del i arbetet för att minska modebranschens klimatpåverkan. Något som Göteborgs modebranschnätverk har haft i åtanke.

– Alla de aktörer vi har pratat med hittills inser att modebranschen behöver bli mer klimatvänlig. Det är en prioriterad fråga och att göra produktionen mer lokal är en del av det, säger Rasmus Heyman.

Victoria Cleverby i sin tur menar att producenten får ett större inflytande över produktionen genom föra den närmre hemorten.

– Som grupp är vi intresserade av att se vad som händer när man flyttar hem produktionen igen. Man blir friare i sin manöver när man inte längre behöver skicka produkterna till och från Asien. Sen får man ett helt annat inflytande över de anställdas arbetsvillkor, säger Victoria Cleverby.

Rati Kupatadze, från Georgien, har i tio månader arbetat som bud för företag i Stockholm, skriver Forte i ett pressmeddelande.

– Liksom de flesta av mina kollegor så ser jag det här som ett tillfälligt jobb. Jag är utbildad arkitekt men det är svårt att som ny i Sverige få in en fot på arbetsmarknaden. Så nu pluggar jag Svenska för invandrare vid sidan om. Drömmen är att jobba som arkitekt även i Sverige, säger han.

Han är en av 17 plattformsarbetare som under två månader tagit foton under sina arbetsdagar och sedan i grupp diskuterat hur ögonblicken relaterar till deras hälsa.

Resultaten från Gig-health-projektets fotostudie har samlats i boken Bra och dåligt med plattformsarbete, som innehåller ett urval av arbetarnas foton med kommentarer.

– Men jag försöker se det ljusa i jobbet också. Det är ändå flexibelt och lätt att få. Fast det finns mycket som kunde bli bättre. Det är ett monotont och ensamt jobb, och det finns inget ställe där vi kollegor kan träffas och umgås. Arbetsgruppen förändras hela tiden. Det gör att arbetsgivarna inte behöver bry sig om oss så mycket – de kan lätt hitta ny personal, säger Rati Kupatadze.

De största grupperna inom gigekonomin är bud, taxichaufförer och frilansare. En konsekvens av att företagen anlitar gigarbetare på olika uppdrag är att många inte har samma tillgång till trygghetssystem som en anställd.

Nuria Matilla-Santander, ansvarig forskare för Gig-health-studien, säger att målet är att ringa in det som fungerar bra med plattformsarbete, men också att få fram starkare rekommendationer för att förbättra gigarbetarnas anställnings- och arbetsförhållanden, hälsa och välbefinnande.

– Många plattformsföretag har slogans som ”Var din egen chef och ha ett flexibelt jobb”. Stämmer det med verkligheten? De utvidgade resultaten från studien har vi nästa år, säger hon.

Det är egentligen ganska enkelt. Personalen på Coop Norremark i Allas lägger själva in sina önskemål om vilka timmar som passar dem. Det vägs in i schemaläggningen, men i slutändan ska alla få jobba så många timmar de vill.

Den flexibiliteten är något som Handels prisar den lokala fackklubben för med utmärkelsen bästa arbetsplats, rapporterar Handelsnytt.

Fackförundets motiveringen lyder: ”Ett glatt och härligt gäng som ställer upp för varandra. Klubben är inte rädd för att ställa krav på arbetsgivaren, samtidigt som det finns en god dialog och samverkan”. 

– Alla som har lämnat önskemål om sånt som familjeskäl och lediga helger har fått dem tillgodosedda. Samtidigt har alla som önskat fler timmar på kontraktet fått det. I dag ligger nästan alla på 35 timmar i veckan och är nöjda med det, säger Aida Bermani, Handels klubbordförande, till Handelsnytt.

Bakom det goda samarbetet ligger en gedigen bemanningsplaneringen från arbetsgivaren, menar Handels.

– Man ska kunna leva på sin lön när man jobbar i handeln. Här har vi en klubb som verkligen visat hur man genom facklig samverkan kan få till fler timmar på kontraktet så att fler kan göra just det, säger Linda Palmetzhofer, ordförande för Handels.