Krönikor

En skola för livet i en annan värld

Sveriges skolor är rena döden. Det är verkligen inte konstigt att elever bränner ner skolor, för en så själsdödande verksamhet förtjänar inte att existera i ett demokratiskt samhälle. Det har jag skrivit om många gånger, och jag har också berättat vad jag tror är framtiden – demokratiska skolor.

Sudbury Valley school är en demokratisk skola som funnits i femtio år och som hjälpt ett stort antal skoltrötta barn att utbilda sig själva. Modellen bygger på att eleverna får full frihet att göra vad de vill hela dagarna, men att de samtidigt har ansvaret för sin egen utbildning. Och se: det visar sig att barn är mogna att ta det ansvaret, när man ger det till dem.

Den demokratiska skolan Summerhill i England fungerar efter samma modell och har som motto: ”Grundad 1921 – och fortfarande före sin tid!”

Allt fler inser att den skolmodell som utformades på 1800-talet inte bygger på någon vetenskaplig evidens om pedagogik eller hur hjärnan fungerar, utan på vad industrin efterfrågade av sin arbetskraft. Så har man fortsatt att se skolan som en rekryteringsbas för företag, inte som en plats där barn och ungdomar ska få den utbildning som passar dem bäst.

Att Finland toppat Pisa-undersökningarna i många år har stört alla anhängare av Björklunds militära skolpedagogik, för Finland har en mycket mer avspänd syn på utbildning. Bland annat har de vågat låta lärarna vara lärare och ta ansvar för utbildningen mycket efter eget huvud.

Kort sagt kan man konstatera att Finlands skola var dålig ända tills de på 80-talet kopierade 70-talets svenska skola, och sedan dess har de sluppit klåfingriga veta-bäst-skolpolitiker som ”Major Major” Björklund. Nu ligger de på topp i världen.

Så nu sneglar världens skolpolitiker på Finlands skolor – medan Finland håller på att förändra sin utbildning igen. Nu är det phenomenal based learning som gäller. Pedagogiken bygger på ett holistiskt lärande där man istället för att dela upp världen i separata ämnen utgår från en fråga som man studerar ur många perspektiv. Dessutom får elevernas egna intressen påverka utbildningen i högre grad.

Det här är vad Björklund brukar kalla flum, men finländska politiker lutar sig på vetenskap och beprövad erfarenhet. Redan för femton år sedan startade den brasilianske företagaren Ricardo Semler sina Luminar-skolor, just för att han ansåg sig behöva utbilda framtidens anställda från början om de skulle kunna tänka ”utanför ramarna” – den förmåga som antagligen blir mest värdefull i robotsamhället.

I Luminar-skolorna får barnen börja från början med att planera och genomföra projekt. ”Om man ska bygga en cykel – hur ska man kunna tillverka hjul utan att känna till pi?” frågar den entusiastiske företagsledaren i sitt Ted-talk, som ett exempel på hur skolämnen griper in i varandra.

Ricardo Semler och finska skolpolitiker förstår nämligen det som de flesta av oss har svårt att föreställa oss: De barn som går ut skolan om bara tio år kommer att mötas av en helt annan värld.

När ska svenska skolpolitiker förstå att världen förändras?

Alla barn som reagerar och protesterar mot hur vi förstör vår värld.

Mänskligheten har utplånat 60 procent av alla djurbestånd på jorden.