I lördags stoppades biltrafiken i korsningen Vasagatan/Sprängkullsgatan. Aktionen genomfördes av aktivister från Extinction rebellion, en rörelse som nu har nått Göteborg. De ställer frågan på sin spets: systemskifte eller utrotning?
I lördags bildades långa bilköer vid korsningen Vasagatan/Sprängkullsgatan i centrala Göteborg. I vägen för trafiken stod en grupp aktivister hållandes banderoller med budskap som “Systemskifte eller utrotning?” och “Tiden rinner ut för klimatet”. Blockaden pågick bara i sju minuter, men det var tillräckligt länge för att många känslor skulle hinna väckas.
– Personerna i den första bilen stängde av motorn, klev ut och sa “Vi beundrar verkligen att ni gör det här”. Andra var jättearga, säger Moa Tennerg som deltog i aktionen.
Gruppen som stod i vägen för bilarna tillhör rörelsen Extinction rebellion, som föddes i Storbritannien. Aktivisterna använder sig av civil olydnad och icke-våldsaktioner för att sätta press på världens ledare att sätta in alla de åtgärder som krävs för att hindra att den pågående ekologiska krisen. De bryter mot lagen öppet och utan att använda våld, och är beredda att ta konsekvenserna, exempelvis att hamna i fängelse. Bland annat har de blockerat ingången till Downing street och kedjat fast sig utanför Energidepartementet.
"Precis det här vi väntat på"
I Storbritannien har rörelsen funnits sedan 2016, men det är i höst som den har fått sitt genomslag i medierna och spridit sig vidare i världen. Göteborgsgrenen hade sitt första allra första möte i onsdags, alltså bara ett par dagar innan aktionen vid Vasagatan genomfördes.
– Det kom väldigt många fler än vi hade räknat med: vår lokal var anpassad för 20 personer och det kom över 50. Efteråt fick vi höra att många kände “Gud, vad skönt. Det är precis det här vi har väntat på,” säger Moa Tennberg.
Och känslan höll i sig även efter att trafikblockaden i lördags hade genomförts.
– Vi hade mycket endorfiner i oss efteråt, stämningen var väldigt positiv. Efteråt hörde flera personer som inte kunnat delta av sig och sade att de vill vara med på vår nästa aktion.
För en utomstående kan det låta underligt att endorfinerna skulle flöda av att konfronteras med en lång rad bilister varav flera skäller ut en. För trots att aktivisterna gick runt och delade ut kakor och förklarade att aktionen bara skulle vara en kort stund, var det inte alla som blidkades.
– Vi förstår såklart att privatpersoner som drabbas av vägblockad kan bli arga. Vi är också arga, det är därför vi gör det här, säger Moa och fortsätter:
– Man får ha en mental rymddräkt på sig och tänka: ”De säger inte det här till mig personligen, utan i den här situationen”. Och man får sätta det i perspektiv: vi gör ju det här för att vi vill uppmärksamma den ekologiska krisen som pågår. Det verkligen väldigt viktigt.
Hård retorik
“Extinction rebellion”. Uppror mot utrotningen, fritt översatt. Det klingar på ett helt annat sätt än exempelvis “Greenpeace” och “Naturskyddsföreningen.”
– Det är en väldigt hård retorik, som handlar om hur allvarlig den här krisen är. Även människan riskerar sin egen utrotning på grund av vårt ekonomiska och politiska system. Extinction rebellion menar att vi måste utlysa kristillstånd och mobilisera som inför krig. Det är något väldigt frigörande i det, säger Moa Tennberg.
Civil olydnad är en påverkansmetod med flera hundra år på nacken. Den amerikanske författaren Henry David Thoreau ses ofta som idéns fader, då han på 1800-talet vägrade betala krigsskatt som protest mot slaveriet. Sedan dess har civil olydnad använts i en rad olika kamper och bland de mest kända utövarna finns Mahatma Gandhi och Martin Luther King.
Även delar av miljörörelsen har tillämpat civil olydnad genom historien, men inte i den här skalan, säger Moa Tennberg.
– Det här känns som någonting nytt. Vi har pratat om de här problemen hur länge som helst, men aldrig på det här sättet. Miljöorganisationer har fört ett påverkansarbete väldigt länge, men de politiska lösningar som måste till har inte skett. Nu måste vi helt enkelt gå längre, för det här är så akut.
Civil olydnad för massorna?
I Storbritannien siktar Extinction rebellion på att mobilisera 3,5 procent av befolkningen. I Sverige har inget sådant mål satts upp ännu, men även här arbetar man för att bli en folkrörelse som når ut brett. Men är civil olydnad något som gemene man vill skriva under på?
– Jag tror att det handlar om perspektiven. Det är en väldigt blandad grupp människor som har hört av sig och velat vara med, och det pekar på att det här tilltalar väldigt många. Det handlar ju om så stora frågor; ingen kan förbli obrydd eller opåverkad av den här krisen. Förhoppningsvis kommer fler och fler att vakna upp och inse det.
Men det finns plats inom Extinction rebellion även för den som inte är beredd att ställa sig i vägen för trafiken eller kedja fast sig vid ingången till en myndighet. Det är viktigt att betona, säger Moa Tennberg.
– Även småbarnsföräldrar eller personer med arbeten som inte kan kombineras med civil olydnad har säkert kompetenser och erfarenheter som är värdefulla. Det krävs en stor och välorganiserad struktur bakom en sådan här rörelse. Alla som vill vara med framöver är välkomna.
Och vi kommer att få se mer av Extinction rebellion framöver, säger hon.
– Aktionen i lördags var bara en glimt av vad som är på gång.
Fotnot: Extinction rebellion har ingen ledare i Sverige eller Göteborg. Moa Tennberg uttalar sig i egenskap av engagerad privatperson.
