Att spara och lagra regnvatten till tider av torka har blivit ett sätt för att möta behovet av vatten på flera platser i provinsen Salta i norra Argentina.
Lalo Bertea från organisationen Fundación Tepeyac, som är kopplad till katolska kyrkan och som bedrivit arbete i regionen i 20 år, berättar att situationen genom åren utnyttjats för att köpa politiskt stöd.
– Vanligtvis distribuerar kommunen vatten i tider av torka. Vatten levereras till de områden där det finns politiskt stöd. Människorna här i området är så vana vid det att de betraktar det som normalt.
De flesta bostäder i kommunen Rivadavia Banda Norte, där Los Blancos ingår, och grannkommunerna, är utspridda på landsbygden och blir isolerade när regnen kommer. Enligt officiella uppgifter har hälften av hushållen inte råd att täcka sina grundläggande behov och tillgång till rent dricksvatten betraktas som ett privilegium, eftersom det inte heller finns några floder i området.
Att borra brunnar har sällan varit en lösning.
– Grundvattnet är salt och innehåller arsenik som förekommer under naturliga förhållanden. Du måste borra minst 450 meter för att få tag i bra vatten, säger jordbrukaren Antolín Soraire när IPS är på besök i orten, som har omkring 1 100 invånare.
Tåget kom med vatten
De senaste tre åren har ett innovativt system ingett nytt hopp bland många familjer i området, som är ett av de fattigaste i Argentina. På hustaken finns nu ett system för insamling av regnvatten där vattnet lagras i vattentankar i marken. Dessa tillslutna vattentankar kan lagra 16 000 liter regnvatten och täcka behoven av dricksvatten och matlagning för en familj på fem personer under den torra perioden mellan maj och oktober.
– När jag var barn kom tåget och levererade vatten till oss en gång i veckan. Sedan slutade tåget komma och situationen blev väldigt svår, berättar Antolín Soraire.
Han tillhör en av sex grupper som engagerats av organisationen Fundapaz i ett projekt för att bygga regnvattentankar i området kring Los Blancos.
Gabriel Seghezzo, som är chef för organisationen, förklarar att den familj som tilldelas en regnvattentank måste gräva ett hål som är 1,2 meter djupt och 5 meter brett där tanken placeras. Dessutom måste de stå för mat och logi under de veckor som byggarbetare arbetar med tanken.
– Det är mycket viktigt att familjen arbetar hårt med detta. För att det ska fungera bra är det viktigt att mottagarna känner att de är involverade, säger Gabriel Seghezzo till IPS.
Lokal lösningar
Fundapaz ”importerade” systemet med regnvattentankar från Brasilien genom sina många kontakter med organisationer i landet, bland annat grupper som arbetar för att hitta lösningar i landets nordöstra del som ständigt lider brist på vatten.
Enzo Romero från Fundapaz säger att hittills har 40 vattentankar byggts till en kostnad av motsvarande 1 000 dollar per tank i kommunen Rivadavia Banda Norte som har 10 000 invånare. Han tillägger att antalet byggda vattentankar utgör en mycket liten del av vad som behövs.
– Jag önskar att hela regionen skulle vara full av vattentankar och att vi inte skulle behöva lida brist på vatten längre. Vi vill inte ha brunnar som är 500 meter djupa och andra storskaliga projekt. Vi litar på lokala lösningar, säger Enzo Romero.
I området lever inhemska folkgrupper som wichi som bebor mark som tidigare var statlig och som nu officiellt tillhör folkgruppen. I samhället Lote 6 bor Dorita tillsammans med sin man och sina barn i ett tegelhus med plåttak som omges av frigående getter och höns. Omkring hundra meter från huset visar Dorita IPS en liten damm med grönaktigt vatten. Familjer gräver dessa dammar i provinsen Salta för att lagra regnvatten.
– Barnen blir sjuka. Familjerna använder det förorenade vattnet från dammen eftersom de inte har något alternativ, säger Silvia Reynoso, en katolsk nunna som arbetar i området.
Men i dag har familjerna i Lote 6 installerat ett system för att samla in regnvatten från taken och lagra det i en tank. Förr brukade de använda vattnet från dammen – samma vatten som djur drack, och ofta smutsade ned.
– Vattenbrist är det allvarligaste sociala problemet i den här regionen, säger Lalo Bertea från organisationen Tepeyac Foundation.
