Järntorgets hjärta erbjuder utmärkta burgare

Det regnar från sidan, precis som vanligt i Göteborg. Jag och mitt sällskap ser fram emot att krypa in i Pusterviks magiska värld. Okej, det är egentligen inget särskilt med lokalen och inredningen, men med så många fina konsertminnen känns det alltid lika fräsigt med Pustervik.

På sommaren är uteserveringen mycket populär. På kvällarna är det ofta något arrangemang och fullt med gäster. Just i dag är det lagom lugnt och vi kommer strax före klockan 17. Det visar sig att lunchsoppan plockas bort just vid 17 och kvällsmenyn gör entré. Det är den menyn vi siktar in oss på.

Jag har för övrigt ätit soppa här många gånger – det finns en vegansk varje dag – och även den trevliga grillade mackan. Fyllningen varierar och just nu är det rödbetshummus. Jag måste erkänna att jag inte kollat upp i förväg vad som serveras denna kväll. Jag har tidigare läst om chiligryta och annat gott.

Vi ber om menyn och jag blir lite, lite besviken. Burgare. Igen. Göteborg svämmar över av burgare och Vegokollens recensioner har emellanåt varit rätt så burgarorienterade. Men vad tusan, tänker vi. Burgare är en favoriträtt, om den är bra och genomtänkt.

Pusterviks variant beskrivs som skogssvampsburgare med örter och vitlök. Som tillbehör serveras vegansk pepparmayo, sallad, tomat och syrad rödlök samt pommes frites och vegansk coleslaw.

Detta serveras även till de animaliska burgarna, vilket ju är en genidrag som få restauranger praktiserar. Varför laga två sorters tillbehör när alla kan få samma? Det smakar ju ändå likadant. Så vi sätter oss vid högborden nere på barvåningen och väntar. När övervåningens matsal är fri från evenemang, serveras kvällsmenyn även där.

Det är en avslappnad och ung miljö. Vissa sitter med laptops, andra med en IPA. Vi får snart in vår mat och den ser relativt enkel ut. Inga uppenbara krusiduller eller ens en egen skål för coleslawen. Den ligger delvis under pommes fritesen. Jag muttrar lite och tänker på det lite höga priset på 160 kronor. Men jag slutar snart att fnysa. Detta är riktigt bra.

Mitt sällskap utbrister att detta kanske är den bästa burgaren i Göteborg. Jag är beredd att hålla med. Kanske har jag varit med om arrangemang som är lyxigare än så här, men själva burgaren är delikat.

Den tycks vara en mix av svamp och sojaprotein, om jag får gissa fritt, och den är härligt tuggig och saftig. Dressingen, som tycks vara egengjord, smakar lagom mycket peppar. Mitt sällskap påtalar att även pommes fritesen är stans bästa och ja, jag håller nog med där också.

Sammanfattningvis anser jag att själva burgaren är finfin, pommes fritesen likaså, kul med vegansk coleslaw men kompositionen och utseendet behöver utvecklas till det priset. Så hur sätter man nu betyg på detta?

Nu efteråt ställs jag nämligen inför ett klurigt dilemma: Det visar sig att en av de andra rätterna går att få med tofu i stället för kyckling och förmodligen kunde ordnas vegansk. Men vi missade det eftersom kyckling var det som stod först i beskrivningen.

Jag får helt enkelt nöja mig med att utgå från burgaren och komma tillbaka en annan kväll och testa flera av deras rätter, som byts ut emellanåt.