Radar · Nyheter

Filmfestivalen ansluter sig till dystopitrend

Göteborgs filmfestival | In my room är ett melankoliskt apokalypsdrama där den tyske regissören Ulrich Köhler ett post-apokalyptiskt tillstånd där det moderna samhället och dess monument långsamt äts upp av naturen.

Göteborgs filmfestival årgång 2019 kommer att ha apokalyps-tema. Det är den senaste tidens klimatalarm som ligger bakom en stor våg av dystopiska filmer just nu.

Woman at war, Endzeit – ever after, The quake, In my room och Aniara är några av de filmtitlar med bäring på apokalypstemat som kommer att visas på Göteborgs filmfestival 2019. Den som följer tv-serievärlden vet att temat knappast är någon ny trend, men däremot en starkt växande.

Anledningen till att arrangörerna valt temat är de många och allvarliga larmrapporter om klimatet och utrotningen av djurarter, som kommit den senaste tiden.

– Vi undersöker hur samtidens filmskapare bearbetar de existentiella, etiska och politiska aspekterna av denna kris. Filmen har kanske mer intensivt än någon annan konstart varit upptagen med att föreställa sig apokalypsen och ett postapokalyptiskt tillstånd, och kanske är det just genom sådan konstnärlig föreställningsförmåga som vi kan bearbeta dagens kritiska tillstånd för civilisationen, säger Jonas Holmberg, konstnärlig ledare på Göteborgs Filmfestival.

Varför tror ni att det är just dystopier och apokalyptiska filmer som är så populära just nu, men man ser knappt några om motsatsen – utopier?

– Jag tror att det beror på att vår samtid präglas av apokalyptiska stämningar. Framför allt på grund av klimatkrisen – vi står inför människans största utmaning hittills – men även på grund av att apokalyptiskt tankegods som finns djupt inne i vår kulturhistoria aktualiseras också av andra samhällsfenomen, som ojämlikhet, migration och auktoritärt politiskt ledarskap.

– Bristen på utopier tror jag kan kopplas till en fantasins kris. Sedan muren föll har det varit väldigt svårt att tänka sig ett annat samhälle och ett annat ekonomiskt system än det nuvarande, trots att det är uppenbart att det nuvarande systemet inte fungerar. Jag tror att konsten och filmen är centrala för att öppna nya platser att tänka på hoten ifrån, och sådana element finns absolut i den samtida filmen, säger Jonas Holmberg,