Koldioxid måste sugas upp från atmosfären om klimathotet ska avvärjas.
Det är ett huvudbudskap i en ny rapport om 1,5-graders-målet som FN:s klimatpanel IPCC presenterar.
Att nå målet blir svårt, men är möjligt, enligt experterna.
– Det är inte utom räckhåll, men det är väldigt viktigt vad man gör de närmaste 10–20 åren. Vi närmar oss snabbt 1,5 grader, säger Markku Rummukainen, professor i klimatologi vid Lunds universitet, och svensk deltagare i panelen.
Rapporten visar att temperaturökningen i dagsläget är runt 0,2 grader per årtionde.
– Det innebär att vi med oförändrade utsläpp når 1,5 grader någon gång mellan 2030 och 2052, säger han.
Enligt beräkningarna krävs en minskning med 45 procent av de globala koldioxidutsläppen till 2030 om målet att hejda ökningen vid 1,5 grader ska nås, och i förlängningen nollutsläpp till 2050.
Är detta över huvudtaget möjligt, med tanke på de massiva utsläppen i exempelvis Kina?
– Hittills har de globala utsläppen inte börjat minska alls, så det är givetvis en väldigt stor utmaning, säger Rummukainen.
Negativa utsläpp
En absolut nödvändighet på lite sikt är så kallade negativa utsläpp. De innebär att koldioxid sugs upp från atmosfären genom olika åtgärder, exempelvis satsningar på att öka skogsarealen på jorden. Det senare innebär dock risker.
– Det kommer att krävas stora landområden, med potentiella konflikter som följd, exempelvis vad gäller biologisk mångfald, säger han.
En annan nödvändig utveckling är teknologi för infångning och lagring av koldioxid, exempelvis i berggrunden.
Uppskattningsvis 100-1 000 miljarder ton koldioxid behöver lagras sammantaget över tid, om målen ska nås. Som jämförelse kan nämnas att de årliga globala utsläppen i dagsläget är knappt 40 miljarder ton.
– Att avskilja koldioxid är fullt möjligt redan nu. Lagringen är knepigare och den kostar mycket, säger Rummukainen.
Ont om tid
Rapporten, som presenterades i Sydkorea på måndagsmorgonen, är ett resultat av klimatavtalet i Paris 2015.
Det uttalade målet i avtalet är att begränsa ökningen av den globala medeltemperaturen till 2,0 grader – räknat från förindustriell tid, det vill säga cirka 1880 – men med ambitionen att klara 1,5 grader.
Ambitionen är högt satt med tanke på att temperaturerna sedan slutet av 1800-talet redan stigit med ungefär en grad Celsius. Det finns med andra ord inte mycket utrymme kvar att spela på.
Den nya rapporten visar dels skillnaderna mellan temperaturhöjningar på 1,5 grader och på 2,0 grader, dels vad som krävs för att nå 1,5-gradersmålet.
En halv grad
Intressant nog är skillnaderna mellan 1,5 graders höjning och 2,0 graders höjning betydande, trots att skillnaden bara är en halv grad. Detta har inte slagits fast lika tydligt tidigare.
– En halv grad spelar roll, säger Markku Rummukainen.
Han påpekar att mer än halva utbredningsområdet kommer att gå förlorat för 18 procent av alla insektsarter, 16 procent av växterna, och 8 procent av ryggradsdjuren vid en höjning på 2,0 grader, jämfört med 6, 8 respektive 4 procent om höjningen stannar vid 1,5 grader.
I Arktis kan vi räkna med ett isfritt Arktis en gång per årtionde vid 2,0 grader, medan risken minskar till en gång per århundrade vid 1,5 grader.
Cirka två miljoner kvadratkilometer av permafrosten i Arktis kommer att räddas vid 1,5 grader. Likaså kan en väsentlig andel av korallreven i varma vatten överleva vid den lägre höjningen.
