Energi

Sexualitet i djurvärlden

På naturhistoriska museet visas en utställning om sexualitet i djurvärlden.

Trots mina nio år i Göteborg har jag aldrig besökt Naturhistoriska museet tidigare, kanske helt enkelt för att jag inte är så intresserad av att se på uppstoppade djur.

Men nu när de, i samband med Eurorpride, öppnar en utställning om varierande sexualiteter och kön i djurvärlden väcktes min nyfikenhet. Tyvärr är Pride på museet något av en besvikelse.

Utställningen är uppdelad i två delar: en som heter ”Pride under ytan” och som handlar om vattenlevande djur med olika könsidentiteter o en tidslinje som inte handlar om djur men om synen på manligt och kvinnligt och sexualitet genom historien.

Dessutom har några av djurmontrarna i museets ordinarie utställning märkts med ett pride-märke för att markera att detta är djur som på något sätt avviker från normerna kring kön och sexualitet.

Den största besvikelsen är kanske att utställningen inte är större. Jag saknar dessutom interaktiva inslag, det hade till exempel varit kul med något videoinslag där man fick följa djuren som det handlar om i deras naturliga miljöer, eller varför inte en VR-upplevelse?

Informationen är förvisso intressant – men det känns som att en lika gärna kunde få den genom att läsa en artikel om ämnet. Det är dock en fin tanke bakom utställningen, speciellt eftersom det tyvärr fortfarande finns människor som anser att homo- eller transsexualitet är ”onaturligt”.

Att då visa att det förekommer många sexuella variationer även inom djurvärlden är en nyttig påminnelse.

Till exempel får vi lära oss att havstulpaner är hermafroditer och att de har en penis som är upp till 20 gånger så lång som kroppslängden, att kvinnliga bladlöss inte behöver hanar för att föda barn och att såväl delfiner som igelkottar ofta är bi- eller homosexuella.

Tidslinjen innehåller också en del intressanta fakta, till exempel att män som jagade på 1600-talet uttryckte sin manlighet genom att klä sig i plymer, spetsar och rosetter i ljusa färger och att det var först under 1800-talet som skönhet började kopplas till kvinnlighet.

Men jag har lite svårt att se hur delarna i utställningen hänger ihop och det gör att den ger ett lite fragmentariskt och hastigt framtaget intryck.

För den som är intresserad av att lära sig lite mer om sexualiteter i djurvärlden, kan det dock ändå vara värt att avlägga ett besök på Naturhistoriska om du har vägarna förbi. Utställningen öppnade den 14 augusti och pågår ända fram till den 30 november.