Vegansk inriktning med utvecklingspotential

Just denna dag är det faktiskt mulet. Lucy’s har en liten uteservering, men det duggar lite lätt så vi går in. Vi kanske borde ha bokat bord för det är precis på vippen att vi inte får någon plats i den lilla restaurangen, men vi har superflyt och ett sällskap reser sig precis för att gå.

Temat är trä, skinn och plåtlampor. Man kan säga att det verkligen känns som ett köttisburgerhak, men skylten lovar även en vegansk inriktning. Jag tänker mig kanske hälften hälften. Eller kanske en tredjedel veganskt. Eller åtminstone en fjärdedel.

Det finns två veganska burgare på menyn: en med kikärtor och en med portabello, och det står att man kan välja vilken burgare som helst om man bara byter ut köttet mot veganskt dito. Men tillbehören på burgarna är ju inte veganska förstås.

Jag och min ena vän väljer vegankonceptet Monsun, precis som den står beskriven. En med kikärta och en portabello. Min andra vän väljer laktovegetarisk halloumi. Förväntningarna är inte särskilt höga. Jag kan inte direkt påstå att jag anser att portabello är en fullgod burgare, och kikärtsburgare är väldigt uttjatat och brukar sällan bli bra.

Vi får in burgarna och hugger in. I dem ingår sallat, tomat, aioli, saltgurka och rostad lök. Jag har även valt aioli vid sidan av, för att dippa mina pommes i. Jag testar med detsamma. Inte helt fel. Så vitt jag kan känna är aiolin egengjord. Möjligtvis lite för salt, men jag är å andra sidan känd för att inte gilla salt.

Mitt sällskaps kikärtsburgare är platt och knaprig på ytan. Jag brukar ofta återkomma till att det är bättre att göra två platta burgare än en tjock, eftersom det är svårt att få bönburgare genomstekta. Jag inser just nu att det inte spelar så stor roll. Jag tycker fortfarande den är lite smetig. Mitt sällskap håller inte alls med. Han anser att den tillhör en av de bättre han ätit.

Jag testar min portabello. Brödet är ett klassiskt ljust burgerbröd, vilket jag uppskattar. Alldeles för ofta blir veganer serverade något grovt och knastertorrt. Burgaren i sig är ju egentligen bara en stor champinjon. Populärt förvisso men personligen har jag alltid tyckt att portabelloburgare är lite slappt, som ett slags latare och billigare form av veganburgare.

Men visst, detta smakar helt okej. Den är dessutom fylld med småchampinjoner. Gott, men allt rasar dessvärre ut på tallriken, i synnerhet i kombination med den rostade löken. Jag hade gärna sett lite picklad rödlök i stället. Rostad lök ser jag helst på korv.

Jag kan nog känna att Lucy’s får ett ljummet betyg. Det finns potential men en del att jobba på. Fler variationer på fyllningar, som till exempel fler dressingar. Och för att leva upp till skylten ”beef & vegan” vill jag allt se mer av det mesta. Gärna en milkshake till efterrätt.

För tio år sen hade betyget varit högre, men burgerkonkurrensen i Göteborg är stenhård. Ett stort plus dock till att de veganska vinerna står utmärkta på menyn. Bra där.