Britten David Attenborough, idag 92 år gammal, har ägnat merparten av sitt liv åt att skildra världens djur och natur på film. Han har främst verkat via BBC och och är bland annat känd för sin medverkan i serierna Liv på jorden och Planet earth.

Nu får Attenborough ett hederspris av den ideella organisationen The perfect world foundation, som arbetar för att öka medvetenheten om hur den biologiska mångfalden på jorden och stötta bevarandeprojekt för djur och natur.

– Vi vill ge priset till någon som når många och kan sprida budskapet långt. Det finns så många duktiga människor som jobbar i det stilla och som man inte känner till, och de är riktiga hjältar. Men vi har fokuserat på att det ska vara någon som verkligen når ut, och det gör han, säger Ragnhild Jacobsson som är en av grundarna till The Perfect World Foundation.

Har mött kritik

David Attenboroughs naturfilmer och -serier har onekligen nått ut. Men de har också kritiserats för att måla upp en orealistisk bild av världens djur och natur och för inte visa hur stora problemen faktiskt är.

Ragnhild Jacobsson menar dock att olika sorters filmer har olika syften.

– Jag tror att väldigt många människor attraheras av hans filmer och lär sig mycket genom dem just för att de är fina.

– Dessutom kan ju alla googla idag, om man undrar något.

Vill nå stadsborna

Hon lyfter också fram hur Attenboroughs serie Blue planet 2 nyligen gjort att många britter fått upp ögonen för de stora problemen med plast i haven.
Att nå ut till den stora massan är också vad The perfect world foundation arbetar för.

– Vi vill nå vanliga människor som bor i staden och är bortkopplade från naturen. Där ligger vår stora utmaning: att försöka ta naturen tillbaka till staden.

För att lyckas med det samarbetar organisationen ibland med kända människor som många relaterar till, men som inte är kända för att vara några miljökämpar. Till exempel har de jobbat ihop med bloggare som vanligtvis skriver om mode, men som i och med samarbetet även har lyft djur- och naturfrågor i sina kanaler.

– Vi försöker ta oss in på nya områden, där intresset inte är så stort. Det är det väldigt tuffa jobbet.

Tar emot priset i september

Priset delas ut på organisationens årliga gala i Göteborg, som i år hålls den 6 september och har fokus på isbjörnen, klimatförändringarna och Arktis glaciärer. I samband med galan anordnas också en klimatkonferens där David Attenborough kommer att föreläsa.

Attenborough blir den femte i raden att ta emot hederspriset. Tidigare pristagare är bland annat primatologen och schimpansexperten Jane Goodall och oceanografen och miljöaktivisten Sylvia Earle.

Det var sommaren 2022 som EU-kommissionen lanserade ett förslag på en förordning som innehöll ett mål om att minska användandet av bekämpningsmedel med 50 procent till 2030. Även den risk som bekämpningsmedel innebär skulle reduceras med 50 procent till 2030 – ett mål som EU också ställde sig bakom i samband med att ett globalt avtal för att rädda den biologiska mångfalden klubbades på Cop15 i Montreal förra året.

I förslaget skulle lantbrukare i första hand använda en miljövänlig metod för att förebygga skadedjur och prioritera alternativa metoder för skadedjursbekämpning, där kemiska bekämpningsmedel endast används som en sista utväg. Något som skulle gynna pollinerare och därmed också lantbruket.

Men förslaget, som välkomnades av miljöorganisationer, fick ett minst sagt ljumt mottagande av flera lantbruksorganisationer, som befarade att det skulle slå mot produktionen och leda till ekonomiska bakslag. Något som i sin tur fick mothugg från ett upprop av forskare. De menade tvärtom att mindre bekämpningsmedel är en förutsättning för en hållbar matproduktion.

Besvikelse och glädje

I veckan nådde förslaget EU-parlamentets miljöutskott. Men Sarah Wiener, den tyska gröna EU-parlamentariker som hade ansvar för att ta fram ändringsförslag, fick inte med sig utskottsmajoriteten vid en omröstning i veckan.

– En bitter besvikelse för mig som rapportör. Men en ännu större besvikelse för vår miljö, sa Sarah Wiener på en presskonferens efteråt.

Miljöpartiets ledamot Pär Holmgren (MP) uppger på X att han röstade nej till det slutgiltiga förslaget, då det försämrats till den grad att det blivit ”ett tomt skal” som han ansåg ”inte skulle ha gjort någon skillnad jämfört med de (otroligt bristfälliga) direktiv som vi redan har”. Jessica Polfjärd från Moderaterna berömmer däremot sig själv för att ha bidragit till att sänka lagförslaget helt och hållet, genom att också rösta nej till att ge rapportören en chans att lägga fram ett nytt förslag i utskottet.

”Glad över att Europaparlamentet i dag förkastade ett förslag som hade hotat Europas lantbruk och vår livsmedelsförsörjning. Vi röstade också emot att ge den gröna rapportören en ny chans i utskottet, eftersom de inte är intresserade av att hjälpa lantbruket”, skriver hon på X.

”Ett kulturkrig mot vetenskapen”

I somras var det nära att högergruppen i EU-parlamentet skulle ha sänkt den förordning som ska få medlemsländerna att restaurera minst 20 procent av unionens land- och vattenyta till 2030. Men den gången gick lagen igenom, om än på håret, först i EU-parlamentets miljöutskott och sedan när hela parlamentet var samlat. Det efter att flera ledamöter från högergruppen EPP brutit med partigruppspiskan och röstat för förslaget.

European environmental bureau, ett nätverk av cirka 180 miljöorganisationer, skriver i ett pressmeddelande att de noterat vad de beskriver som en oroväckande trend inför det kommande EU-valet: ”Ett kulturkrig mot vetenskapen. Kortsiktiga valkalkyler och egenintressen driver EU:s beslutsfattare att spela med vår hälsa och våra ekosystem. Några få tjänar på det, vi alla förlorar.”

Läs mer: Vinst för våtmarker när EU nådde kompromiss om restaureringslag

Risken för ett vulkanutbrott på isländska Reykjaneshalvön ökar timme för timme.

– Vi hoppas på det bästa, men förbereder oss på det värsta, säger president Gudni Jóhannesson.

Island vakar fortsatt i väntan på ett stort utbrott på Reykjaneshalvön.

Magma flyter i en 15 kilometer lång spricka 800 meter under jorden alldeles utanför Grindavik, enligt Islands meteorologiska institut. Ingen vet var eller när utbrottet kan komma, men beredskapen är stor – trots att den seismiska aktiviteten gick ned något på söndagen.

Public service-bolaget Ruv uppger att det under eftermiddagen gick mellan 10 och 15 minuter mellan varje skakning, vilket är mycket jämfört med natten då 880 jordskalv registrerades på Reykjaneshalvön.

DEBATT. I dag, den 30 november, är Remembrance day for lost species. En parallell på hösten till Biologiska mångfaldsdagen på våren.

Det ger en möjlighet att varje år att ta del av läget för utdöende och hotade arter, lika väl som för kulturer, livsstilar, traditioner och ekologiska nischer och habitat. En riktigt viktig dag, med andra ord, trots att de flesta svenskar troligtvis inte känner till den eller uppmärksammar den.

Frågan om myllret av allt levande drunknar i allting annat som dör eller alla som dödar i denna vår högst oroliga tid. Det ryms liksom inte riktigt – trots att det är precis denna komplexa mångfald vi alla i grunden lever av! Alla varelser, alla arter, allt levandes samspel på planeten är ju den samlade väv som bär livet.

Blind kortsiktighet

Vi är emellertid några som sörjer detta på riktigt, inte enbart när till exempel Sumatranoshörningen nu enbart har mellan 30 och 100 individer kvar. Regnskogen där nere har försvunnit och styckats upp för oljepalmsplantager och gruvor. Ekonomistiskt tänkande och otyglad kapitalistisk kortsiktighet är blind för både långsiktig hållbarhet och själslig tillhörighet!

IPBES är en internationell plattform för biologisk mångfald och ekosystemtjänster. De skriver i sin rapport att en miljon djur- och växtarter riskerar att utrotas globalt, vilket motsvarar cirka en åttondel av alla som nu existerar. Andra forskare varnar för att vi är på väg in i ett nytt massutdöende, där uppemot tre fjärdedelar av arterna kommer att försvinna.

Allra mest akut hotade är vilda ryggradsdjur; de har minskat med hela 69 procent på 50 år. Av de cirka 21 700 arter som finns i Sverige, klassificeras enligt Naturvårdsverket 4 746 som rödlistade, varav 2249 är hotade. Bland de direkt utdöende märks järv, fjällräv, mellanspett, vitryggig hackspett, fjällgås, havsörn och lövgroda. Sammantaget visar antalet rödlistade arter de senaste 20 åren på en sorgligt negativ trend för den biologiska mångfalden.

Igenväxning och avverkning är de mest avgörande ingreppen för många av dessa rödlistade arter. Enligt art- och habitatdirektivet från EU handlar det om markanvändning, främst jord- och skogsbruk, för de arter som listas där. Kraftfulla insatser krävs nu för att hejda den pågående förlusten av biologisk mångfald i världen och Sverige, men det räcker inte med bara blommande kantzoner och öppna sandytor.

Det är visserligen bra exempel på metoder som verkligen behöver spridas, men så länge det inte anses lönsamt för lantbruket att beakta biologisk mångfald, tillämpas där samma bakvända logik som på Sumatra. Detta trots att självaste World Economic forum har pekat ut att förlust av biologisk mångfald och ekosystemkollaps faktiskt också är ett av de största hoten mänskligheten står inför. Utan friska myllrande ekosystem hotas helt enkelt all matförsörjning, hela ekonomin och det berövar oss ren luft och drickbart vatten.

Hänger ihop med klimatet

Men klimathotet, då? Är inte det mer akut att tackla? Jo, men dessa företeelser är synnerligen intimt förknippade med varandra: förstörda biotoper leder till klimatförsämring och klimatförsämring leder till förstörda biotoper!  Därför hjälper faktiskt biotopskydd av olika slag även klimatet.

Man måste dock inte vara faktadriven eller politisk för att finna argumenten; vi som insett hur allt detta hänger samman, både ekonomin, ekologin och de samlade överlevnadshoten, är ofta naturälskare. Vi inser hur avgörande det också är att ofta tillåta sig att vara i den natur vi vill skydda. Uppleva den. Andas in fukten, dofterna och smekningen från en åldrig tallskog. Spetsa våra öron för att höra när spillkråkan varnar. Sitta ute under svarta himlar och tysta ta in stjärnhimlens outsäglighet.

Kort sagt – ibland resa oss från skrivbord, skärmar och headsets. Lämna asfalten och öppna upp våra själar och trampa in mer mossa under stövlarna. Öppna sinnena och hjärtat för skönheten och den stora tillhörigheten till naturen som vi alla – alla! – bär djupast inom oss.

Lägg en minnessten

Vi råder alla att leta på nätet om det finns ett livsröse i dina trakter. Gå dit och lägg ner en liten minnessten. Andas, be och med vördnad minnas alla arter som skapats för att befolka denna planet jämsides med oss människor. De är våra omistliga medlevare.

Eller bygg ett livsröse själv och bjud dina vänner, grannar och familjen!