De färgglada lupinstänglarna som vajar vid vägkanter och på ängar är inte så härliga som de ser ut. De tränger undan andra växter och nu tas flera initiativ för att bekämpa den importerade ärtväxten.(TT)
Länsstyrelsen i Värmland har startat ett treårigt projekt, finansierat av EU-medel, för att stoppa utbredningen av lupiner, rapporterar P4 Värmland.
Problemet är att lupinerna snabbt sprider sig och konkurrerar ut andra arter.
-Våra arter som vi gynnar och som många insekter är beroende av försvinner, säger Anja Edekrans vid länsstyrelsen i Värmland.
Lupinen är en invasiv art som egentligen inte hör hemma i Sverige, men som fått fäste sedan folk tagit med sig den från Nordamerika.
Länsstyrelsen i Värmland ska använda två metoder för att kväsa den ovälkomna gästen. På ett område ska lupinerna slås ned och på en annan ängsmark testar man i stället att gräva upp lupinerna.
Även Fältbiologerna har förklarat krig mot lupinerna och har utsett den 6 juni till Stora lupinbekämpardagen. Tanken är att lupiner ska bekämpas i hela Sverige för att behålla den biologiska mångfalden.
Fältbiologerna vill att dagen ska inspirera allmänheten att gå ut och bekämpa växten och det finns flera sätt som man kan hjälpa till på.
Det minsta man kan göra är att inte så lupiner i trädgården eller någon annanstans. Ett annat bekämpningssätt är att helt enkelt plocka dem och göra en vacker bukett.
För den som vill ta mer kraftfulla tag rekommenderar Fältbiologerna att man ger sig ut och slår lupiner med lie eller helt enkelt gräver upp dem.
Fakta: Så kan du bekämpa lupiner
Fältbiologerna har listat vad man kan göra för att hjälpa till att stoppa lupinernas framfart:
1. Bidra inte till spridning. Så inte lupiner i trädgården eller någon annanstans.
2. Plocka fram lien och slå lupiner. Skicka sedan resterna till brännbart på tippen.
3. Gräv upp lupiner. Samla ihop rötter och låt dem torka i solen eller skicka dem till brännbart på tippen, eftersom lupiner kan föröka sig via rotbitar.
4, För den riktigt dedikerade: Slå med lie flera gånger i sommar – och nästa sommar.
Källa: Fältbiologerna.
