Mycket har hänt på maskulinitetsfronten i det här landet sedan 80-talet då jag var barn. Otroligt mycket. Fantastiska framsteg har gjorts. Brutto Machonal-Produkten har visat en stadigt fallande trend under hela min uppväxt och mitt vuxenblivande. Att denna utveckling gjort livet lättare att leva för landets kvinnor är alldeles uppenbart. Mer undervärderat är vilka enorma landvinningar densamma även inneburit för oss som fötts med kuk och kulor.
I ett patriarkat är alla fångar, även männen. Jag vill inte på något vis relativisera det förtryck som kvinnor utsatts för under tusentals år. Men även vi män har varit förslavade. Det blir bara löjligt att i jakt på det värsta jämföra olika sorters elände med varandra. Både män och kvinnor har lidit, fast på olika sätt. Om ni kvinnor har suttit inspärrade i en bur, så har vi män varit utestängda ur densamma. Om er plats har varit hemmet, så har vår varit agoran, fabriken, politiken, kapitalet, samhället. Om ni har förknippats med födande, barn, di, relationer, känslor och att vara styrd av naturen, så har vi förknippats med arbete och pengar, och med att genom rationalitet och känslokyla dominera naturen – såväl den yttre som vår egen.
De egenskaper vi vanligtvis förknippar med ordet ”femininitet” innefattar några av de viktigaste egenskaper vi människor besitter. Maskulinitet å andra sidan betyder aggressivitet, förakt för svaghet, behärskande. Lika lite som jag riktigt kan förstå hur skönt det måste vara att som kvinna få börja ta sig ur den där buren, lika lite anar ni hur underbart det är att som man då och då få krypa in i densamma. Tänk att jag får visa känslor, svaghet, bete mig socialt, ja, vara en människa. Jag har trampat ner mig djupt i kvinnofällan – och jag har aldrig varit så lycklig.
Även de män som inte själva tror sig om att vara speciellt feminina har dragits med i BMP-kurvans fall, utan att själva märka det. Jag kollar in några av mina gamla grundskolepolare på FB. De röstar på SD, de jagar, de hatar vargen, invandrare, allting vänster och liberalt och drar sexistiska skämt. Men, de visar också stolt upp sig själva med sin nyfödda dotter i famnen, postar videor på gulliga djur, och skriver ”Jag älskar dig brorsan” till varandra. Kanske minns jag fel, men detta är inte den bild av Mannen som regerade under min bonnvischeuppväxt. Även karla-karlarnas kostym verkar ha gått upp ett par storlekar och gett sina skådespelare en smula mer svängrum.
Den fallande Brutto Machonal-Produkten är en av vår problembemängda tids verkliga solglimtar, ett börsras värt att vårda sig om. Hoppas att alla år 2020:s kvartalsrapporter enbart kommer visa vikande trend.
Boktips: Ett av Marilyn Frenchs mest bortglömda verk: Bortom makten.
Att en del macho-investerare trots alla våra framsteg börjat vädra morgonluft.
