← Till Tidningen Global
Krönikor

Antigenusrörelsens globala framfart

Många höjde troligen på ögonbrynen inför nyheten om att svenska ambassaden i Brasilien nyligen fick gå ut och dementera desinformation om att de svenska föräldrar som motsätter sig en könsneutral uppfostran tvingas gå i exil i den nordatlantiska övärlden. Det är kanske för att den högerpopulistiska debatten om ”genusideologi” ännu inte slagit Sverige med full kraft. Det har den däremot i Brasilien.

Begreppet ”genusideologi” ska först ha tagits i bruk av Vatikanen under tidigt 2000-tal för att referera till den utmaning som feministiska och queera rörelser anses utgöra mot traditionella familjevärderingar och sociala normer. Sedan dess har det fått stor internationell spridning. I en nyligen publicerad artikel från Human rights watch konstaterar man att begreppet de senaste åren använts av såväl motståndare till samkönade äktenskap i Frankrike, som socialkonservativa politiska kampanjer i Costa Rica, och hunnit bli slagpåse för de europeiska aktivister som motarbetade Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet. Det har vidare utkommit en rad forskningspublikationer som belyser dessa ”anti-genusrörelsers” globala framfart.

Som begrepp bär ”genusideologin” ofrånkomligen på starka associationer med genusvetenskapen. Genusvetenskap har i debatten blivit ett paraplybegrepp för den forskning som sedan decennier bedrivits vid universitet världen över för att bland annat belysa frågor som rör jämställdhet mellan könen inom politik, kultur, juridik och forskning. Det är ett tvärvetenskapligt ämne som inkluderar metoder och teorier som skär rakt över traditionella disciplinära gränser. Men i den retorik som betraktar genusvetenskap som motorn bakom ”genusideologin” reduceras ämnet till en ideologiskt driven pseudo-vetenskap.

Ifrågasättandet av ämnets legitimitet nådde sin kulmen under 2018 då Ungern kort och gott förbjöd fortsatt undervisning i ämnet vid landets universitet. I kölvattnet av detta larmar genusforskare från när och fjärran om ett alltmer fientligt arbetsklimat, och här hemma i Sverige hittade man i mitten av december en misstänkt bomb utanför Nationella sekretariatet för genusforskning. Enligt sekretariatets säkerhetschef får personalen löpande motta oöverskådliga mängder hat och hot för sitt arbete.

I diskussionen om ”genusideologi” och ifrågasättandet av genusvetenskap ryms en högst verklig attack mot den akademiska friheten med starka kopplingar till den transnationella högerpopulistiska rörelsen. Det är mot denna fond som vi måste förstå de angrepp som vi nu också börjar bevittna i Sverige från bland annat det ultrakonservativa Medborgerlig samling. Det är också i denna kontext som en ledarskribent från Svenska Dagbladet crowdfundat över 700 000 kronor för en bok där han lovar att avslöja ”hur genusideologin tog över svenska universitet”. Och det var i 2018 års valkampanj som Ebba Busch Thor valde att sätta ljuset på ”genusflum” i förskolan.

Human rights watch expert på hbtq-frågor lyfter fram konspirationsteorin i begreppet ”genusideologi” som en samtida ödesfråga för mänskliga rättigheter, och understryker vikten av att minska dess inflytande över den offentliga debatten om vi vill försäkra oss om att den inte ska få politiska konsekvenser för kvinnors och minoritetsgruppers rättigheter. Allt tyder på att det framöver kommer finnas anledning att vara vaksam lokalt likväl som globalt.

Tumme upp: 

Nätaktivistgruppen #jagärhär som strategiskt balanserar kommentarsfält med kollektiv konstruktiv närvaro.

Tumme ned:

Det skenande samtalsklimatet på (framför allt) nätet