← Till Tidningen Global
Radar · Analys

Valet i Kongo blev ingen framgång för kvinnorna

En  valkommissionär vilar utmattat efter rösträkning i Kinshasa.

Nyligen vann 55-årige Felix Tshisekedi presidentvalet i Kongo-Kinshasa, en händelse som borde ha känts som början på något nytt för invånarna i det konfliktdrabbade landet. Men kvinnorna ställdes utanför i valprocessen och det finns mycket kring valet som är problematiskt, skriver kvinnoaktivisten Justine Masika Bihamba i denna kommentar.

KONGO-KINSHASA/ANALYS Resultatet av presidentvalet var monumental – detta var första gången sedan vårt land blev självständigt som en fredlig maktöverlämning genomfördes mellan en sittande och en tillträdande president.

Jag föddes i staden Goma i östra Kongo-Kinshasa, nära gränsen till Rwanda. Här bildade jag organisationen Synergie des femmes, som arbetar för att hjälpa kongolesiska kvinnor som fallit offer för sexuellt våld.

Under de senaste 30 åren har jag arbetat för att förbättra livet för kvinnor som lever i extremt utsatta situationer, och för att kvinnor ska kunna delta i rättvisa och transparenta politiska processer.

Under de senaste åren har jag även varit med i ledningen för Kongolesiska kvinnors forum, ett nätverk för 65 kvinnliga aktivister som kräver en stärkt politisk roll för landets kvinnor och verkar för en fredlig framtid.

Trots att valet kunde genomföras under relativt lugna former är det mycket kring det som bekymrar mig. Felix Tshisekedi är son till landets tidigare oppositionsledare och detta tycks också vara hans enda politiska erfarenhet.
Rykten gör gällande att den tidigare presidenten Joseph Kabila har gjort någon form av inofficiell uppgörelse med honom som skulle gynna dem båda.

Det skulle inte förvåna mig om detta visar sig stämma. Det handlar om en form av politisk maktutövning som alla kongoleser blivit allt för vana vid. Joseph Kabila har alltid sett politiken som ett spel, även om det skadat landets medborgare, och i synnerhet kvinnorna.

När politiska överenskommelser görs upp inom en liten grupp män bakom lyckta dörrar leder det inte bara till att kvinnorna blir uteslutna, utan också till att deras intressen skadas. Liksom tidigare har kvinnorna ännu en gång offrats.

Vi har krävt att få vara en del av de politiska processerna – att våra röster hörs och inkluderas. Men fortfarande är vi inte i närheten av en jämlik politisk representation. Av nationalförsamlingens 550 medlemmar är endast 50 kvinnor.

Detta samtidigt som den diskriminerande vallagen innebär att alla som vill ställa upp som kandidater måste kunna lägga fram en deposition på motsvarande ett tusen dollar.

Det är i praktiken en omöjlighet för kvinnor i ett land där männen kan utnyttja sig av sina politiska nätverk för att få finansiering och genom att utbyta ”tjänster”, medan kvinnorna står utan detta politiska kapital. Kvinnorna har dessutom vanligen ingen kontroll över sina egna tillgångar.

Själva valprocessen i
december var även problematisk. Landets valkommission ignorerade att många i Kongo-Kinshasa – i synnerhet kvinnor – inte kan läsa och skriva, och inte hade några kunskaper om hur de elektroniska valmaskiner som hade fraktats in i samband med valet skulle användas. Inga medel hade avsatts för att lära människor hur de fungerade.
I samband med valdagen var det även problem med vallistorna. Till och med de som kan läsa hade problem att hitta de namn de letade efter, eftersom listorna i vissa fall var förvirrande. En del av de röstande visste helt enkelt inte vad de skulle göra.

Vissa vallokaler öppnade för sent, och i en del områden var det inte ens möjligt att rösta. Detta påverkade valdeltagandet, eftersom problemen ledde till att en del valde att stanna hemma. Vad jag har sett så har detta i synnerhet slagit mot kvinnorna.

Kongos kvinnor har under decennier fallit offer för konfliktrelaterat sexuellt våld där våldtäkter återkommande har använts som en del av krigföringen. Det som landets kvinnor utsätts för har vid flera tillfällen lett till korta perioder av fördömanden – men har sedan snabbt glömts bort igen.

Lösningen på situationen ligger i att försäkra sig om att kvinnorna – som drabbas allra hårdast av status quo – blir aktiva makthavare inom regeringen.
De av oss som talar offentligt om dessa frågor tvingas leva med en ständig oro. Både mitt hem och mitt kontor har utsatts för attacker efter att jag uttalat mig. Trots att jag varje dag lever med dessa risker måste jag fortsätta. Jag har mottagit dussintals dödshot, men tänker inte ge upp.

Kvinnorna uteslöts i den senaste politiska processen, men vi har samtidigt lärt oss mycket. Det första fredliga maktöverlämnandet i vårt land visar att vi kanske en dag med fredliga medel kan komma att uppnå en jämlik representation, där vi äntligen blir lyssnade på och får möjlighet att själva delta i de beslut som avgör vår egen framtid.

Radar · Mänskliga rättigheter

Iran anklagar svensk för spioneri åt Israel

EU:s utrikeschef, Josep Borrell, kräver att Johan Floderus släpps från Iran omedelbart.

Iranska myndigheter anklagar den fängslade svenska EU-tjänstemannen Johan Floderus för att hota Irans säkerhet genom att spionera åt Israel.

”Johan Floderus anklagas för omfattande åtgärder mot landets säkerhet, omfattande underrättelseverksamhet med den sionistiska regimen och korruption på jorden”, skriver den iranska nyhetsbyrån Mizan.

”Korruption på jorden” är ett av Irans allvarligaste brott och kan leda till dödsstraff.

Enligt åtalet har Floderus jobbat för Israel och aktivt samlat in information om Iran genom ”samhällsfarliga projekt”, rapporterar Mizan.

Grundlösa anklagelser

Samtidigt upprepar EU:s utrikeschef sitt krav på att Iran ska frige den svenska EU-tjänstemannen Johan Floderus.

”EU fortsätter att kräva att Johan Floderus omedelbart friges”, säger unionens utrikeschef, Josep Borrell, i ett uttalande under söndagen.

Borrell säger att rättsprocessen mot Floderus är totalt ogrundad och att de, i nära kontakt med UD, försöker få mer information från Iran.

”Begär hans frigivning”

”Jag tar ihärdigt upp fallet vid varje möte med de iranska myndigheterna, sedan hans frihetsberövande, och begär hans frigivning”, säger Josep Borrell.

Våren 2022 reste Johan Floderus till Iran tillsammans med vänner. Enligt familjen handlade det om en semesterresa. Under resan greps han och anklagas av Iran för spioneri, och han har nu varit frihetsberövad i över 600 dagar.

Under lördagen meddelande utrikesminister Tobias Billström (M) att rättegången mot Floderus har inletts i Teheran.

Radar · Mänskliga rättigheter

Nobelpristagaren: Världen måste göra mer

Fredspristagaren Narges Mohammadis två barn tog emot medaljen och diplomet i Oslo under söndagen.

Genom sina barn uppmanade den fängslade Nobelpristagaren Narges Mohammadi världen att göra mer för mänskliga rättigheter.– Det iranska folket kommer utan tvekan fortsätta sina kamp.

Den traditionsenliga föreläsningen i Oslo hölls av Mohammadis två barn, Kiana och Ali Rahmani. I talet, som pristagaren skrivit inifrån ett av Irans mest ökända fängelser, bad hon världen att agera.

Via sin barn uppmanade hon det globala samfundet att göra mer för mänskliga rättigheter.

– Jag tror att globaliseringen av fred och mänskliga rättigheter är viktigare och effektivare än globaliseringen av någon annan fråga.

Mohammadi får Nobels fredspris för sina insatser som människorättsaktivist och ”hennes kamp mot förtrycket av kvinnor i Iran”. I sitt tal riktade hon skarp kritik mot regimen i sitt hemland. Folket i Iran kommer att fortsätta sin kamp, men behöver ytterligare stöd:

– I dagens globaliserade värld spelar regeringar, det globala civila samhället, inklusive internationella organisationer och institutioner, media och oberoende icke-statliga organisationer en obestridlig roll, framförde hennes barn.

Radar · Miljö

Tidspressad klimatchef: Får inte misslyckas

Sultan al-Jaber, en olje-vd från Förenade arabemiraten, leder förhandlingarna på FN:s klimatmöte COP28 i Dubai.

Kampen mot klockan har börjat. Striden om att fasa ut fossila bränslen är bara en av konfliktfrågorna som återstår på klimatmötet COP28 i Dubai.Som så ofta handlar bråken om pengar.

Ordföranden för FN:s globala klimatmöte, Sultan al-Jaber, har lagt i en högre växel för att försöka ena världens länder kring en ny klimatöverenskommelse. På tisdag vill han vara färdig, men många stora frågor återstår att lösa.

– Att misslyckas är inget alternativ. Det som vi vill uppnå ligger i allas intresse, överallt, säger han.

På söndagen samlade han alla länders representanter till en ”majlis”, ett traditionellt sätt att lösa problem i Förenade arabemiraten. Ministrar och förhandlare satt i en stor ring och förde fram sina ståndpunkter. Ett annorlunda försök att nå en kompromiss.

Blockerar

På sittningen gjorde både Saudiarabien och Irak klart att de motsätter sig alla formuleringar om att fasa ut olja, kol och naturgas. Hittills har världen aldrig lyckats enas om att sluta använda fossila bränslen, trots att det är roten till klimatproblemet. Men det är hårt tryck att få till en historisk skrivning om detta på COP28.

Saudiarabien sätter sig alltid på tvären i alla skeden, enligt Alden Meyer på tankesmedjan E3G som har följt landet i klimatprocessen i 30 år.

– Men om ordförandeskapet och andra länder lyckas få Kina, Indien, Ryssland och andra att röra på sig och acceptera någon form av skrivning om utfasning av fossila bränslen kommer trycket på saudierna att bli överväldigande, säger han till nyhetsbyrån AFP.

Komplicerade frågor

Men det finns också många andra komplicerade, olösta frågor på bordet. Och som så ofta kokar flera av dem ner till pengar.

En grupp på 20 länder, där bland annat Saudiarabien, Kina och Indien ingår, har gjort klart att de anser att rikare länder behöver ta större ansvar när det gäller utsläppsminskningar.

– I varje möte trycker de (rika länderna) på och pressar utvecklingsländerna att göra mer och mer, utan att erbjuda medlen som behövs för att genomföra åtgärder – utan att acceptera att en utfasning inte kan se likadan ut för alla om den ska vara rättvis, säger Diego Pacheco, talesperson för gruppen till The Guardian.

– Och detta medan de fortfarande ökar sin produktion av fossila bränslen.

På söndagen kom också ett förslag på ett regelverk för anpassning till klimatförändringar. Men de mest utsatta länderna för extrema temperaturer, torka och skyfall var missnöjda med förslaget. Även här handlar mycket av konflikten om pengar.

Känsligt läge

Just nu är klimatförhandlingarna inne i ett komplicerat skede. Alla bitar måste falla på plats för att en överenskommelse ska kunna klubbas och världen ska ha någon möjlighet att nå Parisavtalets mål att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grader, jämfört med förindustriell tid.

– Frågan är om det här tog oss närmare eller längre ifrån varandra, säger klimatminister Romina Pourmokhtari (L) till TT efter söndagens sittning.

En sak står dock redan klar.

Nästa års klimattoppmöte kommer att hållas i Azerbajdzjan. Det blir tredje året i rad som ett land med stora fossila intressen håller i ordförandeskapet – vilket lär väcka kritik.