← Till Tidningen Global
Radar

Arvet efter Röda khmererna

Leang Korn, 56, vid porträtt på bland annat hennes brorson som dödades av Röda khmererna.

Det är 40 år sedan Röda khmerernas skräckvälde upphörde. Mellan 1,5 och 2 miljoner människor, en fjärdedel av befolkningen, miste livet 1975-1979.

KAMBODJA Vietnam invaderade Kambodja och avsatte regimen den 7 januari 1979. Årsdagen firas inte ‒ efter alla dessa år är det fortfarande kontroversiellt att tala om Röda khmererna. Det beror delvis på att folkmordet skedde “inifrån”. Nästan alla familjer har kopplingar bakåt till det mörka kapitlet i historien.

Hur kunde det ske? Den marxistiska gerillarörelsen lyckades växa med stöd från dåvarande Nordvietnam. General Lon Nol, som kom till makten efter en kupp 1970, ville bekämpa kommunisterna och backades upp av USA, som vid denna tid var involverat i Vietnamkriget. De amerikanska bombningarna drabbade civila som började ogilla regimen och välkomnade Röda khmererna när de marscherade in i huvudstaden Phnom Penh 1975.

Men euforin vändes snart i fruktan. Ditt liv svävade i fara om du ansågs tillhöra de intellektuella. Att kunna läsa, tala främmande språk eller till och med bära glasögon kunde få ödesdigra konsekvenser. I dokumentären “Iron legs” av Vanna Hem förklarar San Sovan hur hon undgick att dödas.
“De bad mig att skriva någonting, ” minns hon.

Eftersom hon är vänsterhänt använde hon höger hand och fick fram några knappt läsbara ord. Hon kunde gå fri eftersom hon betraktades som analfabet.
Den högste ledaren Pol Pot ville skapa ett utopiskt bondesamhälle, utan inblandning utifrån. Människor var tvungna att lämna städerna och tvingades arbeta på fälten. Många dog av svält, utmattning eller sjukdom. Regimen såg fiender i intellektuella, i stadsbor, i dem som hade utländska kontakter och många torterades och dödades. Säkerhetsfängelset S-21Tuol Sleng i Phnom Penh där alla avrättningar ägde rum, vittnar om detta våld. Det är en tidigare skolbyggnad och det är fortfarande möjligt att se klassrummen som senare blev förvandlade till tortyrkammare. Fängelset står kvar och är i dag ett museum över folkmordet i Kambodja.

Jag besöker museet tillsammans med Toby, en ung man från Thailand som är i Phnom Penh för första gången. När vi går igenom byggnaden blir Toby väldigt tyst. “Ska vi gå nu?,” frågar han efter ett tag. När han får höra att soldaterna även dödade barn är han klar med besöket. Regimen tänkte att barnen skulle försöka hämnas när de fått reda på att deras föräldrar mördats.

I en knapphändig intervju med den amerikanska journalisten Nate Thayer sade den kambodjanske diktatorn Pol Pot att hans “samvete är rent”. Han erkände att han dödat fiender till rörelsen och sade “vi var tvungna att försvara oss själva. Att säga att miljoner dödats är för mycket”.

Intervjun ägde rum i Anlong Veng, nära den thailändska gränsen, där Pol Pot levde i över 20 år efter att regimen fallit. Han dog 1998 och blev aldrig åtalad. Detsamma gäller de flesta andra av rörelsens ledare.

Det finns dock en FN-stödd Kambodjatribunal. I november förra året dömdes två ledare för Röda khmererna till livstids fängelse för folkmord och brott mot mänskligheten. Khieu Samphan var landets formelle statschef under Röda khmerernas styre och Nuon Chea, var känd som “broder nummer två”, och Pol Pots närmaste man.

Den ökände fängelsechefen Kaing Guek Eav, mer känd som Duch, hade tidigare dömts till livstids fängelse. Han var chef för fängelset S-21.

Detta är det enda resultatet av domstolen ECCC (Extraordinary Chambers in the Courts of Cambodia) som bildades i samarbete mellan FN och Kambodjas regering 1997. Den totala kostnaden för domstolen beräknas till omkring 2 700 miljoner kronor.

Jag talar med en grupp ungdomar om resultatet av domstolens arbete.

‒ Tack vare rättegångarna talar åtminstone människor om denna svåra period. Under min skoltid fick jag höra väldigt lite om Röda khmererna när vi läste om landets historia, även om regimen styrde landet i nästan fyra år, säger någon.
När det gäller nazismen så bedrivs omfattande undervisning i skolor i Europa om konsekvenserna och om hur nazisterna kom till makten. Röda khmerernas regim är jämförbar när det handlar om grymheter och antal offer. Strax efter andra världskriget hölls Nürnbergrättegångarna som blev en hjälp för en del att hantera trauman.

Varför tog det så lång tid att döma tre personer i Kambodja?

‒ Om de skulle gräva djupare skulle de oundvikligen hitta kopplingar till dagens politiker, som premiärminister Hun Sen, säger någon och sänker rösten.

Det är vanligt att kambodjaner sänker rösten när de talar om premiärministern, det är något jag blivit van vid. Det är inte av respekt, utan av rädsla för att råka illa ut.

Hun Sen var tidigare befälhavare inom de Röda khmererna men han förnekar att han deltog aktivt i folkmordet. År 1977 hoppade han av och gav sig av till Vietnam. Vietnameserna, som invaderade Kambodja två år senare, gjorde honom till en del av den nya kambodjanska regeringen. År 1985 blev han premiärminister och är det än i dag.

Hun Sen vill inte att fler ska ställas inför rätta för de brott som begicks under Röda khmerernas välde och hävdar att det kan leda till ett inbördeskrig. Det är något han ofta säger. Många bedömare menar att landet håller på att utvecklas till en regelrätt diktatur. Hun Sen brukar hänvisa till den stabilitet som han styre medfört under de senaste femton åren.

Landet har en väldigt ung befolkning, ungefär två tredjedelar är under 30 år. Denna generation föddes efter inbördeskriget och behövde inte växa upp i rädsla. Dessa unga, ambitiösa människor har drömmar och hopp om framtiden. Många av dem har inte behov av en domstol för att avge sin dom om de politiker i dag som tydligt har sina rötter i Röda khmerernas mörka förflutna.