Det handlar om framtiden för allt liv på planeten. Det är obegripligt varför vi varit så eftergivna mot de politiska och ekonomiska makthavarna. Vi har svalt allt – svek och gangsterfasoner. Kanske för att maktkulturens kontroll blivit alltmer subtil med hjälp av PR och medier. Undergången av den värld vi känner tycks ha blivit en såpopera för många av oss. Vi förstår inte riktigt att det handlar om oss och att vi alla drabbas, om vi inte någon gång före sista akten står upp för livet på jorden.
FN:s generalsekreterare António Guterres kunde inte vara tydligare förra veckan i öppningstalet till FN:s klimatmöte, COP25, i Madrid, Spanien: ”By the end of the coming decade we will be on one of two paths. One is the path of surrender, where we have sleepwalked past the point of no return, jeopardizing the health and safety of everyone on this planet. Do we really want to be remembered as the generation that buried its head in the sand, that fiddled while the planet burned?”
António Guterres jämförde makthavarnas passivitet med ledarskapet och mobiliseringen som världens ungdomar visar i klimatkrisen.
En svensk klimatsakkunnig som deltar i klimatmötet skriver i mejl att stämningen på gatorna i Madrid är fantastisk, med en halv miljon människor (enligt tidiga uppgifter) på gatorna i fredags under klimatstrejken som anordnades av Fridays for future och där Greta Thunberg talade.
Innanför väggarna på Cop25 går tjänstemännens förberedande arbete långsamt. Vad gäller de kontroversiella förhandlingarna om samarbetsformer under artikel 6 av Parisavtalet, inklusive handel med utsläpp, är texten fortfarande helt öppen med många alternativ i parenteser. Här handlar det dels om att undvika dubbelräkning när länder handlar med utsläppskrediter, dels om att garantera att mänskliga rättigheter respekteras närhelst sådana projekt genomförs. Sist men inte minst måste den här typen av mekanism öka den globala ambitionen att minska utsläppen.
Det blir mycket för ministrarna att lösa när de anländer denna vecka. USA verkar ha bestämt sig för att obstruera och förhala förhandlingarna, vilket är både ofattbart och oacceptabelt eftersom Trump-administrationen aviserat att de avser att lämna Parisavtalet. För det här beteendet har de redan tilldelats två så kallade ”Fossil of the day” som civilsamhället på plats på Cop delar ut dagligen till det land som gjort sitt bästa för att blockera förhandlingarna.
Alla länder måste så snart som möjligt fasa ut fossila bränslen. Vi behöver se tydliga löften om detta ifrån världens ledare. En helt avgörande åtgärd för att nå detta är att de hundratals miljarder dollar som årligen betalas ut i subventioner till fossila bränslen omedelbart fasas ut. Årets Cop-ordförandeland Chile har bjudit in ländernas finansministrar till event nu i dag, måndag, för att diskutera just hur finansiella flöden ska skifta så att de hjälper oss att klara Parisavtalet. Hoppet där är ett starkt åtagande att omgående fasa ut alla klimatskadliga subventioner.
Årets rapport från Global Carbon Project visar på att utsläppen stiger med 0,6 procent.
En annan stötesten är hur utvecklade länder – som är de som till störst del har orsakat klimatförändringarna – ska hjälpa till att ersätta de fattigaste länderna – som drabbas hårdast – för förluster och skador som uppstår till följd av klimatförändringarna. Här är det viktigt att det kan garanteras att pengar kommer finnas tillgängliga för den här typen av stöd, men till exempel USA sätter sig helt på tvären och vägrar bidra med ytterligare pengar till detta.
Vid en pressträff inför fredagsstrejken i Madrid framförde Greta Thunberg att hon hoppas på ett konkret resultat av Cop25, även om det ses som ett slags mellanår inför Cop26 som ska hållas i Glasgow 2020. ”Vi har inte råd med att låta dagar gå utan verkliga åtgärder. Cop25 är inte något som ska förbises eftersom vi måste ta varje chans att förbättra situationen.”
Där kommenterade den unga ugandiska klimataktivisten Vanessa Nakate, som också deltog vid presskonferensen: ”Låt oss titta på de länder som redan i dag drabbas av klimatförändringarna. Östra Afrika, som jag kommer ifrån, har i två månader haft extrema översvämningar. Människor har förlorat sina liv, sina hem och barn, sina föräldrar. När det talas om att vi har år på oss att rädda oss, så kom ihåg att det finns människor som redan dör till följd av denna kris.”
Adresserat till klimatmötet beskrev presidenten för Marshallöarna, en önation i frontlinjen av klimatförändringarna, att det är ”en kamp på liv och död” efter att höga vågor översvämmat huvudstaden.
Ambitiösa och snabba klimatåtgärder är endast möjliga om sociala krav uppfylls.
Parisavtalet 2015 kunde komma till stånd när USA:s president Barack Obama och Kinas president Xi Jinping undertecknade det. Vid årets förhandlingar COP25 närvarar inga högre ledare från USA, Kina eller Brasilien. Nu förväntas ett försvagat EU ta ledarskapet i klimatarbetet.
EU har nyligen utlyst klimatnödläge, vilket ska sätta klimatfilter på all EU-lagstiftning.
Personligen tror jag, som en liten del av klimatrörelsen, att de flesta människor är med oss. Alla har helt enkelt inte fått det förklarat på ett sånt sätt att de kunnat inse det. Vi är inte ute efter att konvertera någon till någonting.
Klimatrörelsen står trots allt för något solklart – liv, sammanhang, omsorg, relationer, känsla och glädje.
Islands premiärminister uppmanar regeringar att prioritera medborgarnas välbefinnande före BNP<strong>.</strong>
Norge godkänner att en gruva dumpar 30 miljoner ton avfall i en fjord.
