← Till Tidningen Global
Nyheter

Fyra bjässar avgör klimatet

Kinesisk solkraftanläggning.

Kina, USA, EU och Indien formar världens öde. Tillsammans står de för nästan 60 procent av alla fossila koldioxidutsläpp. Men nu lämnar USA Parisavtalet och de övriga drar åt olika håll. Vad innebär det för klimatarbetet?

KINA Kina är det land som i dag utan konkurrens släpper ut mest växthusgaser i hela världen. Landets slår både den tidigare utsläppsboven USA och EU tillsammans.

Om man i stället tittar bakåt genom historien, sedan människan började släppa ut fossil koldioxid i atmosfären, gäller det omvända. Då står EU och USA tillsammans för nästan 50 procent av de totala utsläppen och Kina för 13 procent. Indien, som i dag är världens fjärde största utsläppare, ansvarar bara för ungefär tre procent av de historiska utsläppen.

Historisk orättvis knäckfråga

Det förhållandet illustrerar en av knäckfrågorna som världens länder brottas med när de nu förhandlar om Parisavtalets regelverk – hur ska ansvaret för att minska utsläppen av växthusgaser fördelas mellan världens rika och fattiga länder? I klimatkonventionen slås fast att varje land ska bidra utifrån sina förutsättningar – en formulering som ger stort utrymme för tolkning.

– Kina kommer att hålla fast vid den skiljelinje mellan utvecklingsländer och industrialiserade länder som ligger fast i klimatkonventionen, där utvecklingsländer inte avkrävs samma åtaganden. Dessutom menar de att de själva även fortsättningsvis ska klassas som ett utvecklingsland, säger Karl Hallding, forskningsledare med fokus på geopolitik och hållbar utveckling vid Stockholm Environment Institute.

Kina störst på kol

Kina satsar stort på förnybar energi och har tidigare deklarerat ambitionen att gå i täten för en grön omställning. Samtidigt är Kina världens största finansiär av ny kolkraft. Ungefär hälften av världens kolkraft finns i Kina, och landet gör stora investeringar i kolkraft även i andra delar av världen.

– Det finns en uttalad strategi att bygga och driva kolkraftverk i framför allt utvecklingsländer runtom i världen, säger Karl Hallding.

När det gäller USA:s avhopp från Parisavtalet tror han inte att det kommer att få några dramatiska konsekvenser.

– Det är möjligt att Donald Trump står i vägen för viss omställning. Men de flesta beslut i USA styrs av ekonomi och möjligheten att göra vinst och det är inte längre ekonomiskt gångbart med kol i en marknadsekonomi.

FAKTA: Kina, USA, EU och Indien

KINA: STÖRST PÅ BÅDE SOL OCH KOL

• Släpper i dag ut mest växthusgaser i världen.
• Är världens största producent av förnybar energiteknik. Satsningen beror dock enligt många bedömare inte främst på hänsyn till klimatet, utan har drivits på av geopolitiska skäl för att minska importberoendet av fossila bränslen.
• Ungefär hälften av världens kolkraft finns i Kina, och landet står för över hälften av världens nyinvesteringar i kolkraft – och en fjärdedel av all ny kolkraft i övriga delar av världen.
• I klimatförhandlingarna vill Kina betraktas som ett utvecklingsland. Detta ifrågasätts av länder som pekar på att Kina exempelvis står för 17,6 procent av världens totala BNP och har kapacitet att göra investeringar i kolkraftverk, hamnar och kraftledningar i stora delar av världen.
• Kinas klimatmål är bland annat att koldioxidutsläppen ska kulminera senast 2030 och att skogsarealen ska öka med 60–65 procent. Målen bedöms som mycket otillräckliga. Under nästa år förväntas Kina lämna in uppdaterade klimatmål.

USA: LÄMNAR PARISAVTALET – MEN FORTSÄTTER ÄNDÅ

• USA står för den största andelen av världens historiska utsläpp av växthusgaser, med knapp marginal framför EU.
•I november lämnade USA in begäran om utträde ur Parisavtalet. Utträdet träder i kraft den 4 november nästa år, dagen efter presidentvalet 2020.
• Trots att landet ska lämna Parisavtalet har många delstater, städer, företag och organisationer förklarat att de fortsätter klimatarbetet. Under namnet We Are Still In representerar de 155 miljoner amerikaner och cirka 9 000 miljarder dollar. Det kan jämföras med landets BNP, som 2018 var lite drygt 20 000 miljarder dollar.
• USA:s klimatmål är att minska utsläppen med 26–28 procent till 2025 jämfört med nivån 2005. Målet bedöms som otillräckligt för att nå Parisavtalets mål. Eftersom landet lämnar Parisavtalet kommer de inte att lämna in något uppdaterat klimatmål.

EU: HÖGA AMBITIONER MEN INRE MOTSÄTTNINGAR

• EU förhandlar som en grupp, där Sverige ingår.
• EU har varit pådrivande i klimatförhandlingarna och driver nu exempelvis linjen att det inte ska vara tillåtet med dubbelräkning vid handel med utsläppsminskningar.
• Vissa EU-länder, exempelvis Ungern, Tjeckien och Polen, har fortfarande stor kolanvändning och motarbetar strängare regleringar av kolanvändning.
• Klimatmål: Utsläppen ska vara 40 procent lägre 2030 än de var 1990. De bedöms som otillräckliga och kommer att uppdateras. EU-kommissionen har föreslagit nytt mål om nettonollutsläpp av växthusgaser till 2050, som ej är beslutat ännu. Finns även förslag att införa koldioxidbaserade tullar.

INDIEN: 1,5-GRADERSMÅLET INOM RÄCKHÅLL

• Har den senaste tiden gjort större investeringar i förnybar än i fossil energi.
• Står inför ett vägval att göra nya satsningar på kolkraft. Om landet väljer att bygga förnybart i stället för kolkraft bedöms landets klimatpolitik kunna gå i linje med FN:s 1,5-gradersmål.
• Indien är ett av de länder som kraftigt hävdar rättviseperspektivet, att klimatarbetet främst ska bedrivas av länder med historiskt höga utsläpp.
• Klimatlöfte: Minska utsläppen i förhållande till BNP med 33–35 procent till 2030, jämfört med 2005 års nivå. Långsiktigt mål att utsläppen per person aldrig ska överskrida industriländernas utsläpp per person. Målen bedöms ligga i linje med FN:s 2-gradersmål, och 1,5-gradersmålet är inom räckhåll.
Källa: Climate Action Tracker, IPCC, Världsbanken

Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV