← Till Tidningen Global
Nyheter

Rätt till reproduktiv hälsa kräver massiva investeringar

Gravid kvinna på förlossningsavdelning i Sydsudan.

Målsättningen för ett pågående toppmöte i Nairobi är att stärka det globala arbetet mot mödradödlighet, öka tillgången till preventivmedel och få ett slut på det könsbaserade våldet. Men för att nå dit krävs också mycket stora ekonomiska satsningar – och politiska prioriteringar.

HÄLSA Dagligen beräknas 830 kvinnor avlida i samband med graviditetsrelaterade komplikationer eller förlossningar. För vart och ett av dessa dödsfall beräknas dessutom ytterligare 20 kvinnor drabbas av svåra skador, infektioner eller funktionsnedsättningar.

Det toppmöte om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter som denna vecka pågår i Nairobi syftar till att sätta fart på de åtaganden som världens länder gjorde i samband med FN:s befolkningskonferens i Kairo för 25 år sedan. Målet är att ingen ska stå utan möjlighet till familjeplanering, att inga kvinnor ska behöva dö i samband med graviditeter samt att inga kvinnor och flickor ska utsättas för våld, barnäktenskap eller könsstympning.

Men för att uppnå det krävs det pengar. Ett antal organisationer från den privata sektorn, däribland Ford Foundation, Johnson & Johnson, Philips and World Vision, har beräknat att för att uppnå den värld som var målet vid mötet i Kairo 1994 skulle det krävas satsningar på motsvarande 264 miljarder dollar.

– Det kommer inte att vara lätt att överbrygga resursbristerna för dessa målsättningar. Även om de flesta länder har erkänt människors rätt till reproduktiva rättigheter och hälsa har det inte automatiskt blivit så att inhemska resurser har mobiliserats, säger Nerima Were, som är programchef för organisationen Kenya Legal and Ethical Issues, till IPS.

En noll-vision för mödradödlighet i de 120 länder i världen där över 95 procent av de graviditetsrelaterade dödsfallen inträffar skulle enligt beräkningen kosta drygt 115 miljarder dollar, genom förstärkta vårdinsatser.

Att får ett slut på bristen på familjeplanering i samma länder skulle kosta drygt 68 miljarder dollar, medan kampen mot kvinnovåldet i 132 prioriterade länder beräknas ha en kostnad på 42 miljarder dollar.

För närvarande beräknas samtidigt utvecklingsbiståndet inom dessa områden ligga på endast 42 miljarder dollar – vilket betyder att det saknas 222 miljarder dollar för investeringar inom de kommande tio åren.

Samtidigt menar Achim Steiner, vid FN:s utvecklingsprogram, UNDP, att ambitionerna inte bara handlar om kronor och ören – utan också om värderingar och vilka val som görs.

– Det handlar om att bidra till att samhällen blir bättre informerade och tar bättre beslut. Frågan är inte vad det skulle kosta att få ner antalet till noll, utan vad det skulle kosta att inte göra det, säger han.

Siffror från Världsbanken har visat att en god tillgång till familjeplanering är en mycket bra affär för världens länder – och att investeringar i preventivmedel i utvecklingsländer egentligen innebär stora besparingar i uteblivna kostnader.

Samtidigt visar studier från forskningsinstitutionen African Population and Health Research Centre att länderna i Afrika investerar alldeles för lite i hälso- och sjukvård.

– Afrika har de resurser som krävs för att kunna uppnå dessa tre avgörande målsättningar. Den snabba tillväxten visar att den finansiella kapaciteten finns, säger Jackson Chekweko, som är ordförande för organisationen Reproductive Health Uganda, som är medlem av International Planned Parenthood Federation, IPPF.

I stället menar han att det avgörande är skapa den politiska vilja som krävs för att uppnå målen.

– Det kommer alltid att finnas resurser för det som regeringarna, och i synnerhet presidenterna, säger ska prioriteras. Afrikanska presidenter har stor makt över hur resurserna ska fördelas, säger Jackson Chekweko.
Han menar dessutom att om ledare visar att den politiska viljan finns där, så har länderna större möjligheter att hitta de partners som krävs för att få fram finansieringen.

– Om vi kommer överens om att sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter ska prioriteras, så kommer pengarna som krävs för att uppnå dessa målsättningar också att finnas. Även om det skulle innebära att skatterna fick höjas med en procent, så skulle det gå, säger Jackson Chekweko.