← Till Tidningen Global
Essä

Armén kväver Kashmir

Sedan konflikten om det bergiga gränsområdet Kashmir utbröt 1947 mellan Indien och Pakistan har tiotusentals människor dödats i striderna.

Kashmir är ett av världens mest militariserade områden. Militären tar över mer och mer, omvandlar skolor och biografer till kaserner. Ekonomin i delstaten är alltmer präglad av deras närvaro. Soldater finns överallt och tjejerna räds för att gå i närheten av dem, rädda för deras ord och händer.
Ignacio Cabral  skriver om ett Kashmir där utegångsförbud råder och myndigheter som snart stänger ner.

Kashmir är den enda delstaten i Indien med muslimsk majoritet. Vid delningen 1947 tvekade maharajan om han skulle ansluta sig till Indien eller Pakistan (K:et i Pakistan står för Kashmir). Pakistan skickade en invasionsstyrka och fursten sökte stöd från Indien. Det blev krig, området delades mellan länderna, som båda gör anspråk på hela området. Vid eldupphör kom man överens om att en folkomröstning skulle avgöra delstatens öde. Att lyssna på befolkningens åsikter var dock inget som något av länderna var intresserad av. Folkomröstningen ägde aldrig rum och Kashmir blev en bricka i det fula spelet mellan Indien och Pakistan; bröder som blev fiender.

Delstaten Kashmirs autonomi fastställdes i Indiens grundlag genom artikel 370. Det vägde tunt för regeringen i Delhi som systematiskt fuskade i valen. 1989 tröttnade kashmirierna. Mängder av ungdomar tog till vapen. Religionen blev en enande flagga, uppmuntrad av ett Pakistan som närde striden med extrema åsikter och vapen. Kashmir översköljdes med soldater, poliser och paramilitär. Konflikten kostade under ett par årtionden 70 000 människors liv.

De flesta grupperna insåg att väpnad kamp var utsiktslös och återgick till politiken. Upproret är i dag en rännil av några hundratals män, som alltjämt begår terrordåd, ibland mycket dödliga sådana. De är knappast effektiva – någon har räknat ut de flesta gerillamän dödas några veckor efter att de tagit till vapnen. Men säkerhetsstyrkorna som uppgår till 700 000 män är kvar – för en befolkning på cirka tolv miljoner.

Under upprorsåren försvann 8 000 personer, nästan alla unga män. Enligt regeringen var det terrorister, infiltratörer från Pakistan som hade flytt tillbaka dit. Jammu och Kashmir Coalition for Civil Society (JKCCS) avslöjade 2011 tusentals hemliga och anonyma gravar där man tror att de försvunna ligger. FN, EU och State Human Rights Commission i Kashmir krävde DNA-analys för att identifiera de döda. Regeringen i Indien bara förnekar allt. Ingen åtgärd har vidtagits. Indien hävdar att Kashmir är en ”indisk inre angelägenhet” och vägrar att släppa in FN.

Efter JKCCS avslöjande om gravarna minskade försvinnande radikalt. Men inte våldet mot civilbefolkningen. Sedan milleniumskiftet har de folkliga protesterna vuxit sig starkare, inte minst som en reaktion på säkerhetsstyrkorna brutala övergrepp. Bara ett exempel: sommaren 2009 våldtogs och dödades två unga kvinnor i ett område omringat av militärposteringar och polishus i staden Sophian fem mil söder om Srinagar. Upprördheten kände inga gränser. Människorna tog över staden och myndigheterna kollapsade. Framstående lokala personer bildade en folklig kommitté för att återställa ordningen och få fram sanningen. De samarbetade med polisen, delstatsregeringen och myndigheterna i Delhi, skrev rapporter, drev fall i domstol, tills en rapport från armén påstod att kvinnorna hade drunknat och fallet stängdes ner.

Det var inget undantag. Säkerhetsstyrkorna garanteras totalt straffrihet genom lagen Armed Forces Special Powers Act. Bara regeringen i Delhi kan ge tillstånd för att åtala någon för övergrepp i tjänst. Den civila och militära byråkratin utgör ett effektivt skydd för armén och tar död på varje försök att ställa de ansvariga inför rätta. De värsta förövare blir ofta befordrade.
2016 började armén använda hagel mot demonstranterna. Hundratals förlorade synen och 150 civila dödades det året. Bland tusentals sårade finns över 200 barn under 12 år, fler än 1 000 mellan 12 och 15. Tusentals greps under Public Safety Act som tillåter att fängsla människor på obestämd tid.

Den 5:e augusti 2019
antog parlamentets premiärminister Narendra Modis Jammu and Kashmir Reorganisation Act som avskaffar artikel 370 som gav Kashmir (teoretisk) autonomi. Samma dag stängdes internet, mobila och fasta telefonnät i Kashmir – den fasta har delvis öppnats återigen. Efter tre månader får tidningar fortfarande inte ges ut, utegångsförbud råder. Tre före detta regeringschefer i delstaten sitter i husarrest. Över 4000 är gripna: politiker, journalister, aktivister. Inga nyheter tillåts komma in eller ut. Om några dagar stängs sju statliga myndigheter som bland annat hanterar frågor om mänskliga rättigheter, offentlighetsprincipen, handikappades rättigheter och klagomål på tjänstemän.

Armén ligger som en kvävande, tung mantel över den indiska delen av Kashmir.