← Till Tidningen Global
Nyheter

Fortsatta vägblockader i Libanon

Vägblockad i Beirut på måndagen.

Vägblockader återupprättades tidigt på måndagsmorgonen i Libanon. Efter att regeringen i förra veckan avgick fanns tecken på en återgång till det normala men i helgen började demonstranter uppföra vägblockader på nytt. Detta för att hålla uppe pressen på landets ledning. På söndagen genomfördes också en massiv demonstration på Martyrtorget i Beirut, och en mindre protest till stöd för president Aoun.

LIBANON ”Alla betyder alla” skanderade människor i söndags på Martyrtorget i huvudstaden Beirut i en massiv manifestation för att betona att den styrande politiska klassen i sin helhet har förbrukat sitt förtroende och att kraven på avgång riktas mot alla politiska partier och religiösa sekter. I förra veckan avgick premiärminister Saad al-Hariri, men han leder tills vidare en övergångsregering.

– Om den nya regeringen inte är vad folket vill ha kommer revolutionen att komma tillbaka, än större, sade en man som deltog i demonstrationen till BBC på söndagen.

– Jag är inte här för att jag vill, sade en kvinna till BBC.

­– De, den politiska eliten, har tvingat mig. Om de hade gett oss våra rättigheter hade vi inte kommit ut hit, vi behöver medicin, vi behöver elektricitet. Offentliga institutioner har plundrats, allt vi vill är att få tillbaka våra rättigheter, sade hon till BBC:s program Newshour.

Demonstrationen på söndagskvällen samlade tiotusentals människor.

Demonstranterna krävde bland annat att presidenten Michel Aoun genast ska börja konsultera parlamentet för att utse ny premiärminister och regering.

Krav har också rests på att Aoun själv ska avgå och demonstranterna utlyste också måndagen till ytterligare en dag av generalstrejk och uppmanade till nya vägblockader.

Sådana upprättades också natten mot måndagen på motorleder som förbinder huvudstaden med norra Libanon bland annat. Den viktiga Ring Road i Beirut stängdes på nytt efter att ha öppnats upp av armén i förra veckan.

Vägblockaderna har spelat en viktig roll under protesterna, bland annat har de bidragit till att många arbetsplatser tvingats hålla stängda trots att fackföreningsrörelsen är svag i landet.

– Slagordet är ”den här revolutionen känner inte till sömn, bilda en regering i dag”, säger Hashem Adnan som deltog i blockaden på måndagsmorgonen till Reuters och fortsätter

– Folk fortsätter eftersom vi vet att vi inte kan lita på den här regimen, inte någon del av den.

Enligt den Beirutbaserade journalisten Timour Azhari hölls också demonstrationer i Sidon, Tripoli, Nabatieh och Tyre, under söndagen. I en artikel för Al Jazeera English förklarar han att Tripoli, en stad som vanligtvis beskrivs som polariserad och konservativ, har varit plats för ihållande demonstrationer sedan protesterna bröt ut för snart tre veckor sedan. En av de som har varit på plats är Donna Maria Nammour:

– Generellt vill dgatan (folket) gå vidare med presidentens och parlamentets avgång, säger hon till Al Jazeera och förklarar att även om hon välkomnar delsegrar så är det något större hon strävar efter:

–Min dröm är att se alla dessa politiska ansikten försvinna, jag vill ha en sekulär stat. Jag är ateist… men jag är realistisk, säger hon och betonar att hon kommer att fortsätta protestera.

Protesterna inleddes torsdagen den 17 oktober. Missnöjet hade bubblat upp redan några dagar tidigare när landet drabbades av skogsbränder och den bristfälliga infrastrukturen för brandbekämpning blev uppenbar. När ministrar bara ett par dagar efter bränderna meddelade att en ny skatt skulle tas ut på Whatsapp, ett privat företag vars tjänster är gratis och som används av libaneser då teleoperatörer är dyra och har dålig infrastruktur, uppmanade bland annat gruppen Lihaqqi till gatuprotester. Timmar senare hade tusentals människor gått ut på gatorna och protesterna gick på måndagen in på sin nittonde dag.

Under söndagen genomfördes även en demonstration till stöd för president Aoun, dock betydligt mindre. Ett argument för att Aoun måste sitta kvar är att hans avgång skulle skapa ett vakuum som skulle kasta in landet i en större kris.