I mars förlorade terrorrörelsen IS sitt sista fäste i östra Syrien, efter att för några år sedan ha kontrollerat stora delar av Irak och Syrien.Terrorrörelsens högste ledare har nu bekräftats död i samband med en attack under lördagskvällen av amerikansk militär.
Här är en tidslinje över IS uppgång, grymma styre och gradvisa fall.
2004-2011: I det kaos som rådde efter den USA-ledda invasionen i Irak växer gruppen fram som en gren av terrorgruppen al-Qaida. 2006 byter den namn till Islamiska staten i Irak.
2011: Sedan Syrienkrisen brutit ut skickar ledaren Abu Bakr al-Baghdadi medlemmar dit. 2013 följer han själv efter, bryter med al-Qaida och döper om sin rörelse till Islamiska staten i Irak och Syrien (Isis).
2014: Rörelsens snabba expansion inleds med erövringen av al-Falluja i Irak och al-Raqqa i Syrien. Därefter intas Mosul och Tikrit. Vid den stora moskén i Mosul byter al-Baghdadi än en gång namn på gruppen, till Islamiska staten (IS) och utropar ett kalifat. En grym terrorregim inleds och IS mördar tusentals yazidier i Sinjar och tar över 7 000 kvinnor och flickor som sexslavar.
Hundratals människor från klanen al-Sheitaat dödas i östra Syrien och groteskt redigerade filmer visar hur flera västerländska fångar mördas.
Sommaren 2014 bygger USA upp en internationell koalition mot IS och inleder flyganfall för att stoppa dess framfart. Luftunderstödet hjälper den kurdiska YPG-milisen att driva bort IS från den syriska staden Kobane vid gränsen till Turkiet.
2015: I Paris utförs terrordåd mot satirtidningen Charlie Hebdo och mot en judisk butik – dåd som blir startskott för en våg av attacker runt om i världen, dåd som IS gör anspråk på att ligga bakom. Den 13 november sker ett samordnat terrorattentat med skottlossningar och explosioner på sex platser i centrala Paris och i förorten Saint-Denis. 130 personer dödas, varav 89 i konsertlokalen Bataclan, och över 350 skadas i dåden.
Jihadister i Libyen halshugger kristna och svär trohet till IS men förklarar sig operativt oberoende. Grupper i andra länder följer exemplet.
I maj intar IS al-Ramadi i Irak och den antika ökenstaden Palmyra i Syrien, men mot slutet av året är extremiströrelsen på defensiven i båda länderna.
2016: Irak tar tillbaka al-Falluja i juni. I augusti intar den USA-stödda SDF-styrkan, där den kurdiska YPG-milisen ingår, Manbij i Syrien. Turkiet, som oroas av kurdiskt avancemang nära dess gränser, inleder en egen offensiv i Syrien, riktad mot både IS och YPG. Fientligheten mellan Turkiet och YPG försvårar de fortsatta insatserna mot IS.
2017: IS drabbas av det ena nederlaget efter det andra. I juni faller Mosul för irakiska styrkor och Bagdad deklarerar att det så kallade kalifatet har fallit. I september gör Syriens armé en offensiv österut, understödd av Ryssland och Iran, för att återta Dayr al-Zor. I oktober driver SDF bort IS från al-Raqqa.
2018: Den syriska regeringen återtar IS-enklaven Yarmuk söder om Damaskus. SDF avancerar längs Eufrat och i Irak säkrar armén resterande gränsområden. USA lovar att ta hem sina styrkor.
2019: IS besegras i sin sista enklav vid Eufrat, staden al-Baghuz. SDF hävdar att kalifatet är eliminerat. I en video som publiceras av terrorrörelsen i april, en dryg månad senare, konstaterar al-Baghdadi bland annat att striden om al-Baghuz – den sista ort som IS kontrollerade i Syrien – är över.
I början av oktober 2019 börjar USA lämna området kring regionen Rojava i nordvästra Syrien, där kurdiskt självstyre råder. I och med det ges i princip grönt ljus åt en turkledd offensiv och Turkiet börjar med hjälp av syriska rebellgrupper strida mot kurdiska styrkor. Hundratals IS-fångar uppges ha rymt i och med den turkiska offensiven.
Natten mellan den 26 och 27 oktober 2019: IS högste ledare Abu Bakr al-Baghdadi dör i samband med en attack av amerikansk militär i nordvästra Syrien.
