Sunni, shia, kristna, druser, arbetarklass och medelklass, gamla och unga – människor från stora delar av det libanesiska samhället har under den senaste veckan protesterat mot Libanons regering och politiska system. Handlöshet inför skogsbränder följt av en skatt på Whatsapp, som många libaneser använder för att ringa samtal när annan infrastruktur är dyr, utlöste protesterna som snabbt utvecklats till krav på systemskifte.
LIBANON Massiva demonstrationer, unga män som sjunger barnsången Baby Shark för att trösta ett oroligt barn i en bil, demonstranter som tröstar en libanesisk soldat som gråter, och unga och gamla som dansar på gatan med libanesiska flaggor är några av de ögonblicksbilder som har spritts från Libanon på sociala medier den senaste veckan.
I början av veckan utlovade den libanesiska regeringen ett omfattande reformpaket som en reaktion på de massiva protesterna. Demonstrationerna runt om i landet har har vuxit till hundratusentals människor och har samlat folk från olika befolkningsgrupper och samhällsklasser. Demonstranterna har inte låtit sig blidkas – många kräver avsevärt större förändring och anser att det är dags att göra upp med Libanons sekteristiska politiska system, som varit en del av landets politiska institutioner sedan självständigheten på 1940-talet.
Missnöjet bubblade upp på måndagen i förra veckan. Då drabbades landet av flera skogsbränder och den bristfälliga infrastrukturen för effektiv brandbekämpning blev uppenbar. Stor ilska orsakades av att det i landet finns tre helikoptrar för brandbekämpning som skänkts efter omfattande skogsbränder 2007, men vars underhåll hade misskötts, och därför inte kunde sättas in i släckningsarbetet.
I samband med bränderna var det också många vanliga människor som organiserade sig via Whatsapp för att organisera vatten och mat till de som jobbade med att släcka bränderna. Whatsapp används av många libaneser för att ringa eftersom mobilsamtal annars är väldigt dyrt. När ministrar bara ett par dagar efter bränderna meddelade att en ny skatt skulle tas ut på Whatsapp, ett privat företag vars tjänster är gratis, uppmanade gruppen Lihaqqi till gatuprotester. Timmar senare hade tusentals människor gått ut på gatorna.
Ilskan handlar inte bara om korruption, den ekonomiska krisen i landet och inte heller mot ett eller ett par partier, utan mot hela det politiska systemet, inklusive Hizbollah. Demonstrationer hålls även i södra Libanon i städer som Nabatiyeh och Tyre där Hizbollah dominerar, och hård kritik har riktats mot Hizbollah och dess ledare Hassan Nasrallah som i lördags meddelade att han inte ville att regeringen ska avgå. Den öppna kritiken mot Nasrallah, även från shiamuslimer, är något nytt.
Nizar Hassan, forskare och medgrundare till Lihaqqi skriver i en artikel på sajten al Araby att händelserna den senaste veckan tydliggjort inkompetensen hos landets politiska klass:
”Istället för att beskatta de extremt rika bankerna som har ackumulerat profit från landets statsskuld och betalar så lite som 17 procent i skatt, eller beskatta fastighetsspekulation som har orsakat en extrem gentrifiering och drivit upp huspriserna, föreslog regeringen att ta sex dollar från varje Whatsappanvändares plånbok.”
Regeringen har försökt få stopp på protesterna genom reformpaket och utlovade lönesänkningar för ministrar, genom arméns ingripande och genom att försöka så splittring genom att sprida rykten om att protesterna organiseras av utländska agenter men demonstranterna har hittills lyckats undvika att kliva i dessa fällor. Många demonstranter fick erfarenhet under protesterna 2015 som då blossade upp på grund av en långvarig kris i Beiruts sophämtning.
Lina Khatib, chef för Nordafrika- och Mellanösternprogrammet på Chatham House, skriver i en opinionsartikel i Al Jazeera English att demonstranterna visar en medvetenhet kring regeringens taktik att försök så split:
”Bara detta är en revolution i ett land där det politiska systemet är, till största delen, en modern version av feodalism. Om det leder till radikal politisk förändring i den nära framtiden återstår att se, men det visar att de frön för social förändring som såddes 2015 har börjat spira”.
