← Till Tidningen Global
Zoom

Medellivslängdens olika ansikten

I Norge visar siffror från landets folkhälsomyndighet på ännu större skillnader – landets rikaste kvinnliga befolkningsprocent förväntas leva åtta är längre än landets fattigaste, på mansfronten var gapet ännu större, 14 år.

Historiskt sett har kvinnor haft en längre medellivslängd än män. Nu minskar emellertid gapet – och 2032 kan skillnaden vara utsuddad helt och hållet. I vissa delar av världen, vill säga. Klimatförändringar och minskande offentliga sektorer är exempel på utmaningar som kan riskera en alltmer livsuthållig mänsklighet.

Under de senaste tusen åren har kvinnor visat sig leva längre än män. Krig, tunga industrijobb och rökning är exempel på saker som bidragit till att minska mäns medellivslängd i betydligt högre utsträckning än kvinnors.

En ny studie från den Londonbaserade handelshögskolan Cass visar att mäns levnadssätt och vanor genom åren och av olika anledningar varit mindre hälsosamma än kvinnors. Men inom 15 år – och så tidigt som 2032 – kan medellivslängden för män och kvinnor i den industriella världen landa på samma siffra: 87,5 år.

– En generell minskning när det gäller konsumtion av tobak och alkohol har helt klart gynnat männen som tenderat att ha rökt och druckit mer än kvinnor, säger Les Mayhew, statistikprofessor vid Cass och ansvarig för rapporten, till The Guardian.

Därutöver har stora framsteg gjorts när det gäller hjärt- och kärlsjukdomar, vilka har fällt mer manliga än kvinnliga offer genom åren, menar Mayhew.

Större kunskaper

I industrivärlden i stort och i Storbritannien generellt ökade kvinnors medellivslängd under 1950-talet och skillnaden mellan könen var som högst 1969: 5,68 år.

Att män och kvinnor i framtiden väntas leva lika länge, åtminstone i ekonomiskt bättre situerade delar av världen, har emellertid inte enkom sitt ursprung i förbättrade levnadsförhållanden, utan i bredare kunskaper om könens olikheter, inte minst medicinska.

– Det riktigt intressanta är att vi faktiskt ser ett slags omvänd ojämlikhet: kvinnor har levt längre än män trots att män fått bättre betalt och trots att män strukturellt gynnats på många olika sätt. Vi har inte riktigt förstått hur det varit möjligt, säger Danny Dorling, geografiprofessor vid Oxforduniversitetet, till The Guardian.

Klass och geografi avgörande

Trots glädjande förutsägelser om ett minskat gap i medellivslängden mellan män och kvinnor i västvärlden kvarstår en rad orosmoln, inte minst i socioekonomiskt sämre lottade områden, men framför allt i de delar av världen där ekonomisk fattigdom och brist på demokrati råder och där klimatförändringarna sedan länge börjat kräva sina offer.

Cass studie förutspår att män i socioekonomiskt svaga områden i England och Wales väntas leva 8,8 år kortare liv än i de rikaste områdena. För kvinnor är gapet mellan rik och fattig 7,3 år, men i båda fall är det tydligt att gapet växer mellan de socioekonomiskt skilda världarna.

I Norge visar siffror från landets folkhälsomyndighet på ännu större skillnader – landets rikaste kvinnliga befolkningsprocent förväntas leva åtta är längre än landets fattigaste, på mansfronten var gapet ännu större, 14 år.

– Vad som förvånar forskare och politiker är att skillnaderna när det gäller medellivslängden i Norge kan vara så stora trots ett skattefinansierat och offentligt sjukvårdssystem och tämligen rättvist fördelat inkomstsystem, säger Jonas Minet Kinge, seniorforskare vid Norges folkhälsoinstitut och professor i hälsoekonomi vid Oslouniversitetet, till Eureka Alert.

Minet Kinge har även kartlagt skillnaderna mellan Norge och USA och kommit fram till att medellivslängden i Norge visar sig långt högre än i USA i nästan samtliga socioekonomiska grupptillhörigheter. Störst skillnader noterades bland män och kvinnor tillhörande låg- och medelklass.

”Mördande likgiltighet”

Helt andra förutsättningar – och framtidsutsikter – väntar invånare i utvecklingsländer, konstaterar Världshälsoorganisationen (WHO). Fattigdom är inte bara huvudskälet till att små barn inte vaccineras, till bristen på rent vatten och bristen på mediciner, det bidrar även till stress, självmord och splittrade familjer.

”Årligen dör 12,2 miljoner barn i utvecklingsländer av olika anledningar som hade kunnat avvärjts genom satsningar på några dollar per barn. De dör främst av världens likgiltighet, men de flesta dör för att de är fattiga”, skriver WHO i sin rapport över planetens hälsostatus.

Globala satsningar på bland annat vaccinering och hanteringen av sanitetsförhållanden har bidragit till att minska barnadödligheten med 25 procent sedan 1980, men ett varmare klimat medför nya utmaningar för den globala folkhälsan.

Vetenskapstidskriften The Lancet förutspår visserligen ”fortsatta framsteg i förbättrad global medellivslängd”, framför allt i utvecklingsländer söder om ekvatorn, och trots att Världsbanken inte finner några risker för den globala medellivslängden i klimatförändringarnas spår finns det somliga som inte är lika säkra på den saken.

Bara inom EU har eurokrisens efterföljande åtstramningspolitik lämnat en rad frågor på tröskeln till framtidens folkhälsoforskare, bland annat när det gäller huruvida nödbiståndspaketens krav på offentliga nedskärningars påverkan på människors fysiska och psykiska hälsa – och i förlängningen enskilda länders medellivslängd i allmänhet:

”Kapitalismens centrala premiss, tanken på arbetet som ett flyktmedel från fattigdom och istället gå i riktning mot en anständig levnadsstandard, har fallit samman till följd av avstannade löneutvecklingar och frusna jobbförmåner för att istället subventionera företagens vinster”, skriver journalisten och författaren John Lanchester i en krönika i The Guardian.