← Till Tidningen Global
Radar

Bosnien gör pride-debut – sist i regionen

Amina Imamovic arrangerar Bosnien-Hercegovinas första pride-marsch i september.

Sist Bosnien-Hercegovina stod värd för ett offentligt hbtq-evenemang attackerades aktivister av maskerade män. I år hoppas Amina Imamovic, som anordnar landets första pride-marsch i höst, att vinden har vänt.
– För varje hatkommentar eller dödshot vi får, får vi tre kommentarer som stödjer oss, säger hon till TT.

BOSNIEN-HERCEGOVINA Regnbågsflaggor vajar i varje hörn av Östermalms IP. Pride park spirar av liv och rörelse, och John Lundviks Eurovisionlåt ”Too late for love” dundrar från högtalarna vid scenen.

Amina Imamovic trivs i den uppsluppna stämningen. Ändå, understryker hon, kommer Bosnien-Hercegovinas första pride-evenemang att se lite annorlunda ut än sin svenska motsvarighet.

– Istället för musik ska tåget, som ska gå genom huvudstaden Sarajevo den 8 september, ackompanjeras av trummor. Och slagord.

– Vi försöker undvika ordet ”pride-parad”, eftersom det har en negativ konnotation för folk i Bosnien-Hercegovina. Vi säger istället ”marsch”, eftersom vi ska marschera för våra mänskliga rättigheter, säger den 20-åriga aktivisten, som är inbjuden till Sverige av organisationen Civil rights defenders, till TT.

Sist i regionen

Djupa etniska motsättningar och konservativa religiösa strömningar har gjort västra Balkan till en region där hbtq-rättigheter står lågt i kurs.

Ändå har nästan samtliga länder stått värd för pride-evenemang de senaste åren; i Albanien, Kroatien, Serbien och Montenegro har aktivister trotsat hat och hot för att tåga genom gatorna, och så sent som i juni genomfördes den första pride-paraden någonsin i Nordmakedonien.

Bosnien-Hercegovina släpar efter. Landet präglas av djupa samhällsklyftor, och styrs av ett rörigt politiskt system som balanserar olika etniska gruppers intressen. Politiker spelar ofta på homofobiska och nationalistiska sentiment för att stärka sin egen makt, skriver den bosniska journalisten Aleksandar Brezar.

Hatbrott är vanligt förekommande, enligt den regionala hbtq-organisationen ERA, och diskrimineringen utbredd.

– Vi får ofta höra att vi kräver för mycket när vi pratar om våra rättigheter. Men det folk inte förstår är att vi riskerar vårt liv när vi visar vilka vi är offentligt, säger Amina Imamovic.

Finns en oro

Historien ger henne rätt. I september 2008 attackerades evenemanget Sarajevo queer festival av en våldsam mobb. Åtta personer skadades, enligt Amnesty, och arrangörerna tvingades ställa in merparten av sina planerade aktiviteter av säkerhetsskäl. 2014 utsattes queerfilmfestivalen Merlinka för en liknande attack, då maskerade män trängde sig in på området och misshandlade tre personer.

Som en av arrangörerna till landets första pride-marsch har Amina Imamovic också mottagit dödshot och hat, säger hon. Men på sociala medier har stödet varit större, och endast ett fåtal politiker har uttryckt sig negativt.

– Tidigare har vi sett hur både religiösa ledare och politiker aktivt uppmuntrat till våld mot hbtq-aktivister. Så har det inte varit i år.

Ändå finns en oro, betonar hon.

– Vi har gott samarbete med polisen och litar på deras beskydd. Det som kan oroa oss är vad som händer efter marschen, när folk går hem. Vi jobbar mycket med hur vi ska trygga säkerheten även då.

Fakta: Hbtq

Hbtq används sedan 1990-talet som ett samlingsbegrepp för människor som räknas som minoriteter på grund av sin sexuella läggning eller könsidentitet. Det finns många varianter av begreppet – ibland används bara hbt, ibland tillkommer flera bokstäver med andra betydelser – som I för intersex, eller A för asexuell.

H och B står för homosexuell och bisexuell, och rör en persons sexuella läggning.

T står för trans, vilket är ett paraplybegrepp för olika könsidentiteter.

Q står för queer – ett brett begrepp som både kan symbolisera en sexuell läggning eller identitet, och ett kritiskt sätt att förhålla sig till normer.

Källa: NE med flera.

Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV