Med Boris Johnson på premiärministerposten i Storbritannien ökar oron för en avtalslös brexit. Johnson har upprepat att landet ska ut ur EU oavsett om det finns ett utträdesavtal eller ej. Detta oroar inte minst ledare på Irland då Boris Johnson aviserat att nödlösningen för Nordirland, den så kallade backstop-lösningen, hör hemma i papperskorgen.
Boris Johnson har förnyat löftet om att Storbritannien kommer att lämna EU senast den 31 oktober. Risken för att så kommer att ske utan avtal är därmed överhängande och det skapar stor oro för fredsavtalet för Nordirland som bland annat inneburit att gränsen mellan republiken i söder och Nordirland i norr demonterats.
Många som bor norr om gränsen arbetar i söder och vice versa. Om Storbritannien lämnar EU utan avtal riskerar gränsen att återigen bli uppmonterad eftersom Storbritannien inte längre kommer att vara del av EU:s tullunion och inre marknad.
En skarpare gräns kan bli en påminnelse om the Troubles då gränsen övervakades av brittisk militär, och skulle innebära stor påfrestning på fredsavtalet, liksom riskera att öka spänningarna mellan olika befolkningsgrupper i Nordirland.
För att undvika en hård gräns har en nödlösning varit den så kallade backstop-lösningen, som skulle innebära att Storbritannien har kvar samma grundläggande tullregler som EU tills dess att ett nytt avtal hunnit förhandlas fram. Det skulle dessutom innebära att Nordirland skulle följa vissa regleringar som finns för EU:s inre marknad, vilket skulle göra gränsen överflödig.
Denna backstop-lösning har dock röstats ned av parlamentet i Westminster flera gånger och Boris Johnson själv har aviserat att backstop-lösningen är död och bör kastas i soptunnan, eftersom han menar att den skulle utmana landets suveränitet.
Johnson har sagt att Storbritannien kommer att lämna EU utan avtal om inte backstop-lösningen slopas. Dessutom motsätter sig det nordirländska partiet Democratic Unionist Party (DUP), som Johnsons regering är beroende av, alla former av särskilda förutsättningar för Nordirland.
Självskadebeteende – för andra
Boris Johnson, som idoliserar Winston Churchill och liksom sin förebild skrivit flera böcker, arbetade som journalist innan sin politiska karriär och var bland annat Brysselkorrespondent i början av 1990-talet. För att göra den rätt tekniska bevakningen av EU hetare hittade han på berättelser, ofta för att kunna peka på att byråkratisk EU-lagstiftning begränsade Storbritanniens självbestämmande.
Som den om att EU ville förbjuda chips smaksatta med räksmak eller förbjuda barn under åtta år att blåsa ballonger. Så var aldrig fallet, men Boris Johnson fick detta att handla om britternas suveränitet, berättar journalisten och författaren Fintan O’Toole i boken Heroic Failure – Brexit and the Politics of Pain.
O’Toole beskriver Johnsons och brexitsidans politik som självskadebeteende, ett självskadebeteende som dock betalas av andra än Johnson själv.
Trots hans antipati för EU tvekade Boris Johnson in i det längsta om han skulle hoppa på brexit-sidan eller stötta dåvarande premiärminister David Cameron (båda tidigare Eton-elever) i att stanna kvar i EU. Inför sitt tillkännagivande skrev han två opinionsartiklar för the Daily Telegraph, en som argumenterade för att lämna EU, den andra för att stanna kvar. Som bekant blev det till slut brexit som vann hans gunst.
O’Toole skriver i New York Review of Books att Johnson när han informerade Cameron om sitt beslut lade till att han inte trodde att brexit skulle vinna, samt att landet skulle kunna behålla sin plats i Europeiska rådet.
Det sistnämnda vittande om en okunskap som balanserar på dårskap men, konstaterar O’Toole, Johnson är inte dum. O’Toole förklarar det snarare med en utstuderad nonchalans som Johnson delar med andra i den brittiska överklassen. ”Konsekvenser är för vanligt folk, allvarlighet är för de som får betalt för att städa upp röran.”
Oroande okunskap
Kanske är det mer av den ”utstuderade nonchalansen” som Boris Johnson uppvisade när han för ett par år sedan besökte Irland som utrikesminister.
Micheál Martin, ledare för det största irländska oppositionspartiet Fianna Fáil, sade under ett tal på MacGill Summer School nyligen att valet av Boris Johnson ökar oron för relationerna mellan regeringarna i Dublin respektive London. Han sade att Johnson, när han besökte Irland uppvisade bristande kunskaper kring fredsavtalet som slöts 1998.
– Vem som helst som mötte honom under hans tid som utrikesminister kommer att berätta om hur många sätt han misslyckades att visa ens den minsta möjliga förståelse för hur Långfredagsavtalet fungerar eller de svåra problem som brexit innebär, sade han, rapporterar the Journal.
Irlands premiärminister (taoiseach) Leo Varadkar, har gratulerat Boris Johnson till posten på Twitter, samt meddelat att han ser fram emot samtal kring brexit, Nordirland och ländernas relationer, rapporterar the Irish Times. Hans partikollega och andreman, tánaiste Simon Coveney, varnar samtidigt för försämrade relationer om inte en lösning nås:
– Vi kan inte ha en situation i slutändan av brexitförhandlingarna där en ny brittisk premiärminister ställer krav som står i motsats till de åtaganden som den regering han varit en del av har gjort de senaste tre åren – och samtidigt förvänta att EU rättar sig efter det. Jag menar, det kommer helt enkelt inte att hända, sade Coveney nyligen, rapporterar the Irish Times.
”Han förstår DUP”
Mer nöjda är nordirländska DUP och dess ledare Arlene Foster. Johnson var huvudtalare på partiets kongress förra året och träffade Foster igen i somras och efter hon gratulerat Johnson i veckan förklarade hon att han ”förstår DUP” till skillnad från Theresa May. Samtidigt har Johnson och brexit bidragit till att diskussionen kring ett förenat Irland återaktualiserats.
I sitt första tal som premiärminister menade Johnson att det är möjligt att nå ett avtal utan gränskontroller och utan backstop-lösning. Han har tidigare hänvisat till tekniska lösningar och argumenterat att om månlandningen 1969 var möjlig ska en lösning på gränsfrågan också vara det med hjälp av en konstruktiv attityd. Om han besitter den eller sakkunskap i frågan är dock tveksamt.
