Del 2. Under kampen mot IS i Irak och Syrien hyllades de kurdiska styrkorna för sina insatser, som bidrog till att den militanta jihadiströrelsen nu ses som besegrad. Men kurderna är fortfarande den största folkgruppen utan ett eget land.
I likhet med i Turkiet har även kurder i Irak blivit förtryckta, särskilt under Saddam Husseins regim.
När Saddam Hussein kom till makten i Irak på 1970-talet uppstod ny oenighet om kurdernas självstyre, till stor del på grund av kamp om rättigheterna till oljeresurserna i de kurdiska delarna av norra Irak. I denna maktkamp fick kurderna länge stöd från Iran som ville försvaga Husseins regim.
Saddam Husseins regim anföll grannlandet Iran år 1980. Irak försökte erövra tidigare omstridda gränsområden, medan den iranska regimen fortfarande var svag efter revolutionen året före. Det ledde till ett nästan åtta år långt krig där kanske så många som en miljon människor miste livet. Både Irak och Iran angrep sin inhemska kurdiska befolkning under kriget, samtidigt som de försökte använda kurderna i motståndarlandet för eget syfte. Resultatet var att kurdernas situation på bägge sidor av gränsen förvärrades.
Kemiska vapen
När kriget var över genomförde Saddam Hussein omfattande hämndaktioner mot den kurdiska civilbefolkningen som straff för stödet från Iran. Den irakiska militären använde bland annat kemiska vapen under attackerna mot kurder mellan år 1986 och 1989, känt som Anfalkampanjen. Det exakta antalet dödsoffer är osäkert, men de kurdiska myndigheterna för självstyre i Irak räknar med att runt 182 000 civila kurder dödades. Brutaliteten var som värst under attacken mot staden Halabja 1988, då cirka 5 000 kurder miste livet.
Efter Iraks förlust i Gulfkriget år 1991 inrättades en flygförbudszon i norra Irak som medförde att de kurdiska områdena återigen kunde ha större självstyre. 1992 etablerades den första kurdiska nationalförsamlingen i norra Irak. Församlingen bestod av representanter från det kurdiska demokratiska partiet (KDP) och Kurdistans patriotiska union (PUK). De två kurdgrupperna låg länge i väpnad konflikt med varandra men år 1998 enades de om vapenvila och senare upprättades även ett samarbetsavtal.
År 2003 invaderades Irak av USA, Storbritannien och andra allierade. Målet var bland annat att störta Saddam Hussein. Invasionen stöttades av många irakiska kurder, och nya möjligheter öppnades till kurdiskt självstyre. Den nya irakiska grundlagen från 2005 säkrade kurdernas regionala självstyre. När man valde en ny övergångsregering i januari 2005 blev Jalal Talabani tilldelad ordförandeskapet, som första kurdiska statsöverhuvud i något land, och till president valdes Massoud Barzani.
Mot slutet av sommaren 2014 utbröt hårda strider mellan Islamiska staten (IS), och kurdiska trupper. Hotet från IS tvingade fram ett nytt samarbete mellan kurderna och irakiska staten. Irakiska armén och flygvapnet började bekämpa islamisterna sida vid sida med kurdiska peshmerga.
I juni 2017 tog president Barzani ett nytt steg och lät utlysa en folkomröstning om självständighet. Trots motstånd från Iraks regering och stränga varningar från omvärlden genomfördes folkomröstningen den 25 september i den autonoma kurdiska regionen och vissa omstridda områden som kurderna gör anspråk på, viktigast av dem det oljerika Kirkuk.
Irakiska regeringen reagerade med att sända armén till Kirkuk, där den nästan utan motstånd intog hela provinsen med dess oljefält och en del andra mindre områden som också kontrollerats av kurderna utanför de tre självstyrande provinserna.
Kamp mot Assad
Även i Syrien finns det en stor minoritet kurder som förtrycks. Kurderna är den största minoriteten i Syrien och de flesta bor i gränsområden i de norra och nordöstra delarna av landet. De syriska kurderna deltog i de folkliga upproren mot president Bashar al-Assad 2011, och slåss nu i det syriska inbördeskriget mot både Assadregimen och andra rebellgrupper, framför allt mot Islamiska staten (IS).
Inbördeskriget har gjort det möjligt för syriska kurder att ta större kontroll över norra delen av Syrien, med den syrisk-kurdiska YPG-milisen i spetsen. Sedan USA:s president Donald Trump i december 2018 meddelade att landet drar sig ur Syrien, har spänningarna ökat. Turkiets president Recep Tayyip Erdogan har tidigare hotat med en militär insats mot de kurdkontrollerade områdena.
Autonom kurdisk republik
Också Iran har en stor minoritet kurder, de flesta av dem i nordvästra delen av landet i gränsområdet mot Irak och Turkiet. Kurderna utgör cirka tio procent av Irans befolkning och har i perioder levt under angrepp från den iranska staten.
År 1946 utropades en autonom kurdisk republik med centrum i staden Mahabad i nordväst. Dess ledare avrättades när iranska trupper intog republiken samma år .
1969 grundades vänsterrörelsen Komala som förde en väpnad kamp för kurdernas rättigheter på 1980-talet men som lade ned sina vapen 1990. Året därpå, 1991, grundades Kurdistans frihetsparti (PAK) och 2004 inledde Partiet för ett fritt liv i Kurdistan (Pjak eller Pejak) ett uppror genom sporadiska attacker från baser i irakiska Kurdistan.
De iranska kurderna var dock splittrade, och försöken att etablera autonomi, bland annat efter den islamiska revolutionen 1979, misslyckades. Sedan dess har försök till dialog med regeringen varvats med tillfälliga sammanstötningar mellan kurdiska gerillagrupper och iranska säkerhetsstyrkor.
De irakiska kurdernas försök att utropa självständighet hösten 2017 väckte entusiasm på den iranska sidan av gränsen men oroade den iranska regimen, som snabbt såg till att stänga gränsen för att hjälpa till att kväsa den kurdiska frihetsdrömmen.
Källa: Säkerhetspolitik.se, UPI, TT, Globalis
