I Brasilien har den högerkristna oligarkin klättrat upp på såväl den ekonomiska som politiska maktens tron. Med hjälp av ideologiska medier, beslutsamma marknadsintressen och en president sprungen ur militärdiktaturens världsbild och övertygelser hoppas den evangeliska rörelsen lägga grunden för ett modernt kristet samhälle där ursprungsfolk, icke-kristna vildar, räddas ur sina reservat och låter markerna hamna i händerna på rättrogna jordbrukare.
Allt började i början av 1600-talet.
Då anlände jesuitmissionärer till skogarna utmed floderna Iguazú och Paraná och vann guaranífolkets tillit och vänskap. Guaraníerna undkom och bekämpade de portugisiska och spanska kolonisatörernas ”civiliseringsprocesser” men fick i samarbete med jesuiterna möjlighet att bruka sina egna marker och utöva sina egna konstformer och näringar.
Inom dessa samlevnadsområden, så kallade ”missioner”, var marken allas och ingens och guaraníernas kollektivism var snart även praxis bland jesuiterna. Men 150 år senare – 1768 – fick den spanska kronan nog av den fruktbara jämlikheten mellan ”Guds utvalda” och ”vildarna i djungeln” och utvisade jesuiterna från Den nya världen.
De kollektiva jordbruken och plantagerna konfiskerades av europeiska intressen och guaraníer blev måltavlor för slavjägare och religiösa intressen.
Slutet för ”missionerna” innebar startskottet för katolska kyrkans pågående nedgång i Brasilien. Var femte invånare är numera anhängare till någon av Brasiliens uppsjö av evangeliska frikyrkor, vilka i Latinamerika i stort representerar kontinentens största och snabbast växande maktfaktor.
Högerkristen revolution
Kyrkorna representeras ofta av karismatiska ledare med fallenhet för att skriva om politiska narrativ. Och precis som USA:s president Donald Trump har sin inofficiella propagandaapparat i Fox News sprider nykonservativa medier i Sydamerika högerpopulistiska och antidemokratiska åsikter illa förklädda till objektiva nyheter.
De nykonservativa strömningarna märks även i Brasiliens kongress.
Visserligen förblir parlamentariker som titulerar sig som katoliker i majoritet – 53 procent – men siffran är på nedgång samtidigt som representationen av evangeliska politiker är på frammarsch och utgör numera 15 procent av landets kongressledamöter.
I det moderna informationstidevarvet är pengar en viktig språngbräda till lyckad åsiktsspridning och förutom ekonomiska intressen och band till jordbrukssektorn är mediehus viktiga investeringar för att på sikt cementera ett redan högerlutande narrativ där Brasilien halas tillbaka från de sociala reformernas avgrund.
Brasiliens president Jair Bolsonaro backas upp av nykonservativa medier och evangeliska pastorer har varit en förutsättning för hans snabba marsch mot makten.
Landets ledande mediebolag – Grupo Globo – var ett viktigt instrument för den tillträdande militärjuntans maktövertagande under 1960-talet och gick från rapporterande till pådrivande part i rättsprocessen mot ex-president Lula da Silva och den parlamentariska kuppen som avsatte Dilma Rousseff, båda företrädande Arbetarpartiet. Men det viktigaste mediet för Bolsonaro och den spirande brasilianska kristna högern är nätportalen R7 och tv-kanalen RecordTV, båda ägda av mångmiljardären och den evangeliska pastorn Edir Macedo som kontrollerar sina informationskanaler i samma nykonservativa anda som Fox-imperiets dito Rupert Murdoch.
Hur Macedo blev rik nog för att köpa virke nog att bygga ett medieimperium som endast överträffas av Grupo Globo är omtvistat, men separata kartläggningar gjorda av Bloomberg, Forbes och Los Angeles Times har påträffat fall av penningtvätt i samband med privatdonationer till Macedos kyrka som via bluffbolag renderat i rikedomar och mediesatsningar.
”Sedan köpet av Record [1989] har Macedo upprepade gånger använt tv-kanalen för att marknadsföra extremhögeråsikter och religiös fanatism”, rapporterade Glenn Greenwald i The Intercept veckan innan Bolsonaros promenadseger i presidentvalet 2018.
Sydamerika ser ljuset
Jair Bolsonaro är ingalunda ensam om att koka ihop en evangelisk världsbild med militära aspirationer. I grannlandet Uruguay har Guido Manini – redan kallad ”Uruguays Bolsonaro” och tidigare högt uppsatt ledare inom det militära – kritiserat vänsterregeringens utredningar av militärjuntans människorättsbrott under diktaturåren på 1970-talet. I evangeliska högerkretsar ses Manini som en potentiell presidentkandidat inför höstens val – med åsikter och en världsbild som stämmer väl in med andra presidenter i omgivningen.
I bakgrunden finns två perspektiv som är viktiga att framhålla: i det längre de historierevisionistiska målen att sudda ut seglivade militärdiktaturers i stor utsträckning outredda brott – i Argentina, Chile, Paraguay, Uruguay – och inte minst i Brasilien. I det kortare perspektivet Donald Trumps oväntade tillträde som USA:s president, vars ledarskap är ett kvitto på att våld och hat de facto är en samtida politisk vinstbiljett.
En omskriven historia som ifrågasätter USA-stödda militärjuntors framfart och förklarar dem som nödvändiga tilltag för att få bukt med ”vänsterterrorister” löper jämsides med inskränkta rättigheter för hbtq-personer, miljöaktivister och ursprungsfolk. Grupper som står i vägen för den evangeliska revolutionen.
Både i själ och ande.
”Ropen efter ’en stark man vid rodret’ är en öppen inbjudan till en konservativ elit knuten till postkoloniala strukturer och som eftersträvar stärkta privilegier”, skriver Sandra Weiss, statsvetare och före detta diplomat, i International Politics and Society.
För militärens vidkommande – tillägger hon – handlar det om att vidhålla affärsfördelar, om ett större inflytande över samhällsgrupperingar och om att ”skriva om historien om sin roll under diktaturåren”.
”Latinamerikas beväpnade styrkor vill också begränsa mänskliga rättigheter och undvika ’irriterande internationella kontrollorgan”, skriver Sandra Weiss.
Guds regering ...
Latinamerikas rådande politiska högervåg hämtar emellertid inte bara sin auktoritära näring genom att låta sig inspireras av gårdagens militärjuntor – en ny generation ledare har nått den politiska makten via näringslivet och med marknadskarriärer i ryggen. Precis som Donald Trump i USA har Argentinas IMF-vänlige president Mauricio Macri sin bakgrund i näringslivet, och Jair Bolsonaro vill inte vara sämre – i toppmötet i schweiziska Davos tidigare i år hade presidenten ett tydligt budskap till världens banker, företagare och investerare:
– Brasilien är öppet för affärer, sa han.
Och det gäller affärer av andra slag än enbart monetära.
Sedan Bolsonaros tillträde har inte bara Funai, myndigheten för ursprungsfolks rättigheter och tillgång till marker, integrerats i jordbruksministeriet vars ansvariga minister är en prominent lobbyist – presidenten har även sett till att fylla sin regering med rättrogna evangelister.
Pastorn och juristen Damares Alves är landets ”familjeminister” med ansvar för Brasiliens familjepolitik, kvinnofrågor och mänskliga rättigheter. Att sammanföra samtliga frågor inom ett ministerium är ett kvitto på deras låga prioritet i presidentens ögon, anser Carolina Oms, ledarredaktör vid tidningen AzMina:
– Den här regeringen satsar inte på att stärka jämlikheten för kvinnor, homosexuella eller Brasiliens minoriteter, säger hon till The Guardian.
Ministern själv, Damares Alves, ser saken ur andra glasögon. 2016 sa hon i en evangelisk församling att det är ”hög tid för kyrkan att regera” och när hon tidigare i år svors in och blev hela Brasiliens moraliska kompass var det med en stolt proklamering om att landet nu stod på tröskeln till ”en ny era”:
– Där pojkar bär blått och flickor rosa, sa Alves.
... och rättrogna marktjuvar
I en stat styrd av en högre makt finns inte utrymme för några vildar. Nära 500 avgränsningsutredningar i anslutning till ursprungsfolks marker inväntar beslut, men enligt Adriana Ramos, chef vid den icke-statliga organisationen Instituto Socioambiental (ISA) med fokus på rättigheter kopplade till miljö- och ursprungsfolksfrågor, ser framtiden blek ut.
Och det gäller inte bara markfrågan:
– Även hälsoministeriet har annonserat policyförändringar i sin syn på ursprungsbefolkningen, säger Ramos till nyhetsbyrån IPS.
Bland exemplen som oroar kvinno- och människorättsrörelser återfinns planerna på slopad sexualundervisning, totalförbud mot abort och ett regeringspåhejat homofobt samhällsklimat ekande från nykonservativa evangeliska predikstolar. Men Adriana Ramos markerar ändå ursprungsfolken som en av de största måltavlorna för Jair Bolsonaros regering – här möts såväl ekonomiska intressen som övertygelsen om ”bra och dåliga” människor.
– Det är markjägare som vill åt ursprungsfolks marker och evangeliska ledare och deras aggressiva predikningar som utgör det största hotet, säger Adriana Ramos.
Del 3 i granskningen, ”Kidnappade till Eden”, kommer på måndag (6/5)
Läs även del 1 ”Dödens fält”.
