Med ett valdeltagande på 64 procent, 4 procentenheter högre än 2014, gav 30,24 procent av väljarna i första omgången av Ukrainas presidentval, den 31 mars, sina röster till Vladimir Zelenskij, medan den sittande presidenten, Porosjenko, bara fick hälften så många, 15,95 procent. Trea kom före detta premiärministern och politiska fången Julia Timosjenko, med 13,4 procent.
Valkampanjen var full av skandaler, misstänkliggöranden och beskyllningar om valfusk. Men valdagen präglades av lugn och ordning och reda och valet fick godkänt av de internationella observatörerna. Inga nämnvärda förskjutningar i väljarsympatierna skedde under valkampanjen, trots en hel del uppseendeväckande händelser.
I början av mars exploderade en korruptionsskandal med nära koppling till president Porosjenko kring krigsmaterielföretaget Ukroboronprom. En kommentator i Ukrainska Pravda skrev att ”även om Ukroboronpromaffären inte hade katastrofala följder för Porosjenko, bekräftar den att problemet med elitkorruption kvarstår och kräver ökad uppmärksamhet”. Några dagar före första valomgången avslöjade nyhetsbyrån Unian att 98 personer, många med anknytning till Porosjenko, misstänktes för medverkan i korruptionsskandaler. Presidentens stabschef svarade att detta var en provokation av oligarken Kolomojskij, som är ägare till Unian.
Att en Porosjenko-medarbetare angrep Kolomojskij var ingen slump, eftersom det är allmänt känt att Zelenskij har stöd av denne oligark och framträder i hans TV-kanaler. Denna koppling är så uppenbar att det efter Zelenskijs seger i första valomgången frågades om Zelenskij som president kommer att ge tillbaka den nationaliserade Privatbanken till Kolomojskij. På detta svarade olikarken själv i Ukrainska Pravda (8/4): ”Jag behöver inte Privatbanken, men jag vill ha tillbaka de 2 miljarder dollar som nationaliseringen kostade mig.”
Enligt en opinionsmätning i Ukrainska Pravda mindre än en vecka före slutomgången spås Zelenskij få nästan fyra gånger starkare stöd än den sittande presidenten (72,2 % mot 25,4%). Denna prognos stöds också av en analys av vad de utslagna 37 kandidaterna står för. Utöver Zelenskij, Porosjenko och Timosjenko var det bara sex kandidater som fick mer än 1 procent av röster. Förlorande kandidater vars väljare knappast kan tänkas rösta på Porosjenko fick sammanlagt drygt 25 procent av rösterna. Dessutom gick omkring 7 procent till högernationalister eller fascister vars väljare knappast gillar Zelenskij men inte heller Porosjenko. Porosjenko har alltså ytterst lite att vinna utöver sina knappt 16 procent i första omgången.
Allt tyder, när detta skrivs, på att Zelenskij blir Ukrainas näste president.1
Ukrainsk nutidshistoria
Utöver Julia Timosjenko fanns bara ytterligare en kvinnlig kandidat. Framförallt fanns inte den kanske mest kända och kontroversiella kvinnan i ukrainsk politik på valsedeln – Nadja Savtjenko. Hennes öde är Ukrainas kaotiska nutidshistoria i ett nötskal. Hon är flygofficer och blev tillfångatagen av ryska trupper under Donbasskriget 2014 och anklagades för att ha fungerat som eldledare för artilleribeskjutning som dödade två ryska tv-journalister. I Ukraina blev hon hjältinna, trots att hon var fånge i Ryssland, invald i parlamentet, Verkhovna Rada.
Men när hon frigavs 2016 i en fångutväxling agerade hon inte som väntat, med ryssfientliga uttalanden. Istället reste hon till Östukraina och träffade ledarna för utbrytarrepublikerna i Donetsk och Luhansk. Detta ledde till att hon bannlystes av sitt parti och isolerades politiskt och medialt. I början av 2018 beskylldes hon av riksåklagaren för att ha planerat en terrorattack mot parlamentet och fängslades. Trots det försökte hon ställa upp i presidentvalet, men hindrades på grund av en påstått obetald registreringsavgift. Savtjenko sitter fortfarande fängslad, formellt på grund av planering av terrordåd, men kanske reellt för att hon trots sin status som krigshjältinna inte vill bidra till ökad fientlighet utan tvärtom till fredlig konfliktlösning. Det kan noteras att när den (förmodat) västvänliga Julia Timosjenko satt i fängelse 2011–2014 på grund av korruption protesterade stora delar av Västs politiska ledare, bland annat Carl Bildt, och krävde hennes frigivning. Men när det gäller Nadja Savtjenko har total tystnad rått. En ukrainsk krigshjältinna som vill ha fred med Ryssland tycks inte vara vad genomsnittliga EU-politiker önskar sig.
Enligt Porosjenko står nu valet mellan en röst på den sittande presidenten eller ”revansch för Putin”. En analys i Ukrainska Pravda visar dock att Porosjenko har betydligt djupare relationer med Putinregimen än Zelenskij. Bara några dagar före första valomgången strök Porosjenko från Ukrainas bojkottlista ukrainska företag med kopplingar till Putin som enligt amerikanska bojkottlistor skulle utsättas för sanktioner, framförallt Moldoviska metallfabriken i den Moskvakontrollerade utbrytarrepubliken i Moldavien, Transnistrien.
Zelenskij har förklarat att han har för avsikt att snarast träffa Putin för att försöka hitta fredliga lösningar på den ödesdigra konflikten mellan de två månghundraåriga syskonländerna. Reaktionen från Moskva har varit i princip positiv. Zelenskij har något kryptiskt sagt att han kommer att kräva Ryssland på ekonomisk kompensation för att ”vi har berövats våra territorier”. När det gäller Krim har Zelenskij fastslagit att han anser halvön som en del av Ukraina, utan att förklara hur en återförening skulle gå till.
Hellre ryska än ukrainska
Enligt såväl kritiker som opartiska kommentatorer är bristen på konkreta politiska ståndpunkter kännetecknande för Vladimir Zelenskij, som föddes den 25 januari 1978 i Krivoj Rog i sydöstra Ukraina och hellre talar ryska än ukrainska. Han presenteras i ryskspråkiga Wikipedia som politisk aktivist, skådespelare, komiker, regissör och producent som åstadkommit mängder av tv-program, filmer och komediföreställningar under de senaste tjugo åren. Mest känd just nu är han för tv-serien Folkets tjänare, som ger intryck av att vara ett kusligt förebådande av verkligheten, eftersom Zelenskij där spelar en okänd lärare som av kaotiska omständigheter lyfts upp till den ukrainska presidentposten, det vill säga exakt det som händer med verklighetens Zelenskij.
Han stödde Euromajdanrevolten 2014 och den ukrainska kampen mot Donbass-separatisterna, med konserter och penningbidrag, och förlöjligade den ryska sidan i sina framträdanden. Det ledde till repressalier från Ryssland, där hans program togs bort från sändningarna. Samtidigt har han protesterat mot inreseförbud för ryska kulturarbetare och förbud mot visning i Ukraina av en av hans rysk-ukrainska föreställningar.
2018 bildade han partiet Folkets tjänare (efter namnet på sitt tv-program) och meddelade i tv-kanalen 1+1 på nyårsafton att han skulle ställa upp i presidentvalet. Han lovade att åstadkomma vapenvila i Donbass, att sitta som president bara en period och öka antalet folkomröstningar. Han är gift, har en tonårsdotter och en son i förskoleåldern. Enligt officiella källor var hans inkomst 2017 cirka 2,5 miljoner svenska kronor, det vill säga mycket mer än genomsnittsukrainaren, men mindre än oligarker och makthavare.
Slutspurten inför slutomgången i presidentvalet har kantats av beskyllningar och saknat ideologiska aspekter. Typiskt är att när Zelenskij tackade Porosjenkoregimens inrikesminister Arsen Avakov för att polisen inför första valomgången inte gynnade någon kandidat, svarade chefen för Porosjenkos stab, Oleg Medvedev, med att påpeka att Zelenskij utnyttjar transporter, advokater och livvakter som tillhandahålls av oligarken Igor Kolomojskij.
Kan hitta nya vägar
Med Zelenskij som Ukrainas president är mycket oklart, men åratals dödläge kan brytas. En vecka före slutomgången påstod en källa att Zelenskij höll på att ta fram ett regeringsprogram med bland annat följande innehåll:
Direktsamtal med Ryssland (med internationell medverkan), men inte med utbrytarna i Donetsk och Luhansk. Utnämning av ”hederliga” domare till antikorruptionsdomstolen. Ny kapitalskatt. Utnämning av nya personer som chefer för försvars- och utrikesministerierna och säkerhetstjänsten. Bland tänkbara kandidater till höga poster nämns flera av de utslagna presidentkandidaterna. Ökad folklig demokrati genom folkomröstningar, petitionsrätt för medborgare och möjlighet att ställa presidenten inför riksrätt. Ett oberoende råd, med medverkan av utländska experter, ska genomföra en revision av regeringens fögderi efter 3–4 månader. Dessutom har Zelenskij en hemlig plan för reformering av parlamentet som ”kommer att förvåna många”.
Det har också antytts att han kanske väljer Julia Timosjenko till premiärminister, vilket vore logiskt med tanke på att också hon har kopplingar till Kolomojskij. Samtidigt är hon obunden av förutfattade åsikter, vilket tillsammans med Zelenskijs öppenhet i bästa fall kan leda till att Ukraina blir mer konstruktivt och försöker hitta nya framtidsvägar.
