Barn ropar efter sina föräldrar i fängelseliknande burar i Texas. MR-organisationer rasar, oppositionspolitiker bönar om barmhärtighet och Trump har för en gångs skull backat. Att hålla barn inlåsta är dock inget nytt fenomen i USA.
ANALYS/USA Ett gammalt varuhus har gjorts om till förvaringscenter för hundratals barn, inlåsta i metallburar i väntan på återförening med sina föräldrar. Tjugo barn per bur, på golvet vattenflaskor, chipspåsar och folietäcken som ersätter filtar. Uppgifter till AP talar om barn som byter andra barns blöjor. Det yttersta kvittot på Donald Trumps ”nolltolerans” i migrationsfrågan.
”Platsen är inget annat än ett fängelse. Varenda person jag träffade vid den södra gränsen har flytt undan obeskrivligt våld i jakt efter en fristad för sina barn. Du kan sätta punkt för de här övergreppen i ett penndrag”, Twittrade kongressledamoten Peter Welch direkt till president Donald Trump.
”Inget annat än tortyr”
Trumps beslut i våras att åtala samtliga icke-auktoriserade gränskorsare, utan undantag, har emellertid sett dussintals splittrade familjer dagligen. Samt lett till att en 39-årig honduransk man begick självmord i en cell i Starr County, Texas, i början av juni efter att ha skiljts från sin treårige son.
– Det här är inget annat än tortyr, menar Erika Guevara-Rosas, chef för Amnesty Internationals Amerikakontor.
Den stress och ensamhet som barnen genomlider ger ofta bestående, livslånga men och berövar dem sin barndom, menar Amnesty. Guevara-Rosas understryker också att skulden för separationerna inte ligger hos någon annan än USA:s regering.
Omsvängning – igen
Massiv kritik och det kommande mellanårsvalet där de politiska stolarna i kongressen ska tillsättas av demokrater och republikaner tvingade till slut Trump till en sällsynt reträtt. Med ett dekret ska barn inte längre kunna skiljas från sina föräldrar i väntan på att lagföras.
Det är ändå för tidigt att jubla, anser många. Och det finns skäl till försiktighet.
2012 använde Obama exekutiva dekret för att förhindra utvisningar av icke-dokumenterade minderåriga, men tre år senare kunde New York Times Magazine avslöja vedervärdiga förhållanden i New Mexicos öken. Omringade av taggtråd och ständigt bevakade levde hundratals barn och kvinnor under horribla villkor och lång tid. Barn var sjuka, traumatiserade, hade helt slutat sova.
Politisk praxis
USA:s krig mot terrorismen har splittrat otaliga familjer långt ifrån de amerikanska gränserna, likaså gjorde de lågintensiva krigen mot icke-önskvärda regeringar i framför allt Latinamerika. En tydlig politisk agenda, och cyniska prioriteringar där USA:s stöd till repressiva men marknadsliberala diktaturer och misslyckade knarkkrig i Centralamerika, har vållat en höghusbrand vars enda nödutgång återfinns norr om Rio Grande. De som inte kommer undan ropar på hjälp, men det är osäkert om någon hinner hörsamma deras kall. Hörbara eller inte.
Allegra Love, volontär vid Artesias förvaringscenter hade redan sett en hel del misär i egenskap av flyktingvolontär längs gränsen mellan Mexiko och Guatemala. Vad hon mötte här, i ett på alla sätt och vis undanskuffat hörn av världens rikaste nation, var omskakande:
– Jag menar, jag hade sett barn lida på alla sätt och vis … men det här är något helt annat, berättade hon för New York Times Magazine. Det är ett fängelse och barn och kvinnor leds runt av vakter. Blicken i barnens ögon. Den där uppgivna blicken. De bara sitter där och stirrar. Och tynar bort.
