Jag läste en artikel som delats av en vän på Facebook, sedan Europaparlamentets utskott för rättsliga frågor har beslutat att gå vidare med en ny lag för att hantera upphovsrättsskyddat material. Framför allt handlade den om två artiklar i den nya lagen, artikel 11 och 13.
Att någon vän upprört delar med sig av en nyhetsartikel i sociala media är inget ovanligt, det ser vi varje dag och faktum är att det är ett av de vanligaste sätten för oss att komma över nyheter. I en stor internationell studie visade det sig att över hälften av alla internetanvändare fick sina nyheter främst via Facebook. Men att jag läste just den här artikeln just via Facebook var ironiskt.
I korthet handlar artikel 11 om att den som till exempel delar en länk till en artikel, med tillhörande ingress (det är möjligt att det till och med räcker med bara rubriken), också blir skyldig att betala licenspengar för det copyrightade materialet. I det här fallet blir alltså Facebook skyldigt att betala för den artikel som dök upp i mitt flöde.
Artikel 13 handlar om att alla större plattformar för media på internet måste skydda sig mot delning av upphovsrättsskyddat material, även om det bara är korta snuttar. Det betyder att tjänster som Facebook och Youtube måste gå igenom allt du lägger upp innan det publiceras.
Tanken är att stärka rättigheterna för musiker och författare att få betalt för sina verk, men båda de här artiklarna kommer allvarligt förändra hur vi kan använda internet. När Facebook, Google och Twitter tvingas betala för alla nyhetsartiklar vi länkar till, även dem som är fritt tillgängliga, blir det sannolika resultatet att vi bara tillåts dela länkar till de sidor och tidningar som är stora nog för att det ska vara värt att sluta ett avtal med dem individuellt.
När Snapchat och Instagram tvingas ha automatiserade filter som går igenom varje bild eller text vi lägger upp och görs ansvariga för vad vi delar, då är risken stor att de gör filtret lite för effektivt. Att de hellre nekar för ofta än blir betalningsskyldiga. Sen finns det en extra absurditet i det här: om artikel 13 går igenom som den står, vittnar flera medier om att de sociala plattformarna kan bli tvungna att stoppa memer, som till hela sin essens bygger på att man tar riktiga bilder och gör om dem. Att driva en blogg som kommenterar nyheter blir hart när omöjligt.
Vi rycker gärna på axlarna när nätövervakning kommer på tal. Skandal på skandal har sköljt över oss – NSA har installerat bakdörrar i våra routrar, brittiska MI5 tittar på privatpersoners webbkameror, telefoner kan avlyssnas trots att de är avstängda. Samhället har accepterat datalagringsdirektivet, FRA-lagen och Ipred utan att höja rösterna. Men det som skiljer ut artikel 11 och 13 från de andra lagarna är att den här allvarligt påverkar hur du använder internet. Går de igenom kommer vi att tvingas ändra oss, begränsa oss. Det är dags att vi börjar protestera.
Över hundra parlamentariker och över 200 akademiker och upphovsrättsexperter har skrivit upp sig på en protestlista. EU:s egna oberoende experter som studerat resultaten av liknande lagar i Tyskland och Spanien uttrycker att det finns verkliga skäl till oro och att det är osäkert om de föreslagna lagarna ens gör nytta.
I veckan fattade EUs utskott för rättsliga frågor ett beslut – fel beslut. Till hösten ska parlamentet ta ställning och det är självklart vad deras beslut behöver bli. Artikel 11 och 13 måste skrotas.
WHO slutar till sist klassa transpersoner som psykiskt sjuka.
Ungerns hotar med fängelsestraff för personer som hjälper flyktingar att söka asyl i landet.
