USA:s mellanårsval stöts och blöts i medier. Positioner och positionsförändringar diskuteras. Två urfolks-kvinnor tar för första gången plats i representanthuset. Vad betyder det, såväl symboliskt som praktiskt, för USA:s mest marginaliserade och politiskt ignorerade minoritet?
USA/ANALYS USA:s kongress sammanträdde för första gången 1789 i New York. George Washington var president och vita män hade monopol på politiskt inflytande. Läget för den unga nationens slavar och slavättlingar var alltjämt horribel och västerut stod den nordamerikanska kontinentens urinvånare i vägen för en snabb kolonisering av ”det förlovade landet”.
USA förblev länge – och många menar att landet på många sätt förblivit – ett land för de vita, och det dröjde fram till 1870 innan en afro-amerikan, Joseph Rainey från South Carolina, satte sin fot i representanthuset. Första kvinna var Shirley Chisholm från New York, och året var 1969.
Historisk valutgång
Cherokee-demokraten Robert Owen från Oklahoma blev den förste urfolks-amerikan att väljas in i kongressen, året var 1907. Och fram till i år har USA:s kongress aldrig sett röken av en kvinna med urfolks-amerikanska rötter, men nu tar två stycken plats: Deb Haaland från New Mexico och Sharice Davids från Kansas.
En historisk och imponerande bedrift med tanke på de donationssummor och lokalmediala goodwill som krävs för att ha någon chans att bedriva en framgångsrik personkampanj i USA (vilket är ett av skälen till att landets politiska modell förblir ett cementerat tvåpartisystem). Både Haaland och Davids kommer från familjer med militära rötter och båda är demokrater.
Dab Haaland hade en framträdande post som röstindrivare för Barack Obama bland urfolks-amerikaner, Sharice Davids är jurist till utbildningen och gjorde sig i mitten av nollnoll-talet ett namn som kampsporten MMA-utövare. Att Davids dessutom är öppet homosexuell och har lovat att slåss för hbtq-personers rättigheter i maktens korridorer i en tid då president Donald Trump lovat sina anhängare att driva USA i en allt konservativare riktning bäddar för en intressant politisk utveckling.
Trump under lupp?
Att Demokraterna knep majoriteten i representanthuset lär göra det svårare för Trump-administrationen och republikaner att driva igenom kontroversiella förslag när det gäller exempelvis nedmonterade miljölagar och utredningar om nationellt försämrad aborträtt. Vi kan inför Trumps omvalsförsök om några år se en rad utredningar om presidentens skattedeklarationer, tystnadsbetalningar till vuxenfilmsaktriser och ytterligare gräv i Trump-stabens rysslandskontakter.
Dab Haaland och Sharice Davids inträde i kongressen kastar välkommet ljus på USA:s ekonomiskt, socialt och politiskt marginaliserade urinvånare. Två kvinnliga kongressledamöters intåg i maktens finrum ändrar inte sakers tillstånd per automatik, men det kan sända en viktig signal till kommande urfolksgenerationer i USA:s reservat och trångbodda storstadsområden att en del av förändringen går att smida av egen kraft och dedikation.
Men systematisk rasism förblir vanliga inslag i dagens USA. Och särskilt synliga i valtider. I North Dakota ogiltigförklarades urfolks-amerikaners id-kort som inte gick att knyta till en fast adress, vilket är en förutsättning för att kunna rösta. En ny lag utfärdad av den republikanskt styrda Högsta domstolen i oktober låg till grunden för de striktare reglerna, något som särskilt drabbade urfolks-amerikaner i reservat i North Dakota, och lagen har kritiserats och kallats ”cynisk” och ”odemokratisk” av urfolks-amerikanska organisationer.
Överkörda – nationellt och lokalt
Donald Trumps gröna ljus åt oljeledningen genom Standing Rock och förkärlek för utbyggnader av det redan skandalomsusade Keystone-projektet, som orsakat svåra miljöskador i reservat i västra USA, är exempel på de långa avstånd mellan makt och maktlöshet som alltjämt finns, och som redan var ett dokumenterat faktum när landets första kongress sammanträdde i New York 1789, inte långt från den plats där Trump Tower numera reser sig mot himlen.
Konflikten mellan urinvånare och makten i Washington DC sträcker sig långt bak i tiden och minnet efter massakern vid Wounded Knee 1890 och ockupationen 1973 och det efterföljande lågintensiva kriget mellan American Indian Movement och FBI är fortfarande svårsmält.
Löften om förbättrade villkor för USA:s ursprungsfolk har utlovats men svikits på systematisk basis och frågan om när USA får sin första president som är urfolks-amerikan bemöts alltid med ett skratt, följt av ett allvarligt svar: ”Aldrig. De skulle aldrig tillåta det.”
För Jaqueline De León, jurist vid Native American Rights Fund, handlar det om långsiktigt arbete, om att satsa på kommande generationer – men samtidigt förstå varför allmänna val alltjämt stänger USA:s urinvånare ute.
– Val organiseras ofta av kommunanställda, och med dem har stammar och reservat varit oense länge. Ska sanningen fram är de kommunanställda ättlingar till bosättare eller själva nyanlända bosättare på konfiskerad mark. Så spänningarna finns redan på väldigt lokal nivå, säger De León till kvinnomagasinet Bustle.
