Mary Auma levde fram till nyligen under mycket knappa förhållanden med sina tre barn i regionen Nyanza i Kenya. Men tack vare att hon gick med i en lokal lånegrupp har hennes liv nu förändrats drastiskt.
KENYA Mary Auma bodde tillsammans med sina barn i ett enda rum under mycket otrygga förhållanden, och hon överlevde på att dagligen köpa in stora mängder mjölk och sedan sälja den vidare mot en mindre förtjänst.
Men i februari i år förändrades allt. Då kunde hon äntligen få loss de pengar hon behövde för att kunna köpa en bit mark och två egna kor. Samtidigt fick hon en helt annan ekonomisk säkerhet och en möjlighet till en stabil inkomst. Med hjälp av pengarna har hon dessutom kunnat flytta till en bättre bostad.
Den avgörande orsaken till förändringen är att Mary Auma för två år sedan gick med i en lokal grupp, där alla medlemmar gemensamt sparar vad de kan, för att sedan kunna ta lån ur den gemensamma kassan. Dessa spara- och lånagrupper har blivit allt mer populära i många länder i södra Afrika. För Mary Auma gick en gammal dröm i uppfyllelse när hon kunde köpa en egen bit mark.
– Jag kan leva på min mark, ha kor och kycklingar och odla grönsaker. Detta är något jag alltid velat men tidigare aldrig haft råd till, berättar hon för IPS.
Även om de har rätt att köpa mark i Kenya är det mycket ovanligt att kvinnor äger den mark de brukar, enligt organisationen Kenya Land Alliance.
– För att kunna ta ett lån hos en vanlig bank krävs det att du har en säkerhet, och kvinnor saknar vanligen rätten till egendom. Det gör att de inte heller kan få loss de pengar de behöver för att kunna köpa mark. Där kan de lokala lånegrupperna vara viktiga för kvinnor eftersom de erbjuder en möjlighet att gemensamt låna ut det kapital som behövs för att köpa mark, säger Francis Kiragu som arbetar vid Nairobis universitet, till IPS.
För Mary Auma räckte det med att hon satte sina egna husgeråd som säkerhet för lånet, som låg på motsvarande knappa 15 000 kronor.
– Det är ovanligt att medlemmar inte lyckas betala tillbaka, eftersom det främst är grannar som går samman för en gemensam sak, säger hon.
Att kvinnor sällan äger de marker de brukar gör det svårt för dem att göra de investeringar som behövs för att utveckla sina verksamheter. Men dessa mer informella banksystem kan på sikt innebära att fler kvinnor får möjlighet att äga sina marker.
– Kvinnor håller inte längre på att bara samla ihop småslantar tillsammans, berättar Irene Tuwei, som är medlem av en spara- och lånagrupp i Turbo i Kenya.
Hon säger att de 24 medlemmarna i hennes grupp snabbt lyckades bygga upp ett stort gemensamt kapital. Och de utgör bara en av många tusentals liknande grupper i olika länder i Afrika. Irene Tuwei säger att de informella grupperna har blivit så framgångsrika att traditionella banker nu börjat söker upp dem för att erbjuda samarbeten.
– Tidigare skulle dessa banker aldrig godkänna våra lånesanökningar eftersom vi inte hade de säkerheter de krävde, säger Irene Tuwei till IPS.
De lokala grupperna styrs genom regler som bestäms gemensamt av medlemmarna. De slår bland annat fast hur ofta de ska hålla möten och vilken ränta som ska gälla för de lån som medlemmarna tar.
– För åtta år sedan hade ingen av oss någon egen mark, Men nu har alla 24 medlemmar lyckats köpa mark tack vare de lån som tagits från gruppens gemensamma sparande, berättar Irene Tuwei.
För egen del har hon i dag kunnat investera i tre motorcykeltaxis, och äger också egna kor, grisar och en egen plog. En del av inkomsterna från hennes skördar sätter hon in i det gemensamma sparandet.
FN:s jordbruks- och livsmedelsorganisation FAO understryker att kvinnor har en avgörande roll inom det småskaliga jordbruket i utvecklingsländer – men att de har svårt att få tillgång till mark och krediter. Trots att kvinnorna på den afrikanska kontinenten står bakom en mycket stor del av den mat som produceras så har de enligt FAO en betydligt sämre tillgång till de investeringar och rådgivningstjänster som bönder är i behov av, jämfört med sina manliga kollegor.
Charles Kiprop, som arbetar med jordbruksrådgivning i Turbo, säger att kvinnor ofta har bättre kunskaper om åkrarna än männen, eftersom de befinner sig mer ute på fälten.
– Vi har nu börjat se att allt fler kvinnor tar över marker inte bara som jordbruksarbetare utan också som jordägare, säger han.
Charles Kiprop säger att kvinnliga bönder dessutom blivit mer aktiva när det gäller att söka upp information om hur deras odlingsmetoder kan förbättras.
– Jag har vid flera tillfällen blivit inbjuden av kvinnogrupper för att diskutera nya metoder. Kvinnor sitter inte längre och väntar och hoppas att vi ska besöka deras jordbruk, utan söker upp oss i deras roll som jordägare eller som personer som hyr marker, förklarar han.
Att kvinnliga bönder skaffar sig starkare positioner är mycket viktigt med tanke på att FAO tillsammans med FN:s livsmedelsprogram och forskningsinstitutet IFPRI i en rapport varnar för att bristen på mat kan komma att förvärras i ett antal afrikanska länder, däribland Somalia, Etiopien och Kenya.
Allan Moshi, som är expert på markfrågor i södra Afrika, säger till IPS att om kvinnor i högre grad får kontroll över marker så inte bara stärker detta tillgången på mat, utan också deras inkomstmöjligheter.
– Att ha en inkomst är viktigt eftersom det stärker köpkraften. Kvinnor på landsbygden kan då köpa den mat de inte har tillgång till vilket gör att matsäkerheten i familjerna stärks, säger han.
Inkomsterna gör även att kvinnorna kan investera i sina egna jordbruk.
Irene Tuwei bekräftar att hennes nya inkomster har gjort det möjligt för henne att satsa på sitt jordbruk.
– För fem år sedan hade jag inte råd att hyra en oxe med plog utan tvingades be mina grannar om hjälp, och de plogade alltid sin egen mark först, innan de kom för att hjälpa mig. Många gånger innebar det att plogning och sådd gjordes för sent, berättar hon.
Hon säger att medlemmarna i hennes lånegrupp nu dessutom har fått råd att köpa bättre utsäde.
Mary Auma berättar att hon numera inte bara har råd att försörja sina barn, utan att hon också kan investera i barnens framtid genom att hon har råd med deras skolavgifter. I hennes spara- och lånagrupp avsätts en summa av de gemensamma pengarna till en lånepott som är vikt för utgifter till medlemmarnas barn.
– Om det behövs pengar för att betala för skolavgifter så kan modern få ett särskilt lån till detta från våra sparade pengar, samtidigt som hon har samma rätt som vanligt att låna ur den allmänna kassan för att hålla igång sina övriga projekt, berättar Mary Auma.
