FN-rapporter och politiska ramavtal till trots, kol fortsätter att eldas för att generera energi. Och såväl i länder som uppmuntrar till det (USA) som i länder där den gröna utvecklingen har kommit en bit på väg (Tyskland) – samt hos grannar som ser kolet som en ekonomisk livlina (Polen).
ANALYS | ENERGIPOLITIK Det Boston-baserade marknadsinstitutet BCG Henderson tror inte att den rådande politiska debatten där fossila bränslealternativ måste ersättas av hållbara alternativ löper jämsides med globala konsumentmönster.
”Utan drastiska förändringar kommer kol troligtvis att förbli ett stabilt alternativ under de kommande åren”, fastslår BCG Henderson i en rapport byggd kring olika ekonomiska framtidsscenarios. Huvudanledningen är, tror forskarteamet, ”den osläckbara energitörsten i många asiatiska utvecklingsländer, som Indien och Indonesien”.
Urskog i vägen för kolgruva
Men kolet är inte bara en intressant handelsvara i fjärran östern, det är den miljöskadliga energiresursen även inom EU. Det blåste nyligen upp till storm kring 200 hektar urskog i västra Tyskland som riskerar att jämnas med marken för att bereda plats åt en brunkolgruva.
Det allmänna trycket från allmänheten och miljöorganisationer lär emellertid göra det politiskt svårt för lokala makthavare att försvara det pådrivande energibolaget RWE:s planer – inte bara när det gäller kontroversiell kolbrytning, utan även när det gäller skövling av urskog.
För kritiker blir de långtgående planerna på brunkolsbrytning extra svåra att smälta då 2017 blev året då förnybara alternativ gick om brunkol som energikälla. I slutändan är det upp till tysk domstol att ge tumme upp eller ner åt RWE:s kol- och skövlingsplaner i Hambachskogen.
Livlina i Polen
Polen tar i egenskap av medlem i EU och FN del av vetenskapliga rapporter som i strid ström på sistone signalerat de bråda tider som väntar mänskligheten om Parisavtalets mål inte uppnås. Men landets förnyelsebara industri är ännu så länge inte i närheten så stark och långt kommen ifråga om innovation och ekonomisk slagkraft som grannländer som Sverige eller Tyskland.
Kolbrytning är Polens primära energikälla och landet förblir Europas näst största kolproducent, efter Tyskland. Polens ”sista” nya kolgruveprojekt – Ostroleka C – har emellertid redan blivit en förlustaffär för investerare och oförmögen att landa på egna ben utan statliga fallskärmar. Men Polens politiska utveckling som återvänder till en alltmer auktoritär utgångspunkt, längre bort från Bryssel och med varmare relationer till Moskva ser ut att få konsekvenser även i fråga om högre koldioxidutsläppsnivåer.
Köp av ryskt kol förväntas i år uppnå nya toppnivåer: 17 miljoner ton. Att jämföra med 13,3 miljoner ton förra året, något som vice-energiminister Grzegorz Tobiszowski förklarade var en följd av ökad efterfråga i Polen.
– Importen är viktig, men vi vill ersätta delar av den eftersom nuvarande nivåer är oroväckande, sa ministern under en presskonferens i Warszawa.
Men vad Polen bör ersätta kolet med lät Tobiszowski förbli osagt.
Trump håller liv i döende industri
Längre västerut, på andra sidan Atlanten, firade kolindustrin en temporär uppgång efter USA:s president Donald Trumps löften om satsningar och slopade miljöregler. Över 200 kolgruvor har bommat igen sedan 2010 och varken Trumps retorik eller politik ser dock ut att kunna hindra ytterligare ett 40-tal från att packa ihop och stänga under de kommande åren.
USA:s kolbälte längs med bergskedjan Appalacherna – i delstater som West Virginia, Pennsylvania och Tennessee – kommer med åren vara i ännu mer skriande behov av nya jobb, förbättrad infrastruktur och framtidstro än tidigare – men kolet ser inte ut att kunna tillhandahålla några livlinor, varken ekonomiska eller hälsomässiga.
Miljömyndigheten EPA:s liberalare utsläppsregler kan i värsta fall kosta 1 400 människors död till följd av hjärtproblem och lungcancersjukdomar direkt kopplade till ny kolbrytning, allt enligt Trumpadministrationens egna analyser.
Ekonomiskt handlar det om att försöka lappa ihop något som inte går att laga, menar Brad Plumer, New York Times klimat- och energipolitiske reporter.
”Inte ens Trumpadministrationens egna siffror förutspår något stopp på kolets nergång”, rapporterar Plumer. ”En industri som har krossats av konkurrensen av billigare naturgas och förnyelsebar energi under det gångna decenniet.”
