Konflikter i världen, del 5:
Republiken Jemen bildades 1990 när det konservativa Nordjemen och det socialistiska Sydjemen gick samman. Då skapades ett för regionen ovanligt demokratiskt styresskick med flerpartisystem och fria val, men samarbetet gnisslade. Eskalerande protester mot regimen under 2011 ledde till att president Saleh avgick. Hans efterträdare jagades på flykt av Iran-stödda rebeller. Rebellerna bekämpas med bombanfall av en sunnimuslimsk allians ledd av Saudiarabien. FN har flera gånger beskrivit kriget i Jemen som världens värsta humanitära kris.
Ända sedan de osmanska styrkorna drog sig tillbaka från Jemen efter första världskriget 1918, har Jemen präglats av politisk oro, kuppförsök och väpnade sammandrabbningar. Jemen var då uppdelat i två stater; Nordjemen och Sydjemen. Konflikt och våld ägde rum både inom nord och syd och mellan nord och syd. Under kalla kriget var Sydjemen anhängare till Sovjetunionen och Nordjemen till väst. Jemen som självständig stat bildades 1990. Det har varit ett projekt med stora svårigheter. Det finns en hel del turbulens inom den norra delen av landet, och det finns starka motsättningar mellan norr och söder. 1994 blev islamsk lag (sharia) inskriven som en del av grundlagen i Jemen.
Houthierna
I norr verkar en rörelse som ofta kallas Houthierna, uppkallad efter grundaren och den första ledaren Hussein al-Houthi. De kräver bland annat att befolkningen i norra Jemen får bättre representation i statens maktapparat. Houthierna har anknytning till en oppositionsgrupp vid namn Ansar Allah, och följer en riktning inom shia-islam som kallas zaidism. Zaidier utgör cirka en tredjedel av Jemens befolkning. Sedan 2004 har det varit strider mellan regeringsstyrkorna och houthi-rörelsen. Houthiernas krav var högre grad av självbestämmelse över sina områden i norr samt ett beskydd av zaidiernas religiösa och kulturella traditioner. De stred mot vad de ansåg vara ett ökande sunni-islamistiskt hot.
I de södra delarna är de inte heller så förtjusta i regimen som haft makten under en lång tid. Skälet är de ekonomiska och politiska förhållandena i landet. Majoriteten av oljeresurserna finns i södra Jemen men endast en liten del av oljeintäkterna kommer befolkningen i söder till godo. Sedan 2007 har oppositionen samlats i en rörelse som kallas Al-Hirak. Delar av denna grupp vill att de södra delarna av Jemen ska komma att bli en separat stat som ska heta Sydarabien.
De grundläggande drivkrafterna bakom våldsamma konflikter i Jemen har att göra med missnöje över fördelning av resurser och makt. Fattigdomen är hög i Jemen, även jämfört med andra länder i regionen. Över hälften av befolkningen lever under fattigdomsgränsen. Ostabilitet, ett svagt styre, korruption och dålig infrastruktur har försvårat utvecklingen i landet. Hög arbetslöshet och höga matpriser bidrar till missnöje och en önskan om förändring.
En annan faktor som bidrar till de våldsamma konflikterna är att Jemen är ett av de länder i världen som har störst vapentäthet. De flesta vuxna har tillgång till ett modernt handvapen och flera lokala grupper har även pansarfordon, luftvärnsraketer och artilleri. Ett annat internationellt orosmoment är att många terrororganisationer har tillhåll i Jemen och att landet har varit utsatt för flera terrorhandlingar.
Våren 2011 uppstod en rad protester i många arabiska länder, däribland Jemen. Den 27 januari 2011 samlades 16 000 demonstranter på gatorna i Jemens huvudstad Sanaa med ett krav om att president Ali Saleh Abdullah ska avgå. Saleh meddelade att han inte tänkte ge upp makten. Demonstrationerna fortsatte och efter en månad av protester öppnade säkerhetsstyrkor eld mot demonstranter i Sanaa.
Saleh förlorade till slut det stöd han hade. I november 2011 accepterade han att lämna över makten till sin efterföreträdare Abd-Rabbu Mansur Hadi och en koalitionsregering bildades.
Hösten 2014 tog Houthi-rörelsen kontroll över stora delar av Jemen, bland annat över huvudstaden Sanaa. I början av 2015 avvisade de utkastet till en ny grundlag som regeringen lagt fram som förslag och satte samtidigt presidenten och övrig statsmakt i husarrest.
Den 25 mars 2015 började Saudiarabien att bomba Houthi-mål i Jemen. Med 100 stridsflygplan och 150 000 soldater har Saudiarabien, tillsammans med Bahrain, Kuwait, Qatar och den Arabiska Arabemiraten, som mål att slå ner Houthierna. Den militära operationen framställs som ett svar på president Hadis vädjan om hjälp och får också ett erkänt stöd från Sudan, Marocko, Egypten och Pakistan. FN, EU, Iran och Ryssland har däremot kritiserat koalitionens inblandning i konflikten, delvis på grund av att bombningarna och blockaden leder till en förvärrad humanitär situation för civilbefolkningen i Jemen.
I mars 2017 riktar Amnesty International skarp kritik mot USA och Storbritannien som exporterar vapen till Saudiarabien, vapen som kan användas i striderna i Jemen. De två länderna har exporterat vapen för över fem miljarder dollar till Saudiarabien sedan 2015. Det är tio gånger mer än den humanitära hjälp de gett till Jemen under samma tid, enligt Amnesty.
Tre års krig
Flera organisationer har summerat läget efter drygt tre års krig. Mer än tre fjärdedelar av jemeniterna, fler än 22 miljoner, behöver någon form av humanitärt bistånd. 8,4 miljoner riskerar svält, bedömer FN-organisationen Ocha. Antalet dödsoffer sedan den saudiskt ledda alliansen drog i gång sina krigsinsatser i mars 2015 anges till närmare 10 000 av WHO. Fler än 2 000 av en miljon smittade i koleraepidemin har avlidit, enligt Internationella Rödakors-kommittén. FN:s barnfond Unicef lyfter fram att tre miljoner barn har fötts in i kriget.
UNHCR som beräknar att omkring två miljoner jemeniter lever som internflyktingar till följd av kriget.
FN har nyligen bjudit in den jemenitiska regeringen och de Iranstödda Huthirebellerna till Genève i september för samtal om en väg ut ur inbördeskriget. Ett första steg mot att återuppta de FN-stödda fredsförhandlingar som kollapsade 2016. Det är oklart huruvida Iran, Saudiarabien eller Förenade arabemiraten – som alla är inblandade i konflikten – kommer till Genève. Jemens regering säger sig ha måttliga förväntningar på samtalen.
Källa: Globalis, UPI, TT, ReliefWeb
