Hälften av invånarna i vikingatidens Sigtuna var invandrare. Det visar en omfattande studie av lämningar från sex olika begravningsplatser. –Något genetiskt svenskt finns inte, säger Anders Götherström, professor i molekylär arkeologi.
SVERIGE Vid det formella grundandet, cirka år 980, blev Sigtuna en av Sveriges första egentliga städer. Under vikingatiden blev det en av Europas viktigaste handelsplatser – men få känner kanske till att samhället därför också blev högst internationellt.
Den som ville göra någonting, arbeta sig upp inom kyrkan eller i politiken, var först tvungen att åka till Sigtuna. Det var som ett vikingatida skandinaviskt Shanghai eller London, säger Anders Götherström, professor i molekylär arkeologi vid Stockholms universitet.
Stor variation
Nu visar en ny studie som publiceras i den vetenskapliga tidsskriften Current Biology att så mycket som hälften av invånarna i Sigtuna i själva verket invandrat från andra platser.
Studien, som är den största i sitt slag som gjorts i Sverige, bygger på analyser av lämningar från 38 personer som levde och dog i staden mellan cirka år 900 och 1 100.
Resultaten visar på en stor variation i både genetisk sammansättning och ursprung, säger Götherström som är en av ledarna i det större ATLAS-projektet inom vilken studien är gjord.
"Inte unikt"
Många av lämningarna har kunnat härledas till Danmark, Norge och södra Sverige – men också längre bort som brittiska öarna, Ukraina, Litauen, norra Tyskland och andra delar av Centraleuropa.
– Folk rörde sig intensivt mellan populationshubbar som Riga, Kiev och Ribe.
På det sättet är dagens rörlighet inte unik, förklarar Götherström.
ATLAS-projektet syftar till att kartlägga genetiken i Nordeuropa – och en stor missuppfattning är att man ska hitta någonting som är isolerat ursvenskt.
– Svensken finns inte genetiskt, vi har plockat på oss delar från hela världen. Och ju mer genetik vi kartlägger, desto mer ser vi att människan rört på sig hela tiden.
Fakta: Studien i korthet
Bakom studien står forskare vid Stockholms universitet, Uppsala universitet, Middle Eastern Technical University i Turkiet, the British Geological Survey i Storbritannien och Curt-Engelhorn-Zentrum Archäometrie i Tyskland.
Studien, som publiceras i den vetenskapliga tidsskriften Current Biology, ingår i ATLAS-projektet som syftar till att kartlägga genetiken i Nordeuropa.
Lämningar från 38 personer som levde och dog i Sigtuna mellan cirka år 900 och år 1 100 har analyserats genom en kombination av metoder från osteologi och arkeologi, inklusive DNA-analys och analys av strontium i tänder (det grundämne vars isotop och halt i tänder varierar beroende på var individen befann sig i tidig ålder).
Sigtuna grundades formellt cirka år 980 och hade sin blomstringstid fram till 1 200-talet.
Källa: Genomic and Strontium Isotope Variation Reveal Immigration Patterns in a Viking Age Town, 2018
