Återblick: Fotbollskriget 1969
Alla krig sägs vara onödiga. Men ett krig utlöst till följd av några fotbollsmatcher, hur galet låter inte det? Fotbollskriget mellan El Salvador och Honduras 1969 fann visserligen sin katalysator i fotboll, men som med så mycket annat dolde kvalmatcherna till fotbolls-VM i Mexiko 1970 en långt mer komplex verklighet än så.
Under 1900-talet upplevde Centralamerika en stor befolkningstillväxt samtidigt som totalitära regimer tvingade invånare, särskilt på landsbygden, på flykt. I Honduras genomdrevs 1969 en omstridd jordreform som innebar att inflyttade salvadoraner blev av med sina marker. De drabbade återvände till El Salvador där regeringen gjorde sitt yttersta för att hålla dem kvar i Honduras. I det spända läget möttes länderna i två avgörande fotbollsmatcher till 1970 års fotbolls-VM i Mexiko.
Efter att Honduras besegrade El Salvador med 1–0 i den första matchen i huvudstaden Tegucigalpa skadades många salvadoraner som kommit för att stötta sitt landslag när de återvände hem. Till returmatchen var stämningen så upphetsad och politiskt brännhet att Honduras landslag fick militärtransport till arenan. Väl där inne var stämningen så hatisk att Honduras förbundskapten tackade gudarna för att de förlorade matchen med 3–0 när han pustade ut i pressen efteråt. Honduras tillresta supportrar behandlades inte lika varsamt och några dog och desto fler misshandlades. Kort därpå stängdes gränsen mellan länderna.
Bitter historia
Trots den stängda gränsen fortsatte salvadoraner att trakasseras och misshandlas i Honduras, detsamma gällde för honduraner bosatta i El Salvador. När El Salvador den 26 juni vann den avgörande kvalmatchen som spelades på neutral mark i Mexiko avbröt Honduras de diplomatiska förbindelserna med grannlandet, och en knapp månad senare, den 14 juli, förklarade El Salvador krig.
Kriget rasade i lite drygt fyra dygn och El Salvadors mål att överta Honduras och få tillgång till atlantkusten och dess enorma ekonomiska och politiska möjligheter och fördelar misslyckades. Att kriget i efterhand kallas ”Fotbollskriget” är enligt historiker aningen missvisande då länderna under lång tid dessförinnan varit oeniga om gränsdragningar och koloniala uppgörelser.
Den 18 juli övertalades El Salvador att dra tillbaka sina styrkor via ett vapenstillestånd initierat av De amerikanska staternas organisation (OAS). På 100 timmar hade dock 50 000 människor fördrivits från sina hem och marker, byar hade totalförstörts och särskilt Honduras ekonomi skadesköts av alla salvadoraner som fördrevs ur landet och många industrier miste sin arbetskraft. 1980 skrev länderna under ett officiellt fredsavtal och bjöd in internationella jurister att medla i den olösta gränstvisten.
Inrikespolitiska följder
I båda länder bidrog Fotbollskriget till den politiska instabilitet som följde under 1970- och 80-talet. I El Salvador rådde militärdiktatur mellan 1979 och 1982, tusentals mördades av den USA-stödda regimen medan Honduras inhyste paramilitära Contras-styrkor som finansierades och beväpnades av Ronald Reagans administration för att bryta ner sandinistrevolutionen i de båda ländernas granne Nicaragua.
”Centralamerika är den skådeplats i världen där USAs kalla kriget-politik spelas ut i sin allra farligaste form”, skrev latinamerikakännaren Susanne Jonas i en analys 1982.
Utdragen mardröm
År 2006 fick gränstvisten sin upplösning då Honduras dåvarande (och senare kuppavsatte) president Manuel Zelaya och El Salvadors dito Tony Saca träffades i gränsstaden El Poy för att underteckna dragningen av ländernas 375 kilometer långa gemensamma gräns.
– Det här är slutet på en utdragen mardröm som gjorde att vi inledde ett krig som gjorde att vi aldrig, varken som land eller region, fick chansen till stabilitet, sade Napoleon Campos, salvadoransk docent och expert på centralamerikanska relationer.
Allvarligt läge
USA:s åtstramade migrationspolitik och Mexikos alltmer laglösa situation gör emellertid läget allvarligt för centralamerikaner och utsatta minoriteter. På senare tid har både Honduras och Nicaragua upplevt storskaliga protester mot de sittande regeringarna medan den organiserade brottsligheten i såväl El Salvador som Guatemala förblir ett hot mot civilsamhället.
”USAs striktare immigrationskontroller och gränsövervakningar kommer att öka pressen på Mexiko att i sin tur strama åt sin egen kontroll”, skriver Allison Fedrika, analytiker vid Geopolitical Futures, och poängterar att USAs åtstramade invandringspolitik även stryper den tillfälliga skyddsstatusen som migranter från Centralamerika har åtnjutit.
”Och särskilt (migranter från) Honduras och El Salvador”, menar Fedrika.
Fakta: ”Fotbollskriget”
100 timmar. Så länge varade ”Fotbollskriget”.
20 procent av Honduras jordbrukare före kriget var salvadoraner. Kriget fördrev merparten.
2013 hotade El Salvador och Honduras med militära aktioner utmed Fonsecagolfen, en bukt utmed Stilla havet som angränsar till El Salvador, Honduras och Nicaragua. Försöket att utropa bukten till en ”fredszon” och på så sätt reda ut gränsdispyten och territorialgränserna har ännu inte rotts i land.
3 000 civila dödsfall tros ha varit det mänskliga priset för Fotbollskriget. Minst 300 000 salvadoraner fördrevs.
Summering Fotbollskriget pågick under 100 timmar (drygt fyra dygn) och kostade 300 soldater och minst 3 000 civila livet. Kriget var ett resultat av en mångårig gränstvist mellan de stridande parterna El Salvador och Honduras, och ett tragiskt exempel på när civila får betala priset för enskilda länders oförmåga att se efter sin egen befolkning.
