← Till Tidningen Global
Radar · Analys

Polariserat Colombia väljer ny president

Ricardo Mazalan/AP Photo/TT | Supportrar till Gustavo Petro hurrar när Petro lämnar vallokalen i Bogota under söndagen.

Ingen kandidat vann tillräckligt många röster för att säkra presidentskapet i den första omgången. Frontfigurerna blev två män – Iván Duque och Gustavo Petro – från två olika politiska kanter och tvära sätt att se på världen och Colombias väg ut ur post-krigstillstånd, ruralt våld och ökad fattigdom.

ANALYS: COLOMBIA | Duque säkrade nära 6,5 miljoner röster, motsvarande nära 40 procent, på en valkampanj som skjutit in sig på för colombianer känsliga ämnen som korruption och en konfrontativ inställning till den nu avväpnade gerillarörelsen Farc.

Fredsuppgörelsen mellan stat och gerilla 2016 är han inte ensam om att kritisera, det gör många andra konservativa makthavare i Colombia, såväl inom politiken som den ekonomiska sektorn. Bland annat för de facto att före detta gerillakombatanter på relativt kort tid har kunnat byta ut vandringskängor och gevär mot partibok och en kandidatur till politiska förtroendeuppdrag.

Petro, före detta borgmästare i huvudstaden Bogotá, lockade lite drygt 4 miljoner väljare, motsvarande en fjärdedel av rösterna. Att han på allvar skulle han en chans att utmana Duque i den andra valomgången är det ganska få bedömare som tror. Särskilt med tanke på att de högerorienterade väljarna förmodligen lär föredra att lägga sin röst på den konservativa Demokratiska alliansens kandidat framför Petro, tidigare gerillamedlem hos den sedan länge nedlagda M–19-gerillan och som gärna talar jämlikhet och mänskliga rättigheter i ett land där ingetdera varit synonymt med positiva nyheter de senaste decennierna.

Nedskärningar och privatiseringar

Att det i slutändan blir två Bogotábaserade män som gör upp om nyckeln till presidentpalatset i hjärtat staden i Anderna ligger i linje med landets samtida politiska historia. Fastän stora delar av Colombia är landsbygd och att majoriteten av landets ekonomiska frön skördas i rurala områden – som olja, kol, socker, guld och narkotika – dikteras villkoren för såväl den kort- som långsiktiga utvecklingen från huvudstaden.

Inget att höja några ögonbryn över, kanske, men det är däremot Colombias ojämlika utbildningsmönster som visade sig vara utmärkande under folkomröstningen om ett ja eller nej till fredsavtalet med Farc.

”Privatiseringen och nedskärningar av statliga institutioner skapade en utbildningsmodell där rätten till utbildning från den privata sektorn i stället utesluta många på grund av kostnader och låga kvoter”, skriver Gustavo Junca, ekonomiprofessor vid Universidad Nacional de Colombia i Bogotá, i UN Periódico Digital.

Ökad fattigdom

Enligt siffror från Colombias motsvarighet till SCB ökade fattigdomen under 2016 och särskilt oroväckande var att antalet colombianer som lever i extrem fattigdom räknas motsvara 8,5 procent av befolkningen.

Att ökningen var den största sedan 2002 och skedde samma år som fredsavtalet med Farc blev ett faktum är måhända en slump, men omskrivningen av det rurala Colombia där tusentals ex-gerillamedlemmar nu ska slussas in i det övriga samhället efter decennier – och många efter hela liv – utanför detsamma medför tuffa utmaningar.

Förutom att bättra stödja och skydda ursprungsfolks rättigheter uppmanar Amnesty Internationals Amerikakontor den colombianska staten att vidta åtgärder för att skydda MR-och miljöaktivister som alltjämt utsätts för våld, hot och död. Kontorets chef Erika Guevara-Rosas understryker att fredsavtalet 2016 ingalunda innebar slutpunkten för dödligt våld i landet – tvärtom var 2017 det dödligaste året på länge för MR-aktivister, med 121 dokumenterade dödsfall.

– De som riskerar sitt liv för att försvara miljön, mark och tillgång till jord befinner sig i särskilt skyddsbehov, säger hon i ett pressmeddelande.
Samtidigt som antalet miljöaktivister som dödas av illegala paramilitära styrkor, inflytelserika markägares privatmiliser eller trakasseras av landets polis och armé har Colombia erbjudits en plats i OECD – ”den rika världens interna klubb”, enligt Financial Times – vilket är en indikation på att fredsavtalet förväntas locka (eller locka tillbaka) till sig nytt utländskt kapital.

Nya gruvlagar

På sistone har ett antal nya lagar gjort det enklare för gruvindustrin att etablera sig. I departementet Santander i nordöstra Colombia prospekteras det i dalar längs med Andernas fötter och förhoppningen är att guld och andra mineraler ska påträffas i omfattande kvantiteter. Långt ifrån alla välkomnar dock den gryende gruvruschen.

Klart är ändå att tillvaron på landsbygden kommer att påverkas av utgången i den andra valomgången. Leonard Pinto, 27-årig gatuförsäljare och slöjdare, tror att Petro skulle se på den colombianska landsbygden med andra glasögon, tvärt emot det ”storjordbruksperspektiv” och den våldsspiral som dominerat det rurala Colombia de senaste årtiondena.

– Det är som om folk på landsbygden har glömt att fred byggs genom att odla majs i stället för att avfyra kulor och utvinna olja, säger Leonardo Pinto till Syre.