Valet i Östtimor satte punkt för några intensiva månader av oljeförhandlingar med Australien och ett upplöst parlament. Men fastän Australien och Östtimor äntligen kommit överens om havsgränserna ovanför några av planetens mest lukrativa oljefält varnar utomstående för att Östtimor knutit sin ekonomi alldeles för hårt kring det svarta guldet.
Östtimor När nästan samtliga röster var färdigräknade stod det klart att Östtimors opposition, en politisk allians bland annat ledd av självständighetshjälten Xanana Gusmão, var parlamentsvalets stora vinnare den 12 maj. Av landets unga befolkning på drygt en miljon invånare var 700 000 registrerade och få oroligheter rapporterades in under valdagen i Asiens yngsta nation som sedan självständigheten från Portugal 1975 och fullständig frihet från indonesisk ockupation 2002 emellertid upplevt mer blodsspill än de flesta.
Upplöst parlament
Men efter ett dött lopp under förra årets parlamentsval upplöste president Francisco Guterres parlamentet och utlyste nyval för att tvinga fram en tydligare mandatfördelning. Gusmão ledde landet i egenskap av premiärminister mellan 2007 och 2015 och ser i egenskap av den viktigaste spelaren för Allians för förändring och framsteg (CNRT–PLP–KHUNTO) ut att bli en kugge i Östtimors politiska liv även under de kommande åren.
Alliansen har säkrat 49 procent av rösterna, vilket innebär 34 av 65 stolar i parlamentet och egen majoritet.
– Valet innebär slutet på dödläget, sa Xanana Gusmão till reportrar utanför en vallokal i huvudstaden Dili.
Historiskt oljeavtal
Valet ägde rum i skuggan av en historisk uppgörelse med Australien gällande Timorsjöns rikliga olje- och gasreserver, ett område som fått namnet ”Greater Sunrise”. Naturresurserna blev kända under 1970-talet och var såväl under Portugals kolonialvälde som under Indonesiens ockupation fram till 1999 föremål för västerländska intressen och orättvisa förhandlingslägen.
– Att ett avtal när det gäller de marina territorialgränserna nu kommit till stånd är därför en seger för diplomatin och innebär en upprättelse för det timoresiska folket, säger Tom Clarke, talesperson för den australiska organisationen Timor Sea Justice Campaign, till Syre.
Och framför allt bestämmer avtalet vilka mineralfält som tillhör vilket land även om detaljdiskussioner väntas fortsätta mellan länderna eftersom det återstår att bestämma vart gasen ska transporteras – till Darwin i Australien eller till Östtimor. Ett beslut med stora intäkter och åtråvärda arbetstillfällen i potten. Australiens agerande i Östtimor i samband med Indonesiens ockupation och illegala annektering av olje- och gasfält i Timorsjön går heller inte att sudda ut bara för att en gränsöverenskommelse har slutits, menar Tom Clarke.
– Självklart hade avtalet kunnat vara bättre, men det innebär ändå en stor förbättring från tidigare, miserabla överenskommelser. Och det ska också sägas att banden mellan de australiska och timoresiska folken har stärkts under våra år av kampanjande för att få till ett avtal, säger han.
Oljefond i tider av fallande oljepriser
Östtimor har i likhet med Norge investerat stora summor av sina olje- och gasintäkter till en fond. De senaste årens fallande och osäkra oljepriser har emellertid tvingat landet att omvärdera sina långsiktiga tillgångar. Något som Rebecca Strating, undervisare i politik vid La Trobe University i Melbourne, befarar kommer att stå Östtimor dyrt i längden.
– Landets strävan efter självständighet kan faktiskt ha lagt grunden till ett statsförfall, säger Strating till SBS News.
Siffror från bland annat East Asia Forum ger henne rätt: olja från Bayu–Undan-fältet väntas vara uttömt år 2022 och därefter oförmögen att förse ett av världens fattigaste länders statskista med fler mynt. Jakten på ekonomiska alternativ bör alltså redan vara i full gång, skriver Dow Jones i en analys, men sedan FNs slutliga utträde ur Östtimor den 31 december 2012 har nära 90 procent av landets BNP förblivit oljeintäkter.
– Det finns indikationer på att Östtimor är drabbade av en ”resursförbannelse”, säger Rebecca Strating.
