Att ha en så kallad bucket list, en mental lista för saker vi vill hinna med under vår stund på jorden, är vanligt. Uttrycket kommer från engelskans ”kick the bucket” – att sparka undan hinken – en omskrivning för att dö. Det är en rolig tankelek att ägna sig åt bland vänner och ett kul samtalsämne med en okänd bordsgranne på festen. Men är det ett bra förhållningssätt? Kan det skapa ångest och ett missnöje över vardagen?

– Jag tror absolut att det kan vara bra med tydliga mål. Det kan fungera som en inspiration och hjälpa en att fokusera, säger Fredrik Sandin, legitimerad psykolog och vd på psykologiföretaget Ahum.

Nyttigt med målbilder

Han arbetar mycket med positiv psykologi, där man koncentrerar sig på vad som skapar välbefinnande i livet. Han möter många idrottare och företagsledare i sitt arbete.

– Bland dem är det vanligt med högt uppsatta mål. Ibland är de nästan orealistiska, som att vinna ett OS-guld eller bli ekonomiskt oberoende.
Att sikta så högt kan vara knepigt. Risken att misslyckas är stor och det kan bli knäckande att aldrig uppnå sin dröm.

– Samtidigt måste man sätta mål för att lyckas. Men det är klokt att även jobba med delmål för att få tillfredsställelse på vägen. Vi människor har ett stort behov av att känna att vi bemästrar saker, säger Fredrik Sandin.

Att ha nära relationer hamnar högst upp när människor listar vad som gör dem lyckliga, enligt Fredrik Sandin. Och han understryker att det är klokt att lägga tyngdpunkten på meningsfulla saker. Att listan inte fylls av ytliga statusmarkörer som mest handlar om att imponera på andra, snarare än det som ger tillfredsställelse på sikt och syftar till personlig utveckling.

– Forskningen visar att de som tycker sig ha meningsfulla liv oftare har mål som involverar att göra nytta för andra människor eller samhället i stället för att bara uppnå personlig vinning.

En balans mellan lättsamma grejer och allvarligare livsmål är att föredra.

Sporrande

En som har flera listor är resebloggaren och fotografen Alex Waltner.

– För mig fungerar det bra. Jag gjorde min första bucket list för ungefär fem år sedan i samband med att jag började resa mera. Det började som en sammanställning över länder och platser jag ville besöka, säger han.

Den fungerade både som en minnesanteckning och som motivation. Det var lite skoj att bocka av grejer.

– Men det får inte bli huvudsyftet. Att man är närvarande och tar in det som händer och de människor man träffar är det viktigaste. Inte att stressa till olika ställen bara för att ”ha gjort det”.

– Jag gillar att testa olika maträtter eller lokala sedvänjor. Att skriva upp dem på listan fördjupar upplevelsen samtidigt som det i vissa fall blir något att minnas.

Som den gången i Vietnam när Alex och hans sällskap trodde att de beställde kycklingsallad på en restaurang men till sin förvåning – och fasa – fick en rejäl portion med kycklingfötter serverad.

– Men då kunde man ju bocka av det från listan, skrattar Alex.

Ingen tävling

Hans listor är offentliga och han skriver om dem på sin blogg Swedish nomad. Det största målet är att besöka alla kontinenter.

– Jag har Sydamerika, Oceanien och Antarktis kvar.

I dagarna lämnar han Cypern för att bege sig till Bukarest i Rumänien, ett av de sista länderna i Europa som han inte har varit i.

– Att lära mig flytande spanska står också högt uppe på min lista. Just nu kan jag konversera hyfsat, så det är inte ett orimligt mål.