Ökad trygghet och ekonomiska fördelar för både odlare och konsument, utnyttjande av överblivna ytor och ett mer naturnära förhållningssätt. Fördelarna är många med andelsjordbruk, något som allt snabbare sprider sig i Sverige.

Cirka 0,6 hektar. Sasha Faminoffs jordbruk i Bergum utanför Göteborg är inte större än så. I ett samhällssystem där gårdarna ständigt har gått mot allt större enheter för att överleva den tuffa konkurrensen börjar nu de småskaliga, närproducerade jordbruken att växa fram. Andelsjordbruket är ett sätt att finansiera det hela på och som innebär såväl en trygghet och bättre betalt för odlaren som mer ekonomiska produkter med ett högt mervärde för konsumenten.

Sasha Faminoff kom till Sverige i vintras för att bo ihop med sin svenske sambo. Tack vare goda förberedelser har hon redan den första säsongen kunnat starta upp ett andelsjordbruk där 20 medlemmar som betalat i förskott får en del av skörden varje vecka, lagom stor för att täcka in deras behov av grönsaker.

I Kanada som hon kommer ifrån är det betydligt vanligare med andelsjordbruk eller Community supported agriculture, CSA, som det heter där och i USA.

– Det har funnits länge. Det finns mycket stolthet i jordbruket och det mindre familjejordbruket är en högt respekterad institution i USA. Det spiller över på Kanada också, säger Sasha.

Hon har själv jobbat på tre gårdar med CSA och vet att det fungerar.

– Därför kände jag mig inte orolig för att starta upp även i Sverige, säger hon.

– Det var verkligen lätt att hitta medlemmar. Det var ett stort intresse från början och det spred sig både ryktesvägen och genom Facebook.

Ett par medlemmar fick hon genom ett inslag som lokalradion gjorde, och denna torsdag har hon också uppmärksammats av nationell tv med ett nyhetsteam som följt henne både på gården och därefter när hon delar ut veckans skörd till medlemmarna.

– Det verkar helt enkelt ligga i tiden just nu. Det har varit en galen dag i dag! säger Sasha.

Förbokade grönsaker

På det lilla torget längs Magasinsgatan i centrala Göteborg står hon varje torsdag med uppradade lådor av färska grönsaker. Under två och en halv timma får medlemmarna komma förbi och hämta upp sin ranson av pinfärska morötter, rödbetor, tomater, paprikor och inte minst de fantastiskt doftande basilikabladen av större modell. Då och då kommer nyfikna förbipasserande och frågar vad hon gör och säljer. Då brukar Sasha svara att grönsakerna redan är sålda. För medlemmarna betalade sin del redan innan säsongen startade. På så sätt delar de risken med odlaren, samtidigt som svinnet minskar då medlemmarna varje vecka tar emot den skörd som odlats fram.

Ylva Paulsson och hennes familj är en av kunderna. De åt mycket grönt redan innan, men hon tycker att det finns ett stort mervärde med detta koncept.

– De sista lådorna har varit fantastiska, verkligen. Och det är bra att man aktivt får leta efter recept som man kan använda dem i. Man tvingas laga mat efter säsong också, säger hon.

Miljön, hälsan och det lyxiga med att få pinfärska grönsaker odlade ekologiskt är några anledningar för medlemmarna att vara med.

– Det är självklart att det är mycket bättre för miljön att det är ekologiskt och så, men för mig är prio ett smaken. Det är en helt annan sak än det som man hittar i butiken. Det är jättestor skillnad tycker jag, säger Jonna Gisov som också hon har en andel.

Våga ta steget

Att ha 20 medlemmar tycker Sasha Faminoff är perfekt så här i uppstartsfasen, men hon siktar på att utöka.

– Det är bra just nu, för att kunna hinna med allt, men jag vill absolut ha fler. Det är inte tillräckligt många för att kunna försörja sig på det.

I västra Götaland har länsstyrelsen och Studiefrämjandet startat ett projekt för att stötta de som vill starta andelsjordbruk. Drivande är Lina Morin (tidigare Wejdmark) och Sara Danielsson som sedan tidigare är personligt engagerade i frågan. De har gett råd och tips kring vilka startstöd man kan söka, hur man kan tänka kring finansiering, andelar och mängd och hur man kan tänka för att ta betalt för ett mervärde.

– Det är flera som sagt att de vågat ta steget tack vare vårt projekt, säger Sara Danielsson, Studiefrämjandet.

Lina Morin på länsstyrelsen har själv jobbat på en CSA-gård i USA. Som svensk jobbsökande  mitt i pågående finanskris år 2008 hittade hon inget ”riktigt” jobb, men dock en volontärplats på en gård utanför Boston. Hon märkte att hon spenderade alltmer tid på gården.

– Jag blev väldigt väl bemött och det blev till sist som ett jobb, fast jag blev betald i mat istället. Så jag har med mig en väldigt positiv bild. Men man måste ju omarbeta konceptet till svenska förhållanden, säger hon.

Som hon ser det finns det i dag 20 uttalade andelsjordbruk i Sverige. Att konceptet inte hunnit utvecklas på samma sätt som i USA, Kanada och andra europeiska länder tror hon delvis har att göra med hur vi är som svenskar.

– I Sverige är vi lite väluppfostrade och vågar inte sälja något som man ännu inte har. Man vill helst visa upp produkten först och inte ta betalt för intentionen. Man vill inte riktigt stå för riskdelningen och sätta kunderna i den sitsen. Men detta borde inte vara något problem om 10–15 år. I USA är det inget problem. Där är alla införstådda med att de köper ett koncept. Och affärsmässigt är det ju inget konstigt att sälja i förväg, säger hon.

Ökningen går snabbt nu. År 2009 fanns det ett uttalat andelsjordbruk i Sverige.

– Det betyder en tjugodubbling på sju år. Dessutom har det hänt mycket bara det senaste året, säger Lina Morin.

Yngre som satsar nytt

Men det är inte de stora etablerade bönderna som går över till denna typ av småskaligt jordbruk. Det är snarare en trend bland nya odlare som vill tillbaka till den lilla gården och det småskaliga formatet, vilket också leder till att de kan använda andra typer av marker som blivit övergivna av olika anledningar.

– Det är lite ”back to basics”. Det är framför allt yngre människor som inte vill odla monokulturer, säger Lina Morin.

Att odla utan gifter och konstgödsel är i stort sett en nödvändig del om du vill kunna sälja till kunder på detta sätt, menar  hon. Men samtidigt är det många som inte har en certifiering och därför inte får kalla sig ekologiska.

– En del tycker att de är sin egen certifiering. Och att ha en certifiering fyller ju en funktion när du inte längre har en relation till kunden, för alla vill ju veta hur varan blivit producerad. Det är ett behov vi har, tror jag. Men som rådgivare kan jag också tycka att certifiering är ett bra sätt att hålla koll på sig själv, säger Lina Morin.

Självplock tomater

Michael Rokvist har sysslat med odling på olika sätt i uppemot 30 år. Han kallar odlingen för naturenlig eftersom den inte är certifierad.

– Men ingen som känner mig skulle nog föreställa sig att jag springer omkring med en giftspruta, säger han.

På hans odling Arvidstorp i Trollhättan växer blommor, örter och grönsaker om vartannat i vad som först ser ut som en slump. Men det är en organiserad slump. Squash, pumpa, kål, blomkrasse, kålrabbi och en massa örtväxter. Allt har planterats för att de växer bra tillsammans och gynnar varandra, samtidigt som vissa kombinationer har undvikits.

Det han strävar efter är permakultur, att odla utifrån ett holistiskt perspektiv med kretsloppstänkande.

– Helst ska det ju inte finnas något ekologiskt fotspår utanför det område man är på, säger han.

Social hållbarhet

Detta är första säsongen som han provar på att även ha ett mindre andelsjordbruk kopplat till odlingen. På ett hektar som han arrenderar av en ekologisk lantbrukare utanför Trollhättan producerar han grönsaker till ett dussintal medlemmar samt ett hotell som riktar in sig på lokalproducerad, högkvalitativ mat. Men han tar också emot kunder direkt på odlingen Arvidstorp som ligger strax utanför Trollhättans centrum. I växthuset som är fullt av olika tomatsorter från golv till tak får kunderna gå och själva plocka vad de vill ha.

– Bara att få komma in i växthuset är fantastiskt. Och sedan är det ju en bra näringskälla för kroppen också, säger Kenneth Jonsson som håller på att plocka till sig en påse med blandade sorter.

Maria Nilsson är inne på samma hälsospår.

– Jag vill inte stoppa i mig en massa elände utan göra något snällt mot kroppen och även naturen, säger hon.

Även den sociala hållbarheten är viktig för Michael Rokvist. Omkring 14 personer jobbar eller praktiserar i dag på odlingen och i samtliga fall började det som arbetsmarknadsprojekt. En av de fyra som arbetar heltid är Jonny Backlund. I den ekologiska odlingen har han hittat sitt kall, och det har också fått honom att må bättre.

– Jag hade kronisk migrän i 15 år. Nu har jag inte ätit en enda värktablett på två år, säger han.

Självförsörjning

Det är inte direkt ekonomiskt lönsamt att odla på detta sätt. Michael Rokvist är numera pensionär, men fortsätter på ideell basis.

– Men allt går inte att mäta i pengar, säger han.

Att han brinner för det han gör är ingen hemlighet. Han ger tips till höger och vänster om hur man kan bekämpa ohyra och gödsla på ett naturligt sätt. Och han har redan börjat tänka på nästa stora projekt. Vad krävs för att göra Trollhättan självförsörjande på frukt, bär, potatis och grönsaker?

– Jag har räknat på det och utgått från statistiken per capita och år. 200 kilo per år och person gånger 55 000 blir 11 000 ton. Om man i snitt odlar 20 ton per hektar skulle det krävas 500–600 hektar och det går ju att greppa! Om tio av de stora lantbrukarna i området gjorde en omställning på 50 hektar av sin mark så skulle vi vara framme!

Och han ser en rad fördelar med ett sådant scenario.

– Staden skulle bli betydligt mindre sårbar, det skulle öka folkhälsan och som grädde på moset skulle det innebära fler jobb: 2–3 personer per hektar. Enkla jobb som kan fungera som arbetsmarknadsprojekt. I min värld finns det ingen arbetslöshet, säger Michael Rokvist.

Och tanken är kanske inte så långt från verkligheten. Nyligen blev Sollefteå kommun första kommun i Sverige med att gå in som andelsägare i ett jordbruk. Motiveringen från kommunens kostchef Jonny Olsson är tydlig.

– På det här sättet säkerställer vi inte bara att vi får en ökad andel närproducerat i köken utan stärker också den lokala jordbruksnäringen.