Är du den i en parrelation som får påminna om födelsedagar, hålla svärfar på gott humör under familjemiddagen och bekräfta din partner utan att känna att du får lika mycket tillbaka? Då är du med största sannolikhet en kvinna som lever med en man, och vad du ägnar dig åt kan kallas emotionellt arbete.

– Vi pratade om någonting som kändes jobbigt i flera olika sorts relationer, och där den gemensamma nämnaren var att vi kände oss utmattade i våra relationer till män i vår omgivning. Andra kvinnor upplevde samma sak. Då kände vi att det här måste berättas, säger Sara Hallonsten från Enskede, ena halvan av det nystartade förlaget Systerkonspirationen.

Startade förlag

En gemensam passion för litteratur och feminism fick henne och Vårbergsbon Agnes Ahlsén att ta steget in i förlagsbranschen. Deras första utgivning, antologin Vem bryr sig? är en samling berättelser om kvinnors känslomässiga arbete, eller kärleksarbete. Något som utförs i relation till en partner, pappa, bror eller killkompis. I praktiken kan det upplevas som en skavande känsla. Trots att fenomenet beskrevs i en uppmärksammad avhandling av sociologen Carin Holmberg redan för 25 år sedan har begreppet inte blivit etablerat i det allmänna samtalet, menar Systerkonspirationen.

När idén tagit form efterlyste de bidrag som beskrev upplevelsen av det svårinringade känslomässiga arbetet. Resultatet kom in i form av allt från noveller till sms-konversationer och serier. Agnes Ahlsén överraskades av hur hon kunde känna igen sig vartenda i exempel.

– Att varje bidrag kändes så självklart, det var nog det största för mig, säger hon.

– Det överraskande var väl att folk så gärna ville berätta. Vi hade hoppats på det, men ett nystartat feministiskt förlag som ingen vet vad det är, att folk vågade dela med sig av personliga upplevelser, säger Sara Hallonsten.

Hon tror att folk har längtat efter någonting som sätter ord på en olustig, ständigt närvarande känsla, och att det handlar om något bortom individen.

– Det är inte jag som misslyckas konstant, hur mycket arbete jag än lägger ned. Det går inte att förklara för någon annan varför det här skulle vara jobbigt eftersom det inte räknas som ett arbete. Genom att säga att det här är ett arbete tror jag många får bekräftelse i att de gör mycket mer än som räknas eller syns.

Skevhet i relationen

Identifieras inte den strukturella aspekten riskerar beteenden att istället ses som en personlighet eller identitet. Någon kanske är omhändertagande, omtänksam, frågvis och nyfiken, medan motparten är disträ eller spontan. Förutom att det skapar en skevhet i relationen mellan två personer får det också verkningar i hela samhället, menar redaktörerna.

– Vem det är som får kraft och självförtroende att göra en massa grejer? Var kommer alla Filip & Fredrikar ifrån? De har förmodligen hela sitt liv fått frågor och uppskattning och bekräftelse i att vara ”sköna, härliga snubbar”. Det vore ju jättebra om människor ur en massa fler grupper kunde känna att de hade den självklara platsen i det offentliga rummet, säger Agnes Ahlsén.

Subjektiv bevisföring

Det handlar också om att känslor är något som ska tas på allvar, och inte viftas bort. Men kan det bli för mycket känslor?

– Farligt att ställa den frågan till oss! utbrister Agnes, och Sara fyller i:

– Vi älskar känslor!

Agnes fortsätter:

– Det är klart att vi inte kan basera alla viktiga samhällsbeslut på känslor, och det är ju heller inte så att vi hävdar att det finns någon kollektiv, samstämmig kvinnokänsla. Men vi tycker att känslor ska få räknas som ett giltigt faktaunderlag i den här debatten. Subjektiv bevisföring är viktig, och det här är ett ämne som är svårt att mäta på något annat sätt.

Problemet tycks framför allt förekomma i heterorelationer, åtminstone är det sådana berättelser som förlaget fått inskickade.

– Vi upplever att det är ett problem framför allt i relationer till män, säger Agnes Ahlsén.

– Det är det folk har velat berätta om, och också kunnat berätta om. Vi har hört många fler historier om pappor till exempel, men det är kanske lättare att outa en ex-pojkvän, än en pappa som man måste fortsätta ha en relation med, säger Sara Hallonsten.

Viktigt att prata om det

Finns det då något hopp om förändring, och hur? Att reflektera över vem som tar ansvar för att sociala relationer ska fungera är en början, enligt redaktörerna.

– Ofta blir man bekräftad som omhändertagare och då fortsätter man med det, säger Agnes Ahlsén.

– Det är inte en orimlig sak att inte bara vara älskad, utan också få känna sig älskad, påpekar Sara Hallonsten.

Viktigast är att fortsätta prata om det, tror Systerkonspirationen, som ser boken som ett enda långt samtal om känslomässigt arbete.

– Genom att erkänna varandras känslor och arbete kommer förhoppningsvis män att förstå det osynliga arbete som utförs hela tiden, och börja göra det själva, säger Sara Hallonsten.

Agnes Ahlsén framhåller styrkan i igenkänning:

– När man känner igen sig i en större struktur kan man förstå varför det ser ut som det gör – och ta sig vidare till en situation som man hellre vill vara i.

Läs ett utdrag ur antologin Vem bryr sig – En antologi om känslomässigt arbete: ”Det blir bäst så” av Anna Andersson.