Vad vi äter, hur vi bor och reser påverkar det lokala samhället och den globala byn i stort. Naturvårdsverket publicerade 2015 en rapport som vävde samman våra val när det gäller kost, kläder och energi med växthusutsläpp i andra delar av världen.

– Vår konsumtion har ökat, och en allt större del av det vi konsumerar tillgodoses numera av ökad import. En tydlig trend är att andelen av våra utsläpp som sker i andra länder har ökat från strax under hälften 1993 till nära två tredjedelar 2012 av de totala utsläppen från konsumtion, sa Hanna Brolinson, klimathandläggare på Naturvårdsverket, i samband med att rapporten publicerades.

Från mat till flyg

I DN Kultur (17/1) satte Sofia Ulver, docent och forskare i konsumtionskultur vid Lunds universitet, fingret på den svenska medelklassens tudelade inställning till klimathotet, med primärt fokus på vårt flygresande. Ulver belyser även den moderna konsumtionskulturen i sig, där nya konfliktområden ständigt blir måltavlor för såväl debattörer som marknadsintressen:

”Konsumtionskulturens diskurser ockuperar ständigt nya domäner: musiken, resan, sporten, kroppen, hälsan, hemmet, köket, maten. Och i förfiningen av dessa nyanträdda territorier lever vi ut samtidens dygder. Hur snarlikt är det inte när den experimentelle och äventyrlige upptäcktsresenären talar om sina vandringar i inre Mongoliet och när den närodlande foodien lägger ut orden om sina balkongprunkande saltgurkor?” skriver Sofia Ulver.

Privatkonsumtion

Varje svensk invånare släpper i genomsnitt ut åtta ton koldioxid genom sin privata konsumtion och använder hundra gånger fler kemikalier än vi gjorde i mitten på 1900-talet.

Behovet av globala åtgärder för att bekämpa klimathotet har gjort oss mer medvetna om överkonsumtion och överproduktion och ifrågasatt vår överdrivna tilltro till ständig tillväxt. Men med åren har även en helt ny marknad vuxit fram och vars ledord är just ”medvetenhet”, ”hållbarhet” och ”medveten konsumtion”. Organisationer och föreläsare erbjuder sina erfarenheter och kunskaper för att vägleda organisationer, företag och privatpersoner till en mer hållbar livsstil och en mer klimatsmart vardag. Att påtala miljömedvetenhet och redovisa sina åtaganden rörande exempelvis Fair trade har blivit kutym för stora svenska företag inom vitt skilda näringar som till exempel kläder och mat.

Forskningsvärlden har inte varit sena med att följa efter. Sommaren 2017 påbörjade Kungliga tekniska högskolan ett forskningsprogram om hållbar konsumtion, där lärosätet i Stockholm hoppas bli ett nav för nya insikter om privatkonsumtionens utmaningar och smarta lösningar.

– Genom det här programmet hoppas vi kunna bidra till den akademiska frontlinjen såväl som till praktisk omställning, säger Karin Bradley, programchef och universitetslektor på KTH.

KTH:s forskningssatsning löper i linje med FN:s 17 utvecklingsmål från 2015, där särskilt konsumtions- och produktionsmönster framhålls som viktiga komponenter för moderna och långsiktiga ekonomier.

De dagliga valen

Men trots incitament från toppen och en allt mer samstämmig forskning om brådskan att minska våra avtryck är det många som känner sig vilsna vid dagens alla vägskäl.

Kollektivtrafik eller bil? Eller varför inte cykel? Ekologisk banan från Honduras eller ett närproducerat äpple? En nyproducerad ekologisk t-shirt från Indien eller en återanvänd tröja från en secondhandbutik? Alla val kan stjälpa lika väl som hjälpa och den enskilde känner sig maktlös inför bristen på val som löser alla problem på en och samma gång.

Hållbarhetsexperten och författaren Jessica Cederberg Wodmar väljer att se fördelarna med alla tillgängliga val – de är ett kvitto på att varken världen eller frågan om hållbar konsumtion är svart eller vit, menar hon.

– Valen är många och däri ligger både utmaningen och spänningen. Det finns hur många som helst. Det är jobbigt att välja hela tiden, men det är då vi ska påminna oss själva att det är bättre än ingenting alls. Och det positiva är att vi alla kan bidra, säger Jessica Cederberg Wodmar.

Men trots att företag, regeringar och privatpersoner lyfter miljöfrågan och välkomnar hållbarhetsdebatten får negativa nyheter alltjämt större genomslag än de positiva. Ett slags medial dialektik som ibland ger intrycket av att all möda varit förgäves eftersom det ändå är så långt kvar innan vi når toppen.

Jessica Cederberg Wodmar menar att vi redan har kommit en bra bit på väg och gör bäst i att påminna oss om den saken.

– Vi behöver ju inte uppfinna hjulet på nytt varje gång, säger hon och pekar på behovet av större lösningar som inte lämnar individen åt sitt eget öde. Politiken och storföretagen, de med makt, måste gå först.

Och fastän Jessica Cederberg Wodmar menar att det inte finns en lösning på alla problem är det möjligt att balansera helheten mot ett och samma mål: en hållbar framtid.

– Vi måste se hur fördelningen ser ut i stort och förstå att vi har råd att betala priset för en hållbar och ansvarsfull livsstil. Det gör vi inte i dag, vi behöver betala tillbaka mer och investera mer i framtiden. Frågan vi måste ställa oss själva och våra beslutsfattare är hur vi bäst gör det, säger hon.

Globala fakturor

Konsumtion som den snabba vägen till lycka diskuteras ideligen, liksom eventuella baktankar med gåvoekonomin som omgärdar återkommande välgörenhets- och insamlingsgalor. Den slovenske filosofen och författaren Slavoj Žižek har liknat välgörenhet med ”en human mask som döljer den ekonomiska exploateringens ansikte”.

Sant eller inte står det klart att lokal konsumtion ger globala ringar på vattnet, såväl bra som mindre bra. Till den senare kategorien hör den tyska organisationen Unfairtobaccos larm om problem med barnarbete och hantering av giftiga kemikalier i samband med indonesiska tobaksplantager; tobak som sedan hamnar i cigarretter som bland annat säljs i svenska butiker.

– Bara med egna kontrakterade odlare som får rimligt betalt och kontrolleras kan garantier ges. Allt annat är ett PR-trick, berättar Sonja von Eichborn från Unfairtobacco för Sveriges Radio.

Ett exempel på ett dilemma som rökare ställs inför och när lokalt och globalt är två sidor av samma mynt. I den andra vågskålen finns otaliga exempel på branscher som vädrat ut och gett konsumenten så klar information som möjligt om sina inköps sociala och ekologiska avtryck.

Och nu tycks en tredje vågskål ha ställts fram för den som vill sitta still i båten en stund. För den som tänker att konsumtion i sig inte är förenligt med hållbarhet och rättvisa, att konsumismen i sig är det främsta hindret i vår strävan efter en hållbar värld.

Ett shoppingfritt år

I december 2017 publicerade författaren Ann Patchett ett reportage i New York Times om sitt shoppingfria år. Det hade sina utmaningar, vittnar hon om, men inte främst när det gällde henne själv personligen, utan andra – gick det exempelvis att dyka upp utan en present på bröllop eller födelsedagsfester? En väninna berättade att hennes present kunde vara att erbjuda sin egen tid till andra, som barnvakt eller att städa någons hem.

”’Det’, berättade hon för mig, ’visade sig vara det svåraste. Tiden är så värdefull’” skriver Ann Patchett och återger hur hon en dag exempelvis upptäckte att läppceratet var slut, hur hon övervägde att bryta löftet till sig själv och köpa en ny burk bara för att öppna den nedersta byrålådan och finna fem andra, redan öppnade och bortglömda diton.

Ät upp och återvinn!

En intressant fråga som Ann Patchett och andra årsshoppingfria individer väcker är vad som skulle hända med det marknadsekonomiska systemet, utelämnat och beroende av tillväxt och konsumtion, om fenomenet skulle sprida sig och växa sig riktigt stort. Skulle det ge naturen en hjälpande hand att kunna återhämta sig till följd av den minskande efterfrågan på allt från nya jackor till skönhetsprodukter? Skulle människor bli lyckligare eller olyckligare? Mer eller mindre lugna och harmoniska? Kanske är det först då vi lär oss innebörden av konsumtion och dess egentliga inverkan på våra liv?

Jessica Cederberg Wodmar tror att konsumtion kan bidra till en bättre värld, förutsatt att konsumenter agerar hållbart och rättvisetänkt. Medvetet. Konsumtion, menar hon, är inte grundproblemet, det är snarare vad vi konsumerar.

– Jag tror att vi kan fortsätta konsumera, men inte mer skit. Och det kommer vi inte att vilja, vi kommer till ett skede då vi får nog. Vi är extremt bortskämda, har ett enormt utbud och extremt mycket pengar. Det handlar om att förstå att vi har nog med resurser, men vi måste tänka på att omfördela och nyttja dem bättre, säger hon.

Fotnot: Läs även: Göteborgs utsläppsmål svårt att nå