Utvecklingsländernas utlandsskulder ökade med 5,5 procent till rekordhöga 9 400 miljarder dollar under 2025. De fattigaste länderna betalar dessutom den högsta räntan sedan 1989 på nya lån från banker och andra privata långivare, enligt Världsbanken.
Världsbanken presenterade på torsdagen sin nya rapport International Debt Report 2026. Enligt rapporten har utvecklingsländernas skulder till utlandet aldrig varit så stora som nu.
Rapporten omfattar låg- och medelinkomstländer i bland annat Afrika, Asien och Latinamerika. Hit räknas såväl stora ekonomier som Brasilien och Indien som betydligt fattigare länder, exempelvis Malawi, Uganda och Moçambique. Utlandsskulden är de lån som stater och företag i ett land har hos långivare i andra länder.
Dyrast för de fattigaste
Särskilt utsatta är de länder som kan få förmånliga lån genom Världsbankens utvecklingsfond IDA, alltså lån med låg eller ingen ränta och lång återbetalningstid. Gruppen omfattar både lägre medelinkomstländer som Kenya, Bangladesh och Zambia och några av världens allra fattigaste länder, däribland Burundi och Malawi.
Denna grupps utlandsskulder ökade med 8,1 procent till 1 300 miljarder dollar under 2025. Samtidigt blev lånen dyrare. Länderna betalade i genomsnitt 8,2 procent i ränta på nya lån från privata långivare, som banker och investerare som köper obligationer. Det var den högsta nivån sedan 1989. För nya internationella obligationer – lån som staten tar genom att sälja värdepapper till investerare – var räntan ännu högre, 9,4 procent. Lån från officiella långivare, som Världsbanken och andra stater, kostade däremot i genomsnitt 2,7 procent, enligt rapporten (s. 27 och 41).
Världsbanken delar in länder och territorier i fyra grupper efter bruttonationalinkomst (BNI) per invånare, ett mått på landets samlade inkomster: låginkomstländer, lägre medelinkomstländer, övre medelinkomstländer och höginkomstländer. I ett låginkomstland är BNI lägre än 1 175 dollar per invånare och år. Indelningen från 2026 omfattar 25 låginkomstländer, 47 lägre medelinkomstländer, 59 övre medelinkomstländer och 87 höginkomstländer, enligt Utrikespolitiska institutets Landguiden.
Betalningarna ökar för femte året
Under 2025 betalade låg- och medelinkomstländerna sammanlagt 1 400 miljarder dollar i räntor och amorteringar, alltså avbetalningar på skulden. Det var femte året i rad som betalningarna ökade, skriver Världsbanken i ett pressmeddelande.
Mellan 2022 och 2025 betalade utvecklingsländerna 436 miljarder dollar mer i räntor och amorteringar än de fick i nya lån. Under 2025 vände dock flödet. När privata långivare återvände fick länderna in 45 miljarder dollar mer i nya långfristiga lån än de betalade tillbaka.
Världsbanken varnar i rapporten för att de höga skuldkostnaderna riskerar att tränga undan investeringar i bland annat sjukvård, utbildning och infrastruktur.
– Att den privata utlåningen till låg- och medelinkomstländer har kommit tillbaka är välkommet, men länderna lånar mer, betalar mer och har i många fall mindre kvar till långsiktig utveckling, säger Haishan Fu, Världsbankens chefstatistiker, i pressmeddelandet.
Krav på skuldavskrivningar
Redan i juni 2024 rapporterade Syre om en liknande utveckling. Då visade en rapport från den brittiska organisationen Debt Justice att skuldbetalningarna i de 50 länder som är mest utsatta för klimatförändringar väntades nå sin högsta nivå sedan 1990.
Enligt organisationens beräkningar skulle hälften av länderna behöva använda minst 15,5 procent av sina statliga intäkter till betalningar på utlandsskulder under 2024. Organisationen krävde därför skuldavskrivningar, att skulderna stryks helt eller delvis, för att frigöra pengar till klimatanpassning.
