Att varje år bereda mark för en ny gröda utarmar våra jordar och endast en lösning står till buds för att vända utvecklingen – fleråriga grödor. Det menar Valentin Picasso, professor i växtproduktionsekologi vid SLU.
– Det är ett nytt sätt att bedriva jordbruk, det är en revolution, säger han.
(Del tre i Syres artikelserie om jordhälsa)
Valentin Picasso kliver raskt längs med en åkerkant, flankerad på den ena sidan av ett mörkt nyplöjt fält, på den andra av ett högt vajande gräsfält.
– Det här är en fantastisk bild av hela syftet med Kernza, säger han och vänder sig mot det nyligen bearbetade fältet.
– De flesta åkrarna ser just nu ut så här. De har skördat den ettåriga grödan, de har plöjt marken, och antingen sår de nu den nya höstsådda grödan, vete eller något annat, eller så låter de marken vara så här fram till nästa vår, fortsätter han.
Tacklar miljöproblem
Kernza, det höga gräset som växer på hans högra sida, har sitt ursprung i ett flerårigt sädesslag från Eurasien som började förädlas i USA på 1980-talet. Eftersom gräset överlever i flera år behöver marken bearbetas mindre och blir därför sällan barlagd till skillnad från det intilliggande mörkbruna fältet. Det minskar risken för att den värdefulla jorden blåser eller sköljs bort – så kallad erosion. Att rötterna i det fleråriga spannmålet år efter år kan tränga längre ned i marken bidrar också till att bygga upp jordens mullhalt, det vill säga rester av döda växter och djur, vilket är viktigt för bördigheten och för att jordarna ska hålla kvar näring och vatten.
– Vi kan skydda miljön – verkligen skydda miljön – genom att stoppa jorderosion, stoppa vattenföroreningar, mildra klimatförändringarna, anpassa oss till dem och främja den biologiska mångfalden. Det samtidigt som vi bedriver jordbruk och producerar livsmedel på ett lönsamt sätt, säger Valentin Picasso.
Kan minska konfliktytorna
Som Syre berättat har mullhalten minskat markant i de skånska slättbygderna jämfört med för femtio år sedan. Den utvecklingen kan Kernza vända, menar Picasso, och håller upp ett sädesskorn från gräset som han sätter sitt hopp till.
– Det borde helst ha skett igår.
Redan idag odlas fleråriga växter som klöver och lusern i vall. Men för spannmål har det inte funnits några alternativ till de ettåriga arter som vi började domesticera för 10 000 år sedan – till det att Kernza dök upp. Den odling som vajar bredvid Valentin Picasso utanför Alnarp planterades 2014 och var då en av Europas första. Idag satsar också Lunds universitet på en större försöksodling i närheten.
– På sätt och vis handlar det om att förändra konflikten mellan livsmedelsproduktion och miljöskydd, mellan jordbrukarna och miljöaktivisterna och förena dem i en lösning som faktiskt kan fungera, säger Valentin Picasso.
”Rätt tänkt i teorin”
Men för Johannes Åkerblom, växtodlingschef på Lantmännen, ligger den framtida potentialen i att höja mullhalten i jordarna främst inom växtförädlingen av framtida robusta sorter. Sådana skulle kunna bidra till mer växtlighet, vilket också kan öka resterna av biologiskt material i marken, det vill säga mull, säger han.
– Det är det enda verktyget vi har som kan flytta upp ribban ett snäpp. Allt annat handlar om att ta bort tillväxtbegränsningar. Det kan röra sig om att se till att det inte är för mycket eller för lite vatten och att hålla skadegörare eller ogräs i schack.
– Både för kortsiktig miljöeffekt och långsiktig miljöeffekt är det viktigt att ha höga stabila skördar men givetvis med väl avvägda insatser.
Perenna spannmål ser Johannes Åkerblom däremot inte som ett alternativ inom överskådlig tid.
– Inte de närmsta årtiondena. Men det är rätt tänkt i teorin.
Många forskningsprojekt
Enligt Valentin Picasso är perenna grödor den enda långsiktiga lösningen.
– Det enda som bygger upp kolhalten till en viss punkt är fleråriga grödor. Allt annat är som att sätta plåster på ett system som inte fungerar, säger han.
En bit bort från det vajande gräset ligger en mosaik av SLU:s försöksodlingar med Kernza. Hit kan forskare komma från runtom i världen och undersöka hur Kernza beter sig om det exempelvis samodlas med klöver eller andra baljväxter.
– Det är en färdig infrastruktur som forskare kan använda för att göra experiment eller jämföra olika odlingssystem med ett odlingssystem baserat på Kernza. Jag tror att det redan finns runt 10 vetenskapliga artiklar från denna infrastruktur, där forskarna främst har jämfört Kernza med ettåriga spannmål, säger Johannes Albertsson, föreståndare på Sites Lönnstorps forskningsstation.
Klimatanpassning
Han pekar på ett fält där Kernza skördades för ett par veckor sedan. Ur den gröna mattan tränger nya Kernzastrån upp ur marken. Här och där syns ogräs, men Kernza klarar sig med mindre bekämpning, menar Picasso.
– Det behöver mindre gödsel men normalt också mindre bekämpningsmedel eftersom växtligheten tränger undan ogräset.
I en varmare värld väntas regnen och perioderna av torka att bli mer intensiva – vilket Kernza enligt Picasso är bättre rustat för än befintliga sorter. Redan idag är sådden en känslig tid, påpekar han.
– Det tidsfönster som en jordbrukare har på sig för att så alla grödor har krympt till följd av klimatförändringarna. Om man har en flerårig växt som man planterar ett år, men sedan inte behöver plantera den under de följande tre eller fyra åren, är det en stor fördel när det gäller anpassning.
”Skiftet är på väg”
Än finns det en hel del arbete kvar att göra innan Kernza kan slå igenom, medger Valentin Picasso. Kernza är ännu inte godkänt för att användas som livsmedel i EU – ett tillstånd forskarna hoppas ska utfärdas nästa år och, fortsätter han, det behövs mer forskning och investeringar. De ettåriga arter som domesticerades för 10 000 år sedan har ett stort försprång. Skördarna av Kernza är runt en fjärdedel av en normal veteskörd, enligt Picasso – men kan höjas med mer förädling. Det behövs också mer kunskap om allt från hur mycket gödsel som behöver appliceras till när det ska ske – och att matindustrin kliver på tåget, säger han.
– Det har stor potential och många fördelar, men det krävs betydligt större investeringar för att det verkligen ska fungera.
– Men jag tror att skiftet är på väg. Vi får ofta e-mail av lantbrukare som hört om våra försök och som vill prova, fortsätter han.
Samtidigt står det inte och faller med Kernza, enligt Picasso. Det är många perenna gräs som kan domesticeras och utgöra grunden för nya sorter, säger han.
– Kernza är bara det första, men det är inte det enda och det är inte det bästa.
