Vad kalsongerna (inte) berättar om jorden

En efter en grävdes det som en gång varit rena vita bomullskalsonger upp ur jorden. Någon liknar mest en riktigt skitig gubbkalling, en annan kan få associationerna att vandra till en fladdermus hängandes upp och ned. Forskarna i Schweiz hade gett volontärer i uppdrag att gräva ned 2 000 kalsonger runt om i landet för att undersöka om de kunde visa hur jorden mår. Studien tilldelades Ig Nobelpriset, ett pris som delas ut av tidskriften Annals of improbable research för den forskning som först får folk att skratta och sedan tänka efter. Marcel G A van der Heijden, professor i agroekologi, en av forskarna bakom studien som vann i kategorin markvetenskap, förklarar i en video publicerad av Zürichs universitet, att 50 procent av all biodiversitet finns i jorden. 

– Det är en extremt viktig biotop och 95 procent av allt vi äter produceras i jorden, det visar att jord är avgörande för våra liv och för planeten. 

Kalsongtestets gränser

När kalsongerna grävdes upp efter två månader var de en anskrämlig syn. Minst tyg var kvar av dem som grävts ned i trädgårdsland, strax följt av konventionellt odlad åkermark. Mest var kvar under gräsmattor, näst minst hade brutits ned under naturliga gräsmarker, som ängar och betesmarker. 

Ändå visade sig kalsongtestet inte vara en särskilt bra indikation på jordhälsa, vilket forskarna själva konstaterar i studiens slutsats. Väntat, tycker Håkan Wallander, professor i markbiologi vid Lunds universitet som skrivit flera böcker om jord. 

I sitt hem i Torna Hällestad utanför Lund berättar han om hur ”jordhälsa” är ett snårigt begrepp att vetenskapligt nagla fast. Det brukar beskrivas som jordens förmåga att långsiktigt hysa en mångfald av arter, ge ekosystemtjänster som goda skördar och behålla vatten och näring. 

Med en stark jordhälsa kan växter bli mer motståndskraftiga mot sjukdomar, och över tid lagras kol i marken, vilket kan bidra till att bromsa klimatförändringarna. Men kalsongerna i testet visade främst en sak: hur snabbt nedbrytningen sker. 

– Den näst sämsta i testet var ju gräsmarken, som jag uppfattar som den bästa jorden, för där har man inte rört om och stört någonting, säger Håkan Wallander och nyanserar med att lagom störningar är det optimala – som när kor eller bisonoxar luckrar upp jorden.

Gödslad jord

Den snabba nedbrytningen av kalsongerna i folks trädgårdsland kunde främst förklaras av att jorden där var rikligt gödslad, dessutom långt över vad växterna egentligen hade förmåga att ta upp, enligt forskarna bakom studien. Trädgårdsland bearbetas också ofta, om än för hand, vilket ökar mängden syre i marken, vilket också kan sätta fart på nedbrytningen, resonerar de. Konventionellt brukad åkermark, där nedbrytningen gick nästan lika snabbt som i trädgårdslanden, var inte lika gödslad. Men även där lyftes bearbetningen som orsak till den snabbare nedbrytningen av kalsongerna.

Utanför Håkan Wallanders vardagsrumsfönster breder en köksträdgård ut sig, med mängder av blommor, grönsaker och kryddväxter. Mångfalden står sig ändå slätt mot den under hans fötter, förklarar han och håller upp en tesked jord från en av rabatterna med den döende växtligheten. Det räcker för att finna meter av svamphyfer, rötter – och miljarder bakterier, vid sidan av alla insekter, maskar, hoppstjärtar,  mångfotingar, jordkrypare och kvalster, som också kan dyka upp i den jord vi dödliga brukar se som ”smuts”. 

Snabb nedbrytning ger en bild av den biologiska aktiviteten i marken, vilket kan vara ett tecken på god jordhälsa, förklarar Wallander. Men det behöver inte vara det. En annan viktig komponent är mullhalten, understryker han. Gräv upp en bit jord, så ser du förhoppningsvis små rester av rötter, växter och vem vet – ett par skitiga bomullskalsonger. Mull är det som blir kvar när organiskt material brutits ned. Tack vare den har alla av underjordens arter något att leva av. 

Livet under plogen

Samtidigt är miljön sårbar. Det intrikata samspelet mellan arter i de grottliknande gångar som genomskär mörkret drabbas hårt när plogen dras genom jorden. Bland annat missgynnas mykorrhizasvamparna, som i utbyte mot kolhydrater kan ge växter näring, berättar Håkan Wallander. 

– Är det väldigt intensivt odlat blir jorden också mer bakteriedominerad istället för svampdominerad, vilket har stor betydelse för hur bra systemet är på att hålla kvar näringen så att den inte läcker ut i Östersjön.

Mullens betydelse

Men för att bryta ned kalsonger behövs inga mykorrhizasvampar – en bakteriedominerad jord kan också göra jobbet. I det schweiziska testet bröts de kallingar ned som hamnat under åkermark ned snabbt, trots en relativt låg mullhalt. Nedbrytarna behöver inte något stort förråd av mull, bara att näring finns tillgänglig, vilket den gör när det gödslas och plogas, förklarar Wallander. 

Risken, fortsätter han, är att man kan förbruka mullen snabbare än den byggs upp. Samtidigt behövs alltid en viss mängd gödsel för att bibehålla mullhalten, då man vid skörd för bort näring. Men lyckas lantbrukaren med balansakten och samtidigt sköter jorden varsamt, behövs det mindre gödsel. 

– Om man har kvar högre mullhalt hålls näringen kvar bättre, så om man gödslar med en viss mängd får man mycket bättre skördar med en högre mullhalt, eftersom näringen hålls kvar i marken bättre, säger Håkan Wallander.

Förrådet av mull avgör också hur mycket jorden kan fungera som en kolsänka och bidra till att bromsa klimatförändringarna, då mull till stor del består av kol. I gräsmarker som den som finns på den amerikanska prärien eller afrikanska savannen byggs mullhalten upp naturligt. Gräset där utvecklar djupa, finfördelade rotsystem, som växer och lämnar kvar organiskt material djupt ner i jorden. Men i en stor del av de uppodlade markerna minskar mullhalten gradvis på grund av störningar som plöjning och att mindre växtdelar lämnas kvar än vad som skördas bort under året.

Tekniken döljer tappet

I en svensk studie fann forskare att mullhalten i södra Götaland minskat med mellan 37 och 61 procent de senaste 50 åren. Men på grund av den tekniska utvecklingen har det inte lett till minskade skördar, förklarar Mark Brady, som är docent i naturresurs- och miljöekonomi vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och deltog i studien.

– Den har trumfat tappet i mullhalt, säger han, när Syre når honom över telefon.

Mer sårbar växtodling

Så kallingar fortsätter att brytas ned, utan att jorden blir bättre. Samtidigt pekar framtidsscenarierna i studien från Lunds universitet i linje med det samband som Håkan Wallander lyft. På sikt skulle skördarna bli större och behovet av gödsel betydligt mindre om mullhalten istället byggdes upp. Det senaste årtiondet har den tekniska utvecklingen avstannat, vilket gör att tappet i mullhalt kommer att märkas om inte mer görs för att vända utvecklingen, menar Brady.

– Det blir högre kostnader för insatser, till exempel gödning. Det blir också en mer sårbar växtodling, som kommer att påverkas mer av svängningar i vädret.

Men det finns mer än plöjning som kan försämra jordhälsan. Vad som inte (heller) fångades upp av kalsongtestet är effekten av bekämpningsmedel. I en färsk studie som publicerats i Nature analyserade forskare 373 jordprover från representativa åkrar, skogar och ängar i 26 europeiska länder, däribland Sverige. I 70 procent av proverna hittades minst en mätbar rest av de bekämpningsmedel som ingick i studien, där det vanligaste var olika typer av svampmedel. Forskarna utförde inga experiment som visade hur medlen påverkade organismer i marken – men kunde ändå konstatera något oroväckande: De slår mot de mykorrhizasvampar som är viktiga för växters näringsupptag, medan vissa patogena svampar verkar gynnas. Det vill säga, svampar som orsakar sjukdomar hos växterna.

– Med åren ansamlas resterna från bekämpningsmedel i jorden och det är ganska oroande, eftersom det vi tillför jorden kan få långsiktiga konsekvenser, säger Mohammad Bahram på Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), en av författarna till studien.

Jordens onda cirkel

Samtidigt som de svampar som ger växterna näring kan slås ut både av plöjning och av bekämpningsmedel, gynnar båda störningarna mikrober som bryter ned organiskt material, förklarar Mohammad Bahram. Då riskerar mikroorganismer som är viktiga för att hålla kvar kol i jorden gradvis att minska, och ersättas av andra mikroorganismer som omsätter kolet snabbare. Det vore förvisso positivt för den som snabbt vill se sina kalsonger nedbrutna. Men vi skulle samtidigt tära på den naturliga bördigheten och göra jordarna mindre motståndskraftiga, med mer utsläpp av både växthusgaser och näring till Östersjön, samtidigt som vi skulle göra oss mer beroende av gödsling. Det vill säga – samma onda cirkel som både Brady och Wallander pekar på. 

– Vi skulle behöva ännu mer gödsling. Det skulle vara en lösning – men inte en hållbar lösning, säger Mohammad Bahram. 

Håkan Wallander drar in lite luft genom näsan. När regn slår till efter en tid av torka avsöndrar långa trådar av bakterier, aktinomyceter, ämnet geosmin som ger upphov till jorddoften, förklarar han. Aktinomyceter har gett oss olika former av antibiotika. Mögelsvampen penicillin är ett annat exempel på de mediciner som jordens organismer själva uppfunnit för att överleva och som vi lärt oss bemästra. I den tesked Håkan Wallander håller upp kan många fler upptäckter vänta, så det finns skäl att tänka efter på vilket sätt vi behandlar vår jord, menar han. Men egentligen skulle han vilja skifta fokus från oss till det faktum att livet därunder har ett värde i sig självt.

– När mer än hälften av planetens mångfald finns i marken, då är det viktigt att behålla den för sin egen skull tycker jag. 

Kalsongtestet sa inte så mycket om jordhälsa, konstaterar han sedan. Men det lyckades med något annat – att skapa intresse för det han själv aldrig slutat fascineras av. 

– Om man lägger de här kalsongerna på markytan händer ju ingenting på den tiden. Gräver man ner dem i jorden kan de försvinna nästan helt. Det säger ju verkligen någonting om vad som händer där i marken.